Novemberfiske
Av Johan Quick

  Förra veckans torsdag gick relativt långsamt och på fredagen var det tydligen "halv-flex" vilket gjorde att växeln skulle stänga vid klockan 13, enligt information från personalchefen. Tanken började snurra i huvudet om att det är ju visserligen rätt molnigt ute men va tusan, det blåser ju inte och efter en kort påhälsning av en arbetskamrat som undrade om jag hade tänkt mig till Växjö redan på torsdagen och att han "minsann kunde passa telefonen lika bra som vem annan" så beslöt jag mig raskt för att fiske var utav nöden. Då klockan slog fyra så var det raskt som en iller hemåt och packa, slänga i sig lite cornflakes och därefter in i bilen för att köra de 10 milen till Växjö. Hann precis in i fiskebutiken innan klockan slog stängningsdags och efter att ha inhandlat diverse flugbindningsmaterial, lyssnat på tokiga tyskar som köpte halva butiken och diskuterat kaninhårsremsbindning med innehavaren så kom jag hem till den med flickvännen gemensamma lägenheten. Beslöt mig för att binda ett par nya flugor till fisket på fredag och att då följa rådet om att "kaninhårsflugor är det enda som de tar på så här sent på säsongen". Sagt och gjort, det fick bli en förtyngd streamervariant med röd tail, svart kropp och kaninhår över ryggen samt silverribbning. Tyckte faktiskt att det blev riktigt bra och efter snabbt test i vattenbunke befanns flugorna, helt subjektivt, vara både balanserade och helt enkelt för bra för att motstås av en regnbåge. Klockan sattes på 07 och vid pass 24 kom en rätt uppspelt fiskare i säng (jag tar gärna en eller två öl när jag binder flugor eftersom det inte bara är nytta och nöje som går bra ihop utan även nöje och nöje).

  Efter en natt fylld av monsterbågar som åt både flugor och ankare så kom morgonen och bilen packades, startades och fördes framåt mot en sjö som heter Mosjön och som ligger på Kosta skjutfält. Väl framme så befanns det att av en rent otrolig tur så hade säkerhetschefen, Lars W., åkt dit för att jobba undan lite då resterande gäng var antingen lediga eller på andra uppdrag och efter lite telefonerande och nyckelletande så utrustades undertecknad med både fiskekort och båtnyckel. In i bilen igen och upp till sjön där det var precis lagom med vind så att vindkanten mellan vågkrusningarna och blankvattnet låg precis utanför favoritställena. Hinner bara ut med båten en liten bit då jag hör ett par fågelskrik och vänder mig om och får se något som jag inte tror så många har varit med om. På bara 10 meters håll strax framför båten kommer det 7 svanar som lyfter på linje efter varandra och i sakta mak försvinner över grantopparna vid strandkanten. Vilken syn!!

  Ror dock vidare och på plats ute på sjön upptäckte jag snart att vaken kom lite sparsamt men att de ändå var igång och att patrullerandet verkade gynnsamt. En av flugorna från gårdagen satt snart i tafsänden och första kastet gick bra fast vinden förde det en rätt bra bit från den tänkta landningsplatsen. En halvtimme senare började den första tilltron till flugan att minska drastiskt då kast i tre vak inte hade gett något resultat. Bestämde mig för att lägga ut flugan och ta en kopp kaffe för att muntra upp morgonen lite vilket kunde behövas för flugan skulle ju vara oemotståndlig och varför tog de den inte? Klurade snart ut att inte kunde det börja hugga förrän man hade fått sig en snus heller! Sagt och gjort, en prilla lades in och när välbehaget infann sig påbörjades fisket ännu en gång med samma fluga. Ytterligare en halvtimme och två vak-kast senare tappades tron på flugan. Det var väl tusan, den hade ju kaninhår och allt!

