|
Rådjur, elk och
antilop
Hjorthårsflugor, säger vi ofta lite
slarvigt, men tänker då inte på att olika hjorthår har skilda
egenskaper, som gör dem lämpade till olika typer av flugor; elk till
vingar och rådjur och antilop till flugor som ska trimmas
Text & foto: Gunnar
Johnson
Mitt
intresse för Elk Hair Caddis väcktes för snart femton år sedan
efter att jag hört så många lovord om flugan från mina
amerikanska flugfiskevänner. En egen förenklad variant bunden
med harörekropp, där de utstickande håren fick ersätta
originalets kropps-hackel, visade sig vara en utomordentligt
lättbunden, välflytande och välfångande harrfluga, som dessutom
kunde bindas även i mycket små krokstorlekar. Den blev därför
min egen absoluta favorit, och flugan har vid åtskilliga
tillfällen de senaste åren varit helt överlägsen många andra
nattsländeimitationer. Personligen tror jag det är flugans
speciella, ganska transparenta vingsiluett som bidrar till dess
fisklighet. Den är vad som på flugengelska kallas "fluttering" -
med andra ord ger den intryck av nattsländans vingar i rörelse,
halvt genomlysta ovanifrån.
Bildtext: Från vänster brunfärgat antilophår och en brun Goddard's Caddis,
naturfärgat rådjurshår och en Streaking Caddis samt elkhår och en Elk Hair Caddis.
Naturligtvis
berättade jag om mina goda erfarenheter och fångstresultat med
Elk Hair Caddis för mina fiskevänner. Några av dem sa sig ha
svårt att få fason på flugan, och vi bestämde därför att binda
den tillsammans under en flugbindningskväll. Det visade sig då
strax var deras svårighet bestod. Ingen av dem hade elkhår i
sina flugbindningslådor, utan de hade bytt ut vingmaterialet mot
samma rådjurshår som de använde till sina Streaking Caddis -men
det går inte! Materialen har nämligen, trots att de kan tyckas
vara lika, helt olika egenskaper. Både elk och rådjur har
ihåliga pälshår, men rådjurshåret är porösare till sin karaktär.
Det kan därför dras ihop hårdare, men reser sig samtidigt mer
från krokskaftet, medan elkhåret inte lika lätt låter sig
pressas samman. Därför reser sig inte heller elkhåret lika
mycket utan ger den rätta, flackare vingprofilen till en Elk
Hair Caddis.
Deras upptäckt gav mersmak, och flera klubbmedlemmar inhandlade därför elkhår - men
också andra typer av hjorthår - till följande klubbträff, och vi satte igång att
prova de olika pälshårens lämplighet för olika typer av flugor. Hjorthår
Ofta använder vi
lite slarvigt begrepp som "hjorthår" och "hjorthårsflugor" för alla
flugor bundna med rådjur eller elk, och på senare tid har också tillkommit ytterligare
några "hjorthårsmaterial t.ex. yearling elk och antilop, varför det kan finnas
anledning att se lite närmare på de olika pälshårens egenskaper.
Rådjur
och antilop
Rådjur är ett
utomordentligt hårmaterial till Streaking Caddis. Det har god flytkraft för en fluga,
vilken ofta fiskas stripande i ytan, och rådjurshåret kan lätt dras ner med bindtråden
och reser sig då i markerad vinkel mot krokskaftet. Det kan också packas till en tät
kropp som är lätt att frisera med en sax.
Rådjur används därför ofta till Goddard's Caddis, som är en friserad fluga med stor
flytkraft. Men till denna har jag funnit att antilophår är det material som ger
överlägset tätast och mest välflytande kropp. Dessutom är antilop håret
utomordentligt lätt att frisera -faktiskt lättare än rådjurshår - och genom att
antilophår är extra tjockt och poröst, så ger det flugor av denna typ en mycket jämn
och fin yta, där eventuella ojämnheter automatiskt fylls ut. Det är alltså mycket
tacksamt att binda friserade flugor med antilophår
Bildtext: Eftersom elkhår inte är lika poröst, reser sig vingen inte lika mycket
när bindtråden dras åt Bra som vingmaterial-men mindre lämpligt att trimma. Enda
hjorthårsmaterialet till Elk Hair Caddis
Elk Hair
Elk är
beteckningen för den amerikanska wapiti-hjorten och har alltså ingenting med vår
europeiska älg att göra. Det stora, kronhjortsliknande djurets päls har en annan
struktur än rådjurs- och antilophår De enskilda elkhåren är spänstigare och något
mindre porösa, vilket gör att de inte lika lätt låter sig pressas samman. Vid
nedbindning på krokskaftet reser de sig därför inte lika mycket som andra
hjorthårskvaliteter, vilket ger flugor bundna med elkhår en lämpligare vingvinkel.
Numera finns även Yearling Elk att köpa. Det är hår från årskalv och har finare
struktur Färgat hår
Vid sidan av
naturfärgade skinn finns också samtliga hjorthårstyper i en bred färgskala, där
framför allt Brown och Dark Brown är speciellt intressanta för våra
nattsländeimitationer - det är ju få nattsländor som är "rådjursfärgade".
Särskilt viktigt är detta för friserade flugor, till exempel Streaking Caddis och
Goddard's Caddis, eftersom det naturfärgade pälshårets grå rotdel kommer fram när
topparna klipps bort.
Färgningsprocessen sägs vara skonsam för att inte skada hårmaterialet eller göra det
skört. Vid all färgning riskerar man naturligtvis att en del av materialets naturliga
fett försvinner -det är ju oftast en förutsättning för att färgen ska fästa - men
den risken är minimal med moderna, skonsamma färgningsmetoder, och när det gäller
pälshår från olika hjortdjur ligger ju dessutom flytkraften i de luftfyllda hårens
porösa uppbyggnad.
