Fiskekajaken
... en alldeles speciell känsla av frihet"

Text, foto & teckning av Gunnar Johnson

Den smäckra fiskekajaken är utmärkt både vid förflyttning
längs fiskevatten och att fiska från.

  För tre år sedan skaffade jag mig en jakt- och fiskekajak. Avsikten var egentligen att köpa en kanadensare, men en paddelentusiast föreslog mig att ta en ordentlig titt bland de kajakmodeller som finns på marknaden. Alla kajaker är inte så smäckra och instabila som jag föreställt mig, menade han. Det visade sig också att jag fann en tvåmans plastkajak, som från det främre sätet med fördel kan paddlas av en man. Kajaken är cirka 4 meter lång och hela 83 centimeter bred, vilket gör den mycket stabil. Dessutom väger den endast 25 kilo och är därför lätt att lyfta upp på biltaket - särskilt sedan jag försett den bakre bågen på mitt takräcke med ett kraftigt plaströr över vilket jag kan rulla upp kajaken innan jag binder fast den med spännband.

Den låga vikten gör den  lätt att forsla liggande upp och ner på biltaket och den kan då till och med användas som takbox

  Kajaken är försedd med två sitsar med fällbara ryggstöd i en stor, avlång sittbrunn. Kajaken har också roder, vilket manövreras med fotpedaler från den främre sittplatsen. Man styr alltså både med dubbelpaddeln och med rodret. Från rodret löper en rostfri stålwire på vardera sidan fram till fotpedalerna.

  Styrningen blir därför mycket logisk; när man trycker ner vänsterpedalen svänger kajaken åt vänster, och när man trycker med foten på den högra pedalen svänger den åt höger. Kajaken har en skrovform som kombinerar kursstabilitet med god manöverförmåga. Den har med andra ord en inte allt för väl markerad köl och en förhållandevis rund skrovform. Fiskekajaken är också betydligt bredare än de flesta andra kajaktyper, vilket gör den mycket stabil att paddla och kasta från.
Vid enmans-paddling är det lämpligt att lägga packningen långt bak i den avlånga sittbrunnen för att balansera viktfördelning och tyngpunkt, så att hela den bakre delen av kölen och större delen av rodret ligger djupare i vattnet, vilket gör kajaken både mer kursstabil och mer lättmanövrerad. Det minskar också eventuella tendenser till avdrift om det blåser.

  Man sitter lågt i en kajak. Ett förhållandevis långt spö på 9—10 fot är därför att föredra ur kastsynpunkt och för att hantera och menda linan på vattnet - samtidigt som ett långt spö är besvärligare att hantera vid håvningen av fisken. Man måste då hålla det helt lodrätt, eller till och med något bakåtlutat, för att få tafsen och fisken tillräckligt nära kajakens reling. Spövalet får därför bli en personlig avvägning, men det blir aldrig nödvändigt att välja ett långt och kraftfullt spö för att kunna göra långa kast.

  Hela idén med kajakfisket är ju att man kan paddla eller drifta sig i bra position nära den vakande fisken, och dessutom betyder långa och kraftfulla kast att man lätt skapar vågsvall kring kajakens skrov - och därmed skrämmer fisken utom kasthåll. Ett långt men nätt spö och korthållskast är därför idealet.

  Kajaken kan utgöra en flytande plattform för fisket. Man kan till exempel drifta med den genom långsamt strömmande vatten, varvid man styr kajaken med fötterna via rodret och hela tiden har händerna fria för fisket. Men man kan också använda kajaken för att nå platser, som annars inte kan fiskas från land; till exempel paddla ut till en ö, ankra upp på en forsnacke eller ta sig tvärs över en älv på platser där den inte är vadbar och där det saknas väg på andra sidan. Med kajakens hjälp når man alltså platser som annars inte skulle vara möjliga att fiska.

  Nära vattnet

  Alla som fiskat från flytring vet att det är en alldeles speciell känsla att befinna sig "nära vattnet". Denna känsla är väl så stor vid fiske från kajak, men kajakfisket upplevs som bekvämare, eftersom man kan vara ledigare klädd och inte behöver klumpiga vadarbyxor och simfenor.

  Vid fiske från flytring och kajak har man också fördelen — jämfört med fiske från land - att man befinner sig mitt ute på fiskens "smörgåsbord". Det betyder att man tydligt ser vilka insekter som kläcker och vad som flyter i ytfilmen - och kan anpassa sitt flugval därefter.

  Fiskeupplevelsen får naturligtvis helt andra dimensioner när man tydligt kan se vad fisken tar, exempelvis bärfisar och andra insekter, som ligger så extremt djupt i ytfilmen att de är nära nog helt omöjliga att se från land.

  Därutöver finns naturligtvis andra ur ren fiskesynpunkt mer irrationella fördelar med fiskekajaken; främst en alldeles speciell känsla av frihet, som är svår att beskriva och måste upplevas. Det är en känsla av tystnad och tyngdlöshet, kombinerad med vetskapen att man är "sin egen herre" och kan ta sig vart man vill. Denna känsla kan till och med bli så stark, att jag ibland avstått från att fiska och istället paddlat runt för paddlandets egen skull. Att paddla kajak är dessutom ett energisnålt sätt att ta sig fram. Skrovets form medger att man tar ett par paddeltag för att sedan sakta och ljudlöst glida fram långa sträckor och endast välja kurs genom att manövrera rodret med pedalerna. Det är en i sig mycket skön känsla...

