Fiskeresa i okända vatten

  Att resa söderut mot ett kallare klimat känns lite fel för oss nordbor men vad gör man inte när fisket i Chile och Argentina är i världsklass. Sjöar och floder är fortfarande orörda, allt i en natur som är oerhört storslagen. Djungel blandas med vidder och Andernas mäktiga berg, på ibland 7000 m höjd eller mer.

  Att resa i Syd Amerika är en upplevelse i sig. Riksvägarna är ofta grusvägar där endast en bil får plats och det kan vara 250 km mellan bensinstationerna . Vissa sträckor kan man bara köra vissa klockslag det kan alltså vara enkelriktat innan trafiken byter riktning. Bitvis kan jordskred ha förstört vägen. Uteslutande pratas spanska och i vissa byar har dom aldrig sett ett kreditkort. Telefonnätet är inte ordentligt uppbyggt och telefonkatalogerna är ofta hand skrivna A4 ark, ja listan kan göras lång men helt klart är att du kommer så långt ut i ödemarken som det bara går. Nämnas kan också att på många platser var vi de första svenskarna .

  Fiskeresan började i Puerto Montt som ligger i södra Chile på 41:a breddgraden där hyrbilen, en Toyota tercel, väntade på oss vid flygplatsen. Om vi vetat vad vi vet i dag hade vi valt en jeep. Fiskeivern var stor när vi lastat in vår packning i bilen. Första etappen ca 10 mil skulle vi åka till Osorno där det enligt våra uppgifter skulle gå att köpa fiskekort. Efter ett kort lunchuppehåll i en liten by, där vi blev en stor attraktion, kom vi fram. Nu skulle vi "bara" köpa fiskekort så vi kunde börja fiska.

  Vi började med turistinformationen som skickade oss till en fiskeredskapsaffär som skickade oss till polisen som etc etc. Till slut insåg vi att det i stort sett var omöjligt att köpa fiskekort.

  Ett av våra hetaste tips var en liten by som heter Entre Lagos som låg efter vår färdväg . När vi kom dit var allt stängt och dagen började nu lida mot sitt slut, så det var dags att hitta en bra tältplats. Vi fann en fin camping vid sjön Lago Puyehue där vi träffade några andra campare med samma intresse som oss. Vi tog fram våra spön, kanske mest för att få blöta reven dom stora öringarna kunde man bara nå med båt, och att här landats stor fisk fick vi se bevis på hos våra nyfunna fiskekamrater.

  I sjön mynnar en flod vid namn Rio Golgol ut och det var där vårt flugfiske skulle börja, så vi bröt vårt läger tidig och begav oss dit.

  Resultatet av en förmiddags fiske och experimenterande med flugor blev några små öringar som smakade gott till lunchen. Naturen är storslagen med de snöklädda Anderna som en mäktigbakgrund. Örnar är en vanlig syn i dessa trakter. Vi följde floden upp mot den Argentinska gränsen och stannade för ett eftermiddags fiske där vägen korsar floden.

  Vattnet i älven är grönskimrande kristallklart. Det var några lokala fiskare på plats vid bron så vi frågade återigen efter fiskekort men utan resultat, därefter sökte vi oss uppströms till en pool som såg ut att vara rena drömmen. Fisket var bra men vi tog inga större fiskar. En av ortsborna fick en öring på 2,5-3 kg med en gräshoppa som bete.

  Solen här nere är mycket stark på grund av det tunna ozonskiktet så efter några timmars fiske på stranden började det svida i skinnet. Nu var det dags att leta lägerplats och vi åkte mot den Argentinska gränsen. Området på båda sidor gränsen är nationalpark, Parkue National Puyhue, och naturen är storslagen. Vägen fram till Argentinska gränsen är asfalterad och mycket bra men efter gränsen slutar vägen och ersätts av något som liknar en blandning mellan ett vägbygge och ett grustag.

  Vi körde i mörker men rekommenderar att passagen över Anderna görs i dagsljus då resan är både vacker och farlig, flera mil av storslagen, öde djungel, med en högsta hastighet av 30-40 km/tim. I Argentina var det lättare att köpa fiskekort. Det såldes av en sportfiskebutik i Villa Angustura som också gav oss många bra tips om dagens fiske. Fiskekortet kostar 50 argentinska dollar (ca 400 SEK.) och täcker hela Patagonien. Säsongen är från Nov-Maj.

  Så begav vi oss upp i bergen igen till sjön Lago Lolog. där vi slog läger och fiskade. Vi passerade många mycket fina och inbjudande vatten men tiden tillät inte att vi stannade. Resan gick vidare. Några mil söder om San Carlos De Bariloche finns en nationalpark med bra fiske i floden Manso. Den här platsen är värd att lägga minst två övernattningar på, men vår tid räcker inte till mer än eftermiddags och förmiddags fiske. Vi såg inga andra fiskare. Kvällsmaten bestod av nystekt öring och biff stekt mellan varma platta stenar. På natten föll det snö på bergen ovanför oss och långkalsingarna kom till användning i tältet.

  Färden gick vidare söderut mot El Boson och Cholila där vi slog läger på en camping vid Rio Rivadavia. Bra flugfiske på kvällen med både lugna stryk och snabbare sel. Nu var vi långt hemifrån, svenskar har man aldrig tidigare sett, och vår digitalkamera väcker stor munterhet i puben på campingplatsen.

  Sista etappen före Chaiten och färjan till Quellon gick på dåliga grusvägar till Futaleufú. (Futaleufú rinner ifrån Anderna i Argentina genom Chile och ut i Stilla Havet. Detta är helt klart en av de bästa platserna i Sydamerika.) Nu var vi tillbaka i Chile och den här gången gick det lättare att lösa fiskekort. (Cirka 120 kr/säsong). Områdena runt Futaleufú är Chiles mest kända flugfiske vatten.

  Kanske det till viss del beror på att här har Jim Repine, en av de mest kända amerikanska flugfiskeexperterna, ett hus. Vi träffade Jim på gatan och vi bytte några ord med honom. Natten tillbringade vi på en camping vid sjön Lago Espolon. Sjön har både grov öring och regnbåge. Vi flugfiskade vid sjöns utlopp men den grova fisken fanns i sjön så vi hyrde en båt och fick några öringar till kvällsmat. Vår sista fiskedag anlitade vi en lokal fiskeguide Andrei Gallardo.

  Han driver tillsammans med sin fru en liten restaurang där vi per telefon stämde träff med honom. När vi kom dit visade han oss med stolthet en uppstoppad öring på nästan 18 kg som han fångat i Rio Futaleufu. Det är rekord i Chile som stått sig i många år. Senare på eftermiddagen fiskade vi tillsammans i älven. Rio Futaleufú erbjuder mycket fint fiske och det var tråkigt att vi inte kunde stanna några dagar.

  När vi startade mot färjan i Chaiten hade vi 15 mil på smal grusväg framför oss. Vad vi inte visste var att det inte fanns någon bensinstation efter vägen och att färjan dagen efter var 3 timmar försenad så vi missade flyget till Santiago men det är väl kanske det som är charmen med att fiska i okända vatten. Nästa gång, vilket vi hoppas det blir, vet vi mer.

  Listan kan göras hur lång som helst. Är du intresserad av att fiska på en av jordens mest exotiska platser? Åk då till Chile, möjligheternas land.

Fiskehälsningar från
Lars, Matias och Tomas Wahlén
© Bilder och text 1999