  Funderingarna började komma angående något som jag hade läst i "stora flugfiskeboken" om att någon av de mer berömda engelsmännen hade sagt att han kunde ta fisk var som helst om han bara fick en fluga som var svart. Detta kunde ju kanske stämma så efter lite letande i flugasken så hittades ett par av Black& Peacock nr. 14 där jag hade bundit dem med lite förlängd guldtinsel ner över krokböjen. Den otroliga kaninhårsflugan fick därmed vila lite i flugasken och på kom en B&P. Flugan lades ut och hann inte mer än nudda vattenytan förrän det small till. Yes! Där satt den! Upp och hoppa, in i vassen och sedan vidare ut mot mitten av sjön ackompanjerad av ett sjung i rullen som fick mig att fundera på om inte Fenwick ändå hade gjort test på det rätta ljudet för attans vad det spann skönt! Rusningarna gick nu både åt höger och sedan vänster för att efter en stund mattas av lite. Bra, började nu att ta hem lina och försöka sträcka så mycket jag vågade. Känner helt plötsligt att linan slaknar och att linan verkar gå mot båten! Jösses, här gäller det att hänga på och ta in lina. Efter febril linkamp och ett armvevande som inte har setts maken till får jag äntligen in tillräckligt med lina och känner att jodå, den är kvar. Lite försiktigt höjande av spötoppen får snart upp regnbågen i ytan och jag kan se att den börjar nog tröttna lite eftersom den visar tendens till att vilja lägga sig på sidan. Håven fattas och sänks ner vilket får regnbågen att blint rusa ut mot sjöns mitt igen. Attans!, jag satte ner håven för tidigt och innan jag hinner slänga ner håven i båten igen så görs det ett jättehopp en 20 meter från båten och jag kan se hur fiskens livliga sprattlande får linan att slakna lite precis på vägen ner mot ytan igen och hur flugan flyger all världen väg.

  Blir tvungen att sätta mig ner för adrenalinet har gjort mig alldeles skakig i både händer och knän. Vilken fisk! Småskrattar lite och får efter mycket om och men en halv kopp kaffe i koppen och resten i båten. Det var ju fasen också! Vad skulle jag ner med håven för tidigt att göra?

  Nåja, det var ju spännande till max en stund och det är värt rätt mycket bara det. Stärker mig med kaffet och bestämmer mig för att en ny snus är nog det enda rätta. Tar en koll på vindriktningen och får efter visst besvär (efter fighten så har linan lagt sig i lite högar i botten på båten) ut flugan i ungefär samma position som där den hamnade vid hugget. Hinner bara vända mig om efter kaffekoppen när jag ser i ögonvrån att det blir en lite virvel precis vid flugan. Vad tusan nu? Släpper kaffekoppen och känner efter i linan. Hmm, nej det var nog inget men precis som jag drar flugan lite mot mig så sträcker det till. Ha! Nummer 2!! Hinner bara tänka att den här ska inte tappas på något klumpigt håvningsförsök förrän jag får koncentrera mig på att hålla den ute ur vassen. Får snart se den då den kommer i full fart parallellt med båten på ca 3-4 meters håll. Även denna tar en sväng ut mot sjöns mitt men under betydligt lugnare former och jag kan låta den köra där ute en stund. Får därefter in den mot båten och den lägger sig med sidan upp. Håven går ner bakom fisken och denna gång på rätt sätt så att den inte ser den. Snart ligger det en skimrande regnbåge och sprattlar på båtens botten. Glädjen är total och jag sitter och tittar på den en rätt bra stund. Kan knappt tro det men ser den inte ut som den första? Känner mig efter en stund rätt övertygad om att det är samma regnbåge och beslutar mig för att fotografera det hela.

  Efter att ha bestyrt med kamera, termos, snusdosa och spö så är jag snart i ordning för att fortsätta mitt fiske. Vinden har nu ändrat riktning lite så jag blir tvingad att lägga flugan mera ut mot sjön då det är omöjligt att lägga den in mot vassen. Ser bara att linan går ut och att flugan lägger sig hyfsat där ute i småkruset. Funderar lite över vad Lars sade på morgonen om att det hade varit dåligt fiske på senare tiden. Konstaterar dock att det verkar ju lovande hittills och att de kanske inte har använt rätt fluga? Känner även att det är rätt otroligt att få en sådan här fin fiskedag i början på november. Det är inte speciellt kallt och luften känns hög och klar trots att det är molnigt.

  Vinden mojnar lite och jag vänder mig om för att lägga flugan mera i riktning mot vasskanten igen. Hinner precis få ut flugan då vinden tar i igen och krusningarna gör att flugan och tafsen försvinner i våg-guppet. Ser dock plötsligt att går inte vågorna i lite fel riktning där flugan borde ligga? Höjer spötoppen igen och visst! Där sitter nummer 3! Hinner inte tänka mycket mera för sedan så rusar linan ut och försvinner i vassen. Ser hur ett par av vasstråna böjer sig och hur linan slaknar. En sån jäkel! Den han visste hur en slipsten skulle dras! Rakt ner till botten och runt ett par vasstrån och sedan ett ryck. Inser snabbt att det var inte mycket att göra där utan börjar ta in linan som kommer mycket snällt och snabbt genom vattnet? Spanar efter flugan men ser inget. Fick han med sig flugan? Jodå, när linan kommer upp mot båten så syns det tydligt att där gick flugan också. Nåja, väl bekommen och hoppas bara att den inte satt hårdare än att den var lätt att spotta ut.

