Gräshoppor!

Varje amerikansk flugfiskare har gräshoppsimitationer i sin flugask - kan de fånga fisk även i våra vatten? Jo det kan de - men gräshoppsfiske kräver inte bara bra imitationer, utan även speciell teknik och taktik.

Av Kenneth Boström och Lennart Bergqvist (foto)

  Gräshoppsimitationer - är det något för nordiska flugfiskare? Ja, varför inte... som så många andra nyheter som flugfisket kommer det moderna gräshoppsfisket från USA, där man utvecklat och förfinat metoderna. En av föregångsmännen är Dave Whitlock, en av de avundsvärda som har flugfisket till yrke. Vi skall i denna artikel visa hur man binder hans ypperliga imitation av en gräshoppa, och berätta något om hur man fiskar med den.

  Bevisligen äter även fisken i nordiska vatten gräshoppor, Så snart de får tillfälle till det. Det kanske inte är lika ofta som i vissa amerikanska vatten, men de tillfällen som bjuds bör vi försöka ta till vara. De gräshoppor, som finns här i Norden, är i allmänhet inte lika stora som de amerikanska, men fisken är lika galen i dem för det! Att fiske med gräshoppsimitationer inte är så vanligt här som i USA, beror nog mer på att det är ett fiske som kräver sin egen teknik och taktik.

  När gräshoppor finns på vattnet, är det i regel mycket nära land. och därmed oftast på ganska grunt vatten. Vidare händer detta i regel mitt på dagen, oftast i starkt solljus, och det innebar att det sätt, som fiskaren skall välja för att närma sig en "gräshoppsätare", är mycket viktigt.

  Fiskas aktivt

  I ett stilla eller lugnt flytande vatten måste man använda en lång och tunn tafs, som inte gör för mycket väsen av sig - tafsspetsen bör också helst sjunka. Men se upp, för den fisk, som tar en gräshoppa, brukar gör det med en våldsamhet, som man annars endast får uppleva när fisken kastar sig över mycket stora, hasande nattsländor!

Mycket viktigt är vidare att man fiskar gräshoppsimitationen mycket aktivt. Man skall rycka fram den på ytan, med några korta ryck i linan, för att sedan låta den flyta orörlig någon halvmeter, innan man upprepar rycken. En gräshoppa, som hamnar i det våta, försöker nämligen hoppa ur vattnet - den skjuter ifrån med kraftiga sparkar med bakbenen, och det är dessa sparkar som de korta rycken skall imitera. En gräshoppa kan flyta långa sträckor på vattnet, innan den drunknar eller slukas av en fisk.

  Sol och vind

  Gräshoppor brukar inte "hoppa vilse" - varför hamnar de i vattnet, stundom i stort antal? Vi har vid flera tillfällen studerat detta fenomen, och generellt kan man våga påstå att det krävs en kombination av sol, värme och kraftig vind för att gräshopporna skall råka illa ut.

  Gräshopporna blåser alltså i vattnet, eller skräms att hoppa åt fel håll. Men det krävs givetvis också att markförhållandena intill vattnet är sådana, att gräshopporna trivs där. Men spridningen av gräshopporna, geografiskt, är ganska stor, de finns ganska högt upp i fjällvärlden. Tag alltså inga risker, utan se till att du har några gräshoppsimitationer i flugasken inför nästa säsong... och förresten, varför inte också en burk med rostade gräshoppor som tilltugg, medan du väntar på sol, värme och vind? Men blanda föralldel inte ihop dem med de gräshoppor du bundit själv... och kom ihåg att mäskning inte är en just flugfiskemetod!

  Flugmönster och bindbeskrivning

Krokstrl: Streamerkrok. långskaftad strl.10
Bindtråd: Gul, förvaxad
Stjärt: Röda hjorthårsfibrer eller bucktail
Kropp: Gult polygarn lindat
Kroppshackel: Brunt nedklippt tupphackel
Vinge: Underst en bunt hjorthår, ovanpå den en sektion ljust gråbrunspräcklig quill från kalkonfjäder preparerad med vinylcement och nedklippt. (Se bild 5.)
Bakben: 4-6 fibrer från kalkonfjäder knutna med en vanlig "kärringknut"
Framkropp: Hjorthår, nedklippt

För att öka flyförmågan ytterligare kan man dubba kroppen med polygarnet istället för att linda det.

1. Fäst den förvaxade bindtråden 1/3 in på kroken från öglan sett. Täck kroken med bindtråd bak till krokböjen. Gå sedan fram med bindtråden till inbindningsstället och bind in en liten bunt hjorthår eller bucktail (20-30 fibrer) låt dem skjuta ut c:a 7-8 mm bakom kroken.

2. Bind in det bruna kroppshacklet och polygarnet. Lägg en ögla av polygarnet som en förlängning av kroppen och linda i täta varv framåt så långt som bilden visar.

3. Ribba sedan kroppen med hacklet och klipp av.

4. Bind in en bunt naturfärgat hjorthår som skall skjuta ut något längre än stjärten. Gå sedan bak med tråden en aning in på kroppen (se bilden). Sätt en droppe vinylcement vid basen och sträck hjorthåren från tipparna för att motverka att det spretar allt för mycket.

5. Ovanpå kroppen binder du in den preparerade kalkonquillsektionen och benen, och klipp av överskottet. Lägg några fasta varv ovanpå varandra och gör en whipfinish. Gå sedan fram med tråden framför kroppen. Lacka varven som fäster vingen och benen.

6. Tag en ordentlig bunt hjorthår och lägg ett och ett halvt varv med bindtråden. Sträck tråden och låt hjorthåret spinna runt kroken helt och hållet. Gå igenom bunten med tråden. Lägg eventuellt dit ännu mer hjorthår, så att du når fram att avsluta flugan. Klipp ner håret, men spara en bunt åt vardera sidan, som ska imitera ben.

Text och bilder: Kenneth Boström och Lennart Bergqvist © 1981