Den här Phryganean mätte
32 millimeter från huvud till vingspets
Phryganea grandis
Text & foto: Gunnar Johnson
En stor och buskig
hjorthårsfluga med fladder och liv i vingen
I en serie våldsamma plask gick
en stor regnbåge upp högt över vattnet i viken på andra sidan tjärnen,
och mot den mörka granskogen kunde jag se en stor, brun och solgenomlyst
insekt frenetiskt fladdra över mot min strand. Den var stor som en
"gärdsmyg", och jag följde den hela tiden med blicken för att se i
vilken buske den skulle söka skydd på strandkanten. Jodå, den slog ner i
videt en bit bortom näckrosbältet till vänster om mig, just där några
blommande stänglar vattenklöver lyste vita mot det mörka vattnet.
Jag var strax framme. Och där
satt den i videbuskaget - en stor Phryganea - vår största nattslända.
Jag letade fram en tom filmburk ur ryggsäcken och lyckades få ner den
stora insekten. Den fyllde nästan hela tubens längd, och jag studerade
den en stund genom tubens halvtransparenta plastvägg, varefter den
stoppades ner i ryggsäckens ytterfack för senare fotografering.
Regnbåge
med blommande vattenklöver
och en stor pupphud från Phryganea grandis
 Ytterligare två Phryganeor
visade sig över vattnet samma eftermiddag, men utan att fisken tog någon
notis om dem. Några dagar senare besökte jag vattnet igen och hade då,
vid sidan av ett par stora Streaking Caddis i flugasken, också stoppat
ner några exemplar av en nybunden kreation med lite mer "fladder och liv
i vingsiluetten. Den nva flugan var en variant på en "dubbeldäckad"
fransk nattlända med vingen inbunden i flera sektioner, men där jag bytt
ut kroppsmaterialet mot en mörk haröredubbing och dessutom uteslutit
fronthacklet. Haröreullen stämde nämligen närmast perfekt mot den
infångade sländans kroppsfärg.
Den här dagen var regnbågen mer
aktiv när jag anlände på eftermiddagen. Jag såg visserligen inga
Phryganeor på vattnet eller i luften, men när jag gick runt järnen för
att kika i vattnet längs den vindexponerade delen av stranden för att se
vad vågorna fört med sig dit, fann jag flera tomma pupphudar från mycket
stora nattsländepuppor flytande i ytan. Det var inga tvivel - det hade
kläckts Phryganeor i tjärnen tidigare under dagen.
Jag kan inte erinra mig, att jag
under alla år som flugfiskare sett Phryganean annat än i enstaka
exemplar vid spridda tillfällen.
Den har med andra ord aldrig
spelat någon större roll i mitt fiske, men har ändå väckt uppmärksamhet
och imponerat genom sin enorma storlek.
Då jag försökt inhämta kunskap
om vår största nattslända har jag endast stött på kortfattade och ibland
motsägelsfulla uppgifter. Den bästa informationen fick jag i Åke Sandhalls bok "Sländor", där, två foton av Phryganea grandis visar att
hona och hannen är olika tecknade, vilket kanske bidragit till att man
ibland trott att det rört sig om två olika arter. Men enligt Sandhall är
honan brunare med ett distinktare vingmönster, medan hannen är mer
neutralt mönstrad i gråbeige,. Här framgår också att Phryganea grandis
finns i såval sjöar och dammar som i långsamt flytande åar och att den
även förekommer allmänt på grunda sandbottnar i Östersjön.
I annan, litteratur fann jag att
artens larver är spiralhusbyggare vars rör kan vara upp till 50
millimeter länga, Min infångade vingade Phryganea mätte 32 millimeter
från vingspets till huvud men exklusive antenner. En av de tomma
pupphudar, som jag fann flytande på vattner, mätte 32 milimeter. Så
visst är det en tämligen rejäl insekt.
Tom pupphud
Jag fiskade inte med min stora,
nybundna fluga den dagen Men någon månad senare kunde jag inte motstå
frestelsen att fästa den på tafsen, eftersom jag på nytt fann tomma
pupphudar flytande på vattnet. Jag såg visserligen inga vingade
Phryganeor, men, här hade otvivelaktigt varit kläckning tidigare under
dagen. Samtidigt bytte jag till en ny och grövre tafspets, mest för att
en, kraftigare spets skulle styra den stora flugan bättre. Men det
hjälpte inte - när en stor regnbåge slog på, hårt och kontant, tog den
med sig både flugan ochg den nya tafsspetesen. Det var ett överaskande
hårt och bestämt hugg och jag kände bara fisken under bråkdelen av en
sekund – men den känslan räckte långt!
En missad regnbåge utgör
knappast underlag för en artikel. Men sedan den gången har den stora och
buskiga Phryganean givit ytterligare några regnbågar, även under dagar
då den äkta varan inte funnits på vattnet.
Min hjorthårsfluga med
kropp av haröredubbing
Så varför inte gardera med ett
exemplar eller två i askens största fack.
1. Linda bindtråden längs hela
skaftet på en 6:ans eller 8:ans streamerkrok, så att vingbuntarna får
bättre fäste och inte glider vid inbindningen. Dubba tråden med
haröreull och linda den bakersta delen.
2. Fäst in en bunt hjorthår och lacka för att bunten inte ska
glida.
3. Dubba tråden på nytt…
4. … och linda ytterligare en bit av krokskaftet.
5. Fäst in ännu en bunt hjorthår och lacka över inbindningen.
6. Fortsätt på samma sätt att varva dubbing och hjorthårsbuntar
längs hela krokskaftet.
7. Avsluta med ett ”huvud” av haröredubbing och en
whipfinishknut.
Text & foto: Gunnar
Johnson © |