  Den låga profilen man får vid färd i kajak gör också att djur och fåglar inte tycks uppfatta paddlaren som en människa. Deras naturliga skygghet försvinner därför, och man kan komma viltet mycket nära - precis som då man sitter i en bil och inte skrämmer undan de älgar och rådjur, som omedelbart flyr om man öppnar bildörren och stiger ur. Det gör att kajakfisket bidrar till fler och annorlunda naturupplevelser än de man får vid fiske från land.

  Utrustning

  En mjuk och bekväm flytväst (det finns speciella fiskeflytvästar) är naturligtvis obligatorisk vid all paddling, även om det är nära nog omöjligt att kantra eller slå runt med en bred fiskekajak vid färd på stilla eller svagt strömmande vatten. Till stabiliteten bidrar naturligtvis den låga tyngdpunkten, eftersom man sitter djupt nere i skrovet. Kajaken är dessutom försedd med flytblock i både för och akter. Den kan därför inte sjunka, även om den skulle vattenfyllas.

  Regn, vågskvalp och dropp från dubbelpaddeln kan emellertid blöta ner i kajaken, varför det är lämpligt att komplettera den med ett kapell. Skulle dessutom mot förmodan olyckan vara framme och kajaken trots allt välta, finns det vattentäta förvaringssäckar för kläder, sovsäck och annan utrustning.

  Det finns också absolut vattentäta kameraväskor - som dessutom flyter, om de skulle råka hamna i vattnet.

  Min tvåmanskajak har en lastvikt på endast 180 kilo. Det är betydligt mindre än för en kanadensare och betyder att den med två personer är väl tungt lastad att fiska från, men att den fungerar väl för transport på stilla eller lugnt strömmande vatten. Vid fiske bör man däremot vara ensam - både för viktens skull och för att man inte ska störa varandra då man kastar.

  Ensam i kajaken har man däremot gott om utrymme. Packningen placerar man lämpligen bakom sätet. Det ger en bättre viktfördelning, och man kan till och med trimma kajakens gång i vattnet genom att förändra packningens placering.
Alla små fiskeprylar har man som vanligt i västen (fiskeflytvästen) och det släta och rena golvet i kajaken fungerar utmärkt som "linbricka".

  I början kan man uppleva att dubbelpaddeln är i vägen, men genom att förankra denna i kajaken med en meterlång lina, kan man under fisket låta den ligga och flyta på vattnet utanför relingen parallellt med skrovet. Att hela tiden ha paddeln förankrad är dessutom en viktig säkerhetsåtgärd.

  Pack-box

  En kajak med sin låga och smäckra skrovform ger betydligt mindre luftmotstånd än en kanadensare. Det märker man tydligt när man paddlar genom att avdriften blir mindre då det blåser. Kajakens roder bidrar också till att man kan kompensera för eventuell avdrift och lättare hålla kursen.

  Men det smäckra skrovet gör det också njutbart att transportera kajaken liggande upp och ned på biltaket. Luft-motståndet är inte besvärande, och man kan till och med använda kajaken som takbox för att förvara skrymmande saker, till exempel vadare, långa spötuber och sovsäckar, vilka kan vara svårstuvade och snabbt brukar fylla bilens bagageutrymme.

  De flesta personbilar är godkända för en taklast på 50 kilo. Eftersom kajaken endast väger hälften, kan den ta en hel del last. Denna stoppas lämpligen i stora, vattentäta plastsäckar, vilka surras med diagonalt spända rep mellan de två aluminiumrör, som löper längs relingens insidor - ungefär som man trär snörena i ett par skor. Hela kajaken fästs därefter upp och ned på takräckets bågar med kraftiga spännband.

  Kajaken som transportmedel

  Den frihet man känner i kajaken är både känslomässig och faktisk. Redan med kajaken på biltaket känner man att man "kan ta sig dit man vill". Och när man väl kommer fram till sjön eller älven ökar naturligtvis möjligheterna att välja fiskeplats högst betydligt.

  Men kajaken kan också fungera som ett rent transportmedel; att vandra långa sträckor längs en älv eller ett sjösystem med tung packning på ryggen för att nå en avlägsen fiskeplats blir mindre strapatsrikt om man istället kan paddla samma sträcka och låta kajaken bära packningen.

  Under fiskeveckan väljer man kanske sedan att mesta tiden fiska från land på vanligt sätt. Men kajaken finns hela tiden på plats och medger små dagsutflykter - kanske till andra stranden av älven eller till nya delar av det sjösystem man vistas vid, men som man annars aldrig skulle nå till fots. Så där landar vi igen; kajaken står för en alldeles speciell frihetskänsla...

© Text & foto Gunnar Johnson 1998

Kajaken på bilderna är av fabrikat: Perception. Kiwi 2
Länk till tillverkare: http://www.perception.co.uk/