Gransjöån
Ett flugfiskevatten i norra Jämtland
av Stig Torniainen
Efter
ett par kilometers vandring, till största delen över blötmyrar, återser jag äntligen
Gransjöån. För tredje sommaren i rad har jag fått tillstånd att fiska här. Min gamla
lägerplats vid Båtflyns utlopp, intill det gamla redskapsskjulet, ser precis ut som
förra sommaren. Till och med de överblivna vedpinnarna ligger kvar under granen där jag
lade dem i skydd för regnet. Jag tömmer ur min tunga ryggsäck och börjar göra ordna
mitt läger för de närmaste tre dygnen. Eftersom vandringen hit inte är så lång och
mestadels går i nedförsbacke har jag packat ner en massa "bra ha saker" och
resultatet av det märks på min genomsvettiga tröja. När tältet är rest och
svettkläderna hänger på tork och flugspöet monterat går jag ner och hämtar
kaffevatten. Borta vid horisonten tornar oroväckande mörka moln upp sig. Ska det bli
regn ikväll tro? Hittills har det varit en torr sommar häruppe i Jämtland, vilket
märks på vattenståndet som är märkbart lägre än förra sommaren. Undrar om det
står några öringar i strömmarna eller om de tagit sin tillflykt till det djupare och
svalare vattnet i flyarna istället?
Efter kaffet är fiskesuget stort så jag tar flugspöet och går bort
till utloppsströmmen. Vinden har ökat och små vågor bildas ute på vattnet, regnet
verkar inte vara långt borta. Jag spanar ut över vattnet men ser inga sländor och
heller ingen aktivitet av någon fisk. Knyter på en förtyngd puppa i olivegrön nyans,
en av mina favoriter för öring. Försiktigt smyger jag mig i en lämplig kastposition,
försöker att inte skrämma eventuell öring som kan stå vid utloppet. Lägger första
kastet uppströms och låter flugan sjunka längs strömfåran, som jag vet ligger ett par
meter ut. Jag följer spänt linan med blicken för att upptäcka eventuellt hugg, men
inget händer, flugan får följa strömmen ostört. Nästa kast läggs lite längre ut
och bara efter ett par meters drift stannar tafsen upp och automatiskt höjer jag spöet
och gör mothugg. Sekunden senare känner jag de karaktäristiska knycken från en krokad
öring. Efter en kort men bestämd kamp kan jag lyfta upp den halvkilostora öringen ur
vattnet och lossa flugan ur käken för att återge den friheten. Då märker jag de
första regndropparna som träffar mig i ansiktet och att vinden friskar i ännu mer. Ska
jag fortsätta fisket eller ta tillflykten till tältet? Fiskesuget är för stort så jag
väljer det första alternativet. Nu är det svårare att lägga ut flugan, kasten blir
inte alls bra, men med vilja och ökad kraft får jag ut flugan till önskad plats. En
stund senare, blötare och kallare, men oerhört nöjd efter att ha lurat ytterligare
några öringar går jag tillbaka till tältet. Precis som jag förmodat kommer öringarna
utifrån flyn till utloppet för att äta när skymningen faller, även om vädret är
dåligt.
Gransjöån rinner i
sydöstlig riktning mellan Gransjön och Lillsjouten i Frostviksfjällen i norra
Jämtland. Den del av ån som är upplåten för fiske är cirka 4 km och sträcker sig
från utloppet ur Gransjön ner till Trollflyn. Den övre delen består av omväxlande
grunda strömmar och mindre se, eller flyar som de kallas här uppe. Vid Gräsflyn ändrar
ån karaktär, flyarna är här stora som tjärnar, där det även finns röding, och
mellan dessa rinner korta, grunda strömmar.
Bästa utgångspunkten
för att ta sig till Gransjöån är från Blomhöjden, där landsvägen slutar.
Därifrån finns två alternativ. Det första och lättaste är att vandra i nordlig
riktning över myrarna tills man når Båtflyn, en lätt vandring på ungefär 2 km
mestadels i nedförslutning, men som kan vara blöt om det regnat mycket. Det andra, men
betydligt jobbigare, är att följa leden över fjället Jemesvardo mot Gransjön. Då
för man en fantastisk naturupplevelse när man från fjälltoppen kan blicka ut över
Frostviksfjällen. Gransjöån är mycket lämpad för flugfiske och är ett utmärkt
öringvatten, men det är också känsligt för för stort fisketryck. Därför är det
positivt att det är kvoterat, vilket medför att man har hela ån för sig själv om man
lyckats få tillstånd. Men lite smolk i glädjebägaren finns det allt och det är mindre
nogräknade "fiskare" som tjuvfiskar med mask i ån, både på den kvoterade
sträckan och nere vid landsvägsbron. Ett annat bekymmer är att lokalbefolkningen fiskar
med nät i nedströms liggande Lillsjouten och ibland också i de större flyarna i ån.
Helt klart måste detta påverka öringbeståndet i ån och hindra lekvandrande öringar.
Fisketillstånd ansöker
man hos Länstyrelsen i Jämtland före den 1:a maj varje år. Endast flugfiske är
tillåtet.
Lämplig karta över området är
fjällkartan Z1 Stekenjokk-Frostviken.
Text och bilder © Stig
Torniainen 2000
http://flugfiske-stig.blogspot.se/
|