Bildtext: Vinterpäls från rådjur innehåller
mycket luft. Det är poröst och spretar åt alla håll när det binds in på krokskaftet,
varför det är olämpligt som material till vingar á la Elk Hair Caddis Men det har bra
spetsar och är lätt att trimma. Utmärkt till Streaking Caddis.
"Material-laborationer"
Ofta sitter
vi och leker vid bindstädet och varierar gamla välkända flugmönster i försök att
förbättra dem. Vi experimenterar också med bindmetoder och materialval för att så
nära som möjligt imitera olika insekter vid våra vatten. Men det är kanske inte lika
vanligt att vi sätter av tid bara för att "experimentera för experimentets egen
skull" - det vill säga för att väga olika material mot varandra och på så sätt
få fram de enskilda materialens unika och optimala egenskaper, vilket i sin tur skulle
hjälpa oss att lättare välja rätt i den stora flod av nya material som hela tiden
dyker upp på marknaden. Jag vill därför slå ett slag för rena
"material-laborationer", något som just de olika hjorthårsmaterialen kräver
för att man ska förstå deras specifika egenskaper. Mycket snart inser man då hur
pälshår från olika hjortdjur kan våra helt väsensskilda - även om de vid en ytlig
besiktning kan se mycket lika ut.
Precis som ett
grässtrå består hjorthår av ett fastare ytterhölje med en porösare, luftfylld
kärna. De enskilda håren är också porösare nere vid basen, medan topparna är tätare
och fastare till sin karaktär. Men håren skiljer sig mellan olika hjortdjur. Dels
skiljer det mellan olika arter, men det skiljer också mellan djur av olika ålder av
samma art och mellan sommar- och vinterpäls. Vi vet ju alla hur till exempel rådjur sen
både rödbrunare och smalare ut i den tunnare sommarpälsen än i sin gråare och
tjockare vinterdräkt, då de ser betydligt kraftigare ut. Vinterpälsen har av naturliga
skäl porösare, mer luftfyllda hår för att bättre isolera mot kylan, och det är
också vinterpälsen som är mest lämpad till flugor som Streaking Caddis, och därför
det som säljs i våra flugfiskebutiker. Men den som känner en jägare kanske kan tigga
en bit från ett djur skjutet under augustijakten, då det fortfarande kan ha kvar av den
mindre luftfyllda sommarpälsen - och alltså fungera som elk substitut.
Antilophår, som
är ännu kraftigare och porösare än rådjurets vinterpäls, kan vid en förstå anblick
tyckas våra det bästa valet till Streaking Caddis. Men eftersom antilophåren är
luftfyllda ända ut i spetsarna som heller inte är lika taperade, så lämpar sig antilop
inte lika bra till flugor med en ofriserad bakre vingkant. Däremot kan antilophåren
packas mycket tätt på krokskaftet och ger därmed den fluga som är överlägset
lättast att trimma till en jämn och fin yta, till exempel en Goddard's Caddis. Detta ser
man lätt vid en "materiallaboration" vid bindstädet, där man endast provar
olika materials skilda egenskaper på en i övrigt tom krok.
Bildtext: Antilophår är mycket poröst och
betydligt grövre än rådjurshår Det finns i många färger och kan packas så att det
fyller väl Lämpar sig utmärkt till heltrimmade flugor, till exempel Goddard's Caddis,
men har spetsar som gör det mindre lämpat som rent vingmaterial.
Till
Streaking Caddis, som ju har en oklippt bakre vingkant, väljer jag därför fortfarande
rådjurshår, eftersom en fluga bunden med det grövre antilop-håret oftast behöver
klippas även i vingens bakkant och flugan då lätt ser lite "stubbad" ut.
Vid en sådan
laboration finner man också att elk-hår är den andra ytterligheten. Det är mindre
poröst, men har trots det god flytkraft Elk kan därför bindas in utan att det reser sig
och spretar isär lika mycket som rådjur och antilop, och används därför med fördel
till vingar på mindre nattsländeimitationer. Däremot är det inte lämpligt till flugor
som ska trimmas, eftersom håren är mindre porösa och därför inte kan packas lika
hårt. De sväller därför heller inte ut lika mycket som rådjurs- och antilophår.
Årskalv
av elk har samma karaktär och egenskap som de vuxna djurens päls, men strukturen är
finare med tunt taperade toppar. Yearling Elk fungeran därför inte bara fint som
vingmaterial på mycket små nattsländeimitationer, utan genom hårens spänst kan de
också användas till stjärtspröt på tomflugor eller till bunchvingar på
parachuteflugor. Med andra ord hår de här nämnda hjortdjurens pälshår helt skilda
egenskaper - trots att de vid en ytlig besiktning ser så lika ut.
Över huvud taget ligger en stor del av hemligheten att binda vackra, funktionsdugliga och
hållbara flugor i våra kunskapen om de enskilda materialens specifika egenskaper. Ge dig
därför tid att någon gång emellanåt sätta av en stund för materialexperiment vid
bindstädet - utan någon ambition att just då binda fångstfärdiga fiskeflugor...
Bildtext: Rådjurshår (a) är poröst men har väl definierad spets, medan
antilophår (b) är grövre och poröst längre ut mot den trubbigare spetsen. Elkhår ©
är mindre poröst och har en långsmal, taperad spets med god spänst. Detsamma gäller
Yeraling Elk (d), men här är håren finare. Se upp med hår som har en förlängd, tunn
"microspets" (e), eftersom sådana hår inte kan knackas jämna i en "hair
stacker". Microspetsar är sällsynta på ovan nämnda hårslag, men förekommer ofta
på päls från t.ex. whitetail-hjort.
© Text, foto & teckningar: Gunnar Johnson 1995
|