  Då vinden nu har blivit lite byig så finner jag det för gott att dra mig mera in i lugnvattnet och sätter mig därför inne i en öppning bland "pinnavassen" där jag tror mig veta att ena änden av en patrullsträcka ligger. Upprepade försök senare så får jag ge mig då det inte visas minsta tillstymmelse till varken hugg eller vak och klockan nu har börjat närma 14. Bestämmer mig för att utforska en annan del av sjön som nu visserligen har lite småkrus i ytan men som jag vet sedan tidigare att den innehåller relativt stationära regnbågar. Inte så att de står stilla men de brukar köra rundor rätt friskt bland öppningarna i vassen som står i små grupper om 5-6 strån och som nu ser rätt brun. Jag hade förmodligen inte vågat fiska där med flugspöt om vassen hade varit fräsch då det hade varit som att be om att tappa både fisk och fluga.

  Jag belönas direkt för min förflyttning med ett vak relativt nära båten men ändå precis utanför min kastgräns i den vind som råder. Bestämmer mig för att försöka nå det ändå och det hela slutar givetvis som det alltid gör när man försöker för mycket. Det sista linutläggandet hamnar lite för högt och den där sista snärten infinner sig inte utan jag får en böj som gör att man får se den alltid lika retliga spiralen längst där ute med en liten fluga som lägger sig som ett singlande löv ovanpå linan. Inga små dragningar i världen hjälper utan det blir till att ta in allt igen och sedan under viss förtrytelse att reda upp ett lite virrvarr. Fisken bekymrar sig dock inte om detta utan vakar glatt vidare längs med sin patrullering och jag ser hur den fortsätter längs med vasskanten. Då linan ligger klar så ser jag helst plötsligt en fena komma farande i ytan! Jisses, det är ju för bra för att vara sant och jag släpper flugan direkt framför fenan ungefär 2 meter.

  Det visade sig mycket riktigt vara rätt och jag ser hur fisken tar flugan. Höjer spötoppen och drar ut flugan ur munnen på regnbågen!! Aj aj! Fort, släpper spötoppen och flugan stannar 1,5 meter ca snett höger om regnbågen som jag ser girar direkt och sätter efter flugan igen. Ser virveln komma och lyfter igen och bommar hugget!!! Håller nästan på att trilla ur båten i förtrytelse vid detta men fisken ger sig inte. Ser fenan igen och hur den ger sig på flugan på nytt! Vågar knappt se efter men höjer spötoppen för tredje gången och nu sitter den! Rusningen som kommer mottages tacksamt och linan löper ut nästan som en repris på hur den första drog iväg tidigare på morgonen. Denna bryter sin rusning tidigare dock och vänder höger ute i sjön för att rusa tillbaka in mot vassen. Följer efter den med spöt och ser hur den går på motsatta sidan båten om där den högg. Linan ligger nu ett varv runt mitt ben och jag försöker hålla spö och lina med högernäven samtidigt som jag reder ut slaklinan. Lyckas med detta men ser då hur regnbågen ger sig till att gå rakt mot båten och under den! Vad tusan gör man nu? Håller emot och får den till all lycka att gå på rätt sida om ankarlinan vilket den tydligen inte uppskattar utan far en snabb runda ut mot sjön och sedan vänder tvärt in mot vassen igen. Försöker upprepa mitt trick med att reda ut linan igen då den på nytt har snurrat sig runt benen. Lyckas till hälften men missar att parera en vändning vilket gör att regnbågen får lite slaklina och mycket riktigt, spottar flugan. Besvikelsen står inte att mäta utan jag drar en svavelosande harang och sätter mig rätt tungt i båten. Tar mig en stund av begrundande innan jag inser att det är bara att lyfta på hatten och önska lycka till och att nästa gång så tar jag dig!

  Då jag nu tycker att klockan börjar bli rätt mycket så återstår det bara för mig att reda ut linan, plocka ihop spöt och ro mot där båten skall läggas upp. Väl iland så blir det ytterligare en kopp kaffe och inpackning av utrustningen i bilen. Det är först när jag kör hemåt som jag egentligen inser vilken otroligt fiskedag jag har haft och att detta slår allt jag tidigare varit med om. Det hettar rätt gott i kinderna och det är knappt att jag kan bärga mig tills jag kommer hem och får berätta allt för flickvännen som jag vet dessutom antagligen kommer att ha maten klar. Dock kommer hon antagligen vara mera förtrytad över att hon inte fick se svanarna än att hon inte var med och fiskade…

Johan Quick 2000  ©