Hur blir man Laxfiskare?

Av Alf Wennskog

  Själv fastnade jag under den första laxfiskeresan till Byske, det var fruktansvärt lågt vatten den sommaren, så lågt hade det inte varit sen mannaminne sade man. Fisket var naturligtvis mycket svårt, badtemp i älven, ja det var så varmt att man utan problem fiskade i badbyxor, vilket vi naturligtvis gjorde. Tre dagar provade vi i alla fall, med dystert resultat, ja vi fick ju prova de nya grejorna praktiskt. Kastteknik existerade inte utan vi testade olika sätt tills vi hystade iväg snöret en tio, femton meter, flugaskarna rensades på flugor både fram och baklänges, stort som smått provades både under dag som natt. Dessa första laxflugor såg ut som hin håle själv, (det var elakt sagt, mot hin håle vill säga!). Nå, den tredje och sista dagen vid lunch tid stod jag utvadad på en sten just på forsnacken i Ollforsen på den norra sidan. Solen sken från en klarblå himmel och tempen måste ha varit en bra bit över 25 grader i skuggan och vattentempen måste ha legat på minst 20. På tafsen satt en för omständigheterna ganska galen fluga, en 15 cm lång Sunray Shadow gled fram under vattnet, gång på gång skickade jag ut flugan i vattnet, nå i alla fall de gånger som linan inte såg ut som ett bättre makramé hantverk! Vilket var alldeles för många gånger, jag ledsnade efter en stund och lät bara flugan hänga nedströms. Fåglarna lät sina underbara sånger eka över älven och det kändes som om det var bättre att försöka bättra på solbrännan än att fiska, det var ju ändå ingen som fick något, inte ens de som kände sin älv. Mitt i mina funderingar fortplantades en tung dragning i spöt, det kändes som om någon tänkte ta grejorna av mig, vilken kraft! Spötoppen sögs obevekligt ner i vattnet som om en kvarnsten satt fast på andra änden, en tung gungning riste genom spöt sedan var det över.

  Denna händelse satte djupa spår i själen, jag var fast i laxfisketräsket! Sedan dess har det blivit många resor till Byske älv, med magert resultat skall tilläggas, lika magert som den gången för 14 år sedan. Nog har laxarna sugit i sig mina kreationer varje år, men de har inte fastnat. En del har dragit ut en del lina och en del har tyckt så illa om mina flugor att de gjort flis av dem men ingen har suttit fast tillräckligt länge för att landas. Nu räknar jag inte den lilla mycket bruna laxhannen som tog en liten brun nymf för 6! år sen, den fick simma tillbaka för att se till att det blev fler laxar som inte vill ta mina flugor. Varför fortsätter jag då? Är det sunt att bara stå där i älven år ut och år in, köpa bättre grejor och fiskekort för hundratals kronor varje sommar, svaret är NEJ!

  Särskilt klokt är det väl inte att lägga ner både tid och pengar på något som inte händer! Men varför fortsätter jag då? Ja det vet alla som har dragit fast kroken i en lax, den adrenalinkick som rusar genom kroppen går inte att beskriva, det är en naturkraft som bara kan upplevas, och gör man det är man troligen fast i en drog värre än något annat. Ja det är ett gift, man bara måste få känna suget en gång till! Fråga alla som fiskar efter lax med fluga så får ni se hur det tänds en flamma i blicken som nästan är skrämmande, men då blir ni förstås fast en bra tid för att lyssna på de historier som bubblar fram och se den iver som minnena ger när fiskaren berättar hur DEN stora laxen obevekligt gick med backing och allt. Nå nu är det snart en ny säsong med en fin uppgång av lax efter alla profetior att döma, möjligen börjar räntan på 96 års stigning komma tillbaka och då ni, då skall den första blanka laxen ligga på land, tror jag!

