|
Vad gör vi nu?
Petru Dima
Den odlade laxen
är det största hotet mot vad som är kvar av vildlaxstammarna i Atlanten
Det vetenskapliga beviset
för att den odlade laxen är det största hotet mot vad som är kvar av vildlaxstammarna
i Atlanten, är här.
"… farm Atlantic salmon have
both genetic and competitive impacts on wild populations. As a result of domestication
over several generations, genetic changes have reduced the capability of farm salmon to
survive in the wild, especially during the marine phase. Overall farm salmon showed an
estimated lifetime success of 2% of that of the native wild salmon, and results were
consistent in three separate cohorts. Hybrids were intermediate in lifetime success
between the wild and the farm (27% - 89% relative to wild). In the second generation
hybrids, some 70% of the embryos died in the first few weeks as a result of outbreeding
depression. This condition is caused by genetic incompatibilities between the parents but
does not occur until the second generation when recombination of the parental genes has
taken place. Taking our results alongside those available in the literature, it can be
concluded that genetic changes leading to reduced survival in the wild is a feature of all
domesticated salmon and trout and consequently hybrids between farm and wild fish also
have reduced survival.
Source: McGinnity, P. et al. 2003.
Fitness reduction and potential extinction of wild populations of Atlantic salmon Salmo
salar as a result of interactions with escaped farm salmon. Proceedings Royal Society
London B (2003). DOI 10.1098/rspb.2003.2520. "
Nu finns det forskningsresultat som
tydligt beskriver vad som är fel. Det som tidigare argumenterats via ett logiskt
resonemang får nu stöd av resultatet i ett 10 årig noggrant forskningsprojekt.
Kontentan av rapporten är det som många har fruktat och nu går inte att vifta bort, ett
faktum som är tyvärr mycket dystert.
Atlantens vilda laxstammar är under allvarligt
utrotningshot.
Nu är inte längre frågan om det är
sant eller inte. Utan frågan är: - Vad Gör Vi Nu?
Vill vi ha kvar vildlaxen i Atlanten
måste något radikalt göras och fort. Nu behövs handlingskraft. Jag tror att alla har
tröttnat på debatten om vad är orsaken till tillbakagången av de vilda laxstammarna.
Nu har vi facit i hand för vad som idag är det största hotet. Det är viktig vad vi
gör med detta.
För Östersjölaxen är det för sent?
Kanske inte?! Det kan också för denna finnas ett liten hopp. Men då måste vi agera.
Som vi redan vet, politiker rör sig
sakta om de är inte "piskade" att skynda sig. Myndigheter är också långsamma
i sitt agerande. Beslutprocessen är lång och stöter på en hel del byråkratiska
hinder. Olika lokala intresseorganisationer är för små så att ansvariga skall över
huvudtaget stanna och lyssna. Vildlaxfrågan måste ha högsta prioritet i den politiska
debatten, men inte en månad och sedan falla i glömska.
Jag har inte svaret på frågan "Vad
gör vi nu"?. Vad jag tycker är ett godtagbart första steg är en nordisk
genomgripande laxorganisation där alla som är villiga att engagera sig, kan hitta ett
konstruktivt debattforum och dialogpartners, samt har möjligheten att samarbeta över
gränserna. Vilka lösningar passar olika regioner runt om Skandinavien är en fråga som
behöver lösning och som kan vara ett konkret uppdrag för en sådan nordiskt
organisation. Men så länge vi är splittrade i små grupper och försöker med
"stora/små" ansträngningar påverka utvecklingen vi har inte stora chanser att
lyckas.
Vi måste enas runt kärnfrågan och
prata med ett enda röst för att allt energi och resurser fokuseras på lösningar som
betyder något i det stora sammanhanget.
Sportfiskare, naturälskare,
marinbiologer, i princip alla intresserade parter borde samlas under samma tak. WWF, Greenpeace,
Belona, Naturvårdsverket, … alla organisationer, privata eller statliga som också
har vildlaxen på sin agenda, gör ett fantastiskt jobb. Men nu behövs en
"Projektledare" som står på vildlaxens sida och driver målmedvetet fram en
räddningsaktion. Den behöver bara vara lojal mot vildlaxen och inte kunna anklagas för
dubbelmoral.
Dialog och kompromisspolitik har skapat
den aktuella krissituationen för vildlaxen. Kohandeln och ständiga uddlösa debatter har
inte hjälpt heller införandet av åtgärder som skulle ha gett en 180o
kursändring i utvecklingen.
Visst det känns bittert och maktlöst.
Men kan vi bara fortsätta stå med armarna i kors och titta på? Kanske inte alla gör
det, men att bara jobba med lokala insatser i otakt med det verkliga behovet, har varit en
del av det gemensamma misslyckandet. Det är just detta som är ett gemensamt
misslyckande! Vi kan inte sopa under mattan eller försöka hitta bortförklaringar. Vi
är själva en del av fiaskot.
En eventuellt "Skandinaviskt Laxorganisation"
i sig är inte lösningen utan plattformen där allt skall samlas. Den kan vara
"Spindeln i Nätet". Men utan ett gemensamt engagemang och stöd kommer den
också att misslyckas.
Fundera på det! Men glöm inte att tiden
är knappt och vildlaxens framtida existens är i mycket stor fara.
Om vi accepterar att det släpps ut 2
miljoner odlade laxar årligen ur odlingskassarna runt Skandinaviska vatten, då kan
utgången för vildlaxstammarna bara vara en. Total utrotning!
Är det som Vi vill, då är det lugnt.
Vi behöver inte stressa oss. Fiskeindustrin och politikerna fixar det utan att vi
behöver röra ett enda finger. Då kommer de att omvandla Atlanten till ett Put &
Take vatten, de är bland annat Norges Fiskeminister, hand i hand med norska
laxodlingsindustrin.
The Norwegian Salmon Association uppmanar
alla eldsjälar som känner för vildlaxarna runt om Skandinavien att ena sina krafter.
Hur och vad vi gör i 2004 kan vara avgörandet för vildlaxstammarnas framtida existens.
Gott Nytt År!
Petru Dima, 2004
http://www.norwegian-salmon.com
|