  Nu kan det bli så att min vapen, förlåt, spödragare Nicklas inte kan svinga sitt spö denna sommar p.g.a. en axel som har havererat och som förhoppningsvis opereras i tid så att man får njuta av hans spösvingande även denna sommar. Det är en syn för gudar att se hur han med berått mod försöker avbryta ett perfekt Speykast, för att halvsekunden senare försöka vinkla kastet 90 grader uppströms mot en lax som "vakat", med ända resultat att ett nära nog perfekt nät formas av linan, och det vet ju alla att man inte får näta efter lax! Sedan börjar en lustig dans där ute i älven, kast på kast spänner ut över älven med ca en sekunds intervall! Vattnet piskas till skum både framför och bakom för att inte tala om sidorna, laxarna är inte ett dugg imponerade utan plaskar irriterat med stjärtarna vilket bara resulterar i en ännu högre frekvens på kast armen, och hand arbetena blir bara snyggare. Vilken makramévän som helst skulle blir salig över de kreationer som skapas ute i älven, detta skådespel avslutas i regel med en rejäl bogvåg när Nicke plogar in till stranden muttrandes något om dåliga linor för att sedan försvinna mot kaffe elden. När man sedan vågar sig fram har han lugnat ner sig en aning efter en par koppar kaffe och en rök, hur nu detta är möjligt är inte lätt att förstå, för att detta "Byske-kaffe" är inte att leka med. Receptet är lätt att följa:

  Koka upp en panna kaffe med lagom mycket kaffe i, låt pannan stå på värmning ca tre timmar innan ni tillsätter lite mer vatten för att kompensera för det som dunstat bort och ett par fräscha mått kaffe, låt koka upp en gång till, servera rykande hett. Säg den som inte vaknar och blir hyperaktiv av denna dekokt! Men på min fiske broder har den motsatt effekt och det är tur det!

  Mitt råd till dig som känner att du vill prova på att ta en lax på fluga blir att tänka på vad man ger sig in på, för det är ett gift som är svårt beroende framkallande, inte bara tar det en massa tid i anspråk utan ekonomin blir onekligen lite ansträngd för att inte tala om eventuella förhållanden som blir nog så ansträngda. Jag har löst problemet så att jag introducerat frun i laxfisket mysterium, detta väl medveten om att om hon drar på en lax så blir en redan på gränsen ansträngd ekonomi totalt övertrasserad med minst två laxbackingslängder, men det ordnar sig nog, för i år blir det bra med lax som bara längtar efter mina flugor, tror jag!

  Kanske vi möts vi Byske älv till sommaren? Då lovar jag att ni skall få smaka av det berömda "Byske-kaffet" för laxfiske är nu inte bara att stå och dunka iväg kast på kast ner i älven utan resultat, utan det är lika mycket den gemenskap som genomsyrar fiskarna, det skickas iväg en gliring här och där men med glimten i ögat. Och alla gläds med den lyckliga fiskaren som drar på en lax, för att sedan trösta den som tappar en lax. Det blir som en stor familj längs älven och alla möts med stor respekt, även nybörjarna tas om hand. De får goda råd av alla andra fiskare som de möter, råd rörande allt från flugval till kastteknik och fiske platser.

  Mitt råd är att börja med att lära sig det klassiska Speykastet, dels för att det är lätt att lära sig och dels för att det är ett mycket effektivt sätt att fiska på. Men nog för att laxfiske är ett gift som är svårt att bota (jag tror inte att det finns något bot!) men gör det inte ännu svårare för er genom att köpa dåliga grejor. Själv har jag fastnat för Bringséns Black Shadow grejor, rullen är en dröm och spöna har en otroligt härlig aktion som passar perfekt för Speykast, deras linor är mycket pris värda dessutom. För två år sen fick jag av mina närmaste sörjande ett "Speykast-special" 15 fot i klass 10-12, detta spö är som en förlängning av mig själv och kommer att förbli mitt favoritspö så länge jag fiskar. Jag har provat på att fiska med klippta linor men kommer inte alls överens med denna metod, varför ska jag stå och dra i linan nästan hela den effektiva fisketiden? Nåväl, prova er fram för att hitta det som passar er och fiska med det, så var det med det! Nu blir det inte några mer goda råd från en laxfiskare som aldrig dragit upp en blank lax, vi syns vid älven så ska jag berätta om den vackra laxen som jag dragit upp, för i år ska den upp! Tror jag i alla fall, annars kommer den upp nästa år, för upp skall den och jag ska få känna det härliga suget i spöt när laxen tar flugan en gång till, höra rullen tjuta och se hur lina och backing fräser ut genom spöringarna för att till sist få lägga handen på stjärtspolen och avsluta en kamp värd att vänta på.

  Väl mött vid älven och glöm inte att ha den fasta tron på att det blir just du som tar en lax just denna dag.

Alf Wennskog 2000 ©