Klassiska laxflugor: The Golden Parson

Francis Francis
Whole Feather Wing Salmon Fly
från mitten av 1800 talet

Text av Mikael Frödin
Foto: J. Albertsson

  Francis Francis berättar om The Golden Parson att han anser det vara ett vackert mönster. Vidare såg T Francis Francis att flugan är effektiv vid många laxvatten, där färgglada flugor fungerar, och inte bara vid den irländska älven The Erne, där Parson flugorna föddes. Vid The Erne är namnet Parson inte bara ett namn på en enda fluga utan kan ses som en benämning på olika flugor, egentligen en hel serie, där det utmärkande är vingens dominerande inslag av guldfasantoppingar. De exempel Francis Francis ger är The Green Parson, The Blue Parson och The Golden Parson. Det mönster, som jag presenterat här intill, är det mönster som Francis Francis föredrog, bland de många olika varianter som förekom. Han säger att detta är en topping Parson, en Biskop eller rent av en ärkebiskop bland Parsonflugorna. Detta är, säger Kelson, en fluga som inte är för vardagligt bruk, utan som endast användes då alla andra flugor ratats av laxen.

  En slitvarg för vardagsbruk, som Francis Francis gärna fiskade med, får man om man lägger till ett gyllene olivfärgat hackel med ett mellanclaretfärgat framför och blå nötskrika som fronthackel. Man tar bort några av toppingarna och binder istället in några sadelfjädrar från guldfasan över tippetfjädern, På detta sätt har man fått en mer tålig variant som Francis Francis satte stort värde på.

  Francis Francis The Golden Parson förekommer i flera modifierade varianter. Geo M Kelson nämner i sin bok, The Salmon Fly (1895), en fluga som han kallar The Yellow Parson. Denna är en utveckling av Francis Francis The Golden Parson. Kelson beskriver flugan som lämplig för laxen i The Usk, där den fiskats under flera år. Även i The Thurso, The Wye och The Don har flugan visat sig framgångsrik. Kelson ger Rev A Williams äran av att vara dess skapare och ger följande mönsterbeskrivning:

Tag: silvertwist och violet flossilke.
Stjärt: en topping och några tippetfibrer
Kropp: Två varv gult flossilke, följt av gult sälhår
Rib: oval silvertinsel.
Kroppshackel: ett gult tupphackel, lindat från det gula silket
Fronthackel: ett scarletfärgat tupphackel med två små toppingar utanpå.
Vinge: två guldfasantippets (back to back), utanpå dessa två sektioner mandarinand (summerduck) och över vingen två toppingar.
Kinder: chatterer.
Horn: blå arapapegoja (macaw).
Huvud: svart.

  Denna variant som Kelson föredrar har också anammats av John James Hardy och J H Hale. Deras variant på denna fluga är identisk med Kelsons. Hardy och Hale ger även samma mönster på en fluga som i deras mönstersamlingar går under namnet The Parson, Denna fluga har dock mycket lite gemensamt med Pat McKays originalfluga, Egentligen är det enda som dessa har gemensamt namnet. Den är en mixed wing och hör väl inte egentligen hemma bland Parsonflugorna. Mönsterbeskrivningen, som ges är som följer:

Tag: guldtinsel och ljustorange flossilke.
Stjärt: en topping och chatterer.
Butt: svart struthearl.
Kropp: starkt claretfärgat flossilke.
Rib: oval guldtinsel.
Kroppshackel: ett klart claretfärgat tupphackel.
Fronthackel: ett blått tupphackel.
Vinge: guldfasantippets, mörk kalkon, gul-, röd- och blåfärgad svan, påfågel, bustard, guldfasanstjärt, mandarinand (wood duck), teal, mallard och pärlhöna samt över vingen en guldfasantopping.
Kinder: chatterer.
Horn: blå arapapegoja (macaw).
Huvud: svart.

  Dr Pryce Tannats ger i sin bok "How to Dress Salmon Flies" (1914), ett mönster på en fluga som heter The Orange Parson. Denna är till skillnad från ovanstående fluga en tvättäkta Parsonfluga, Pryce Tannatts The Orange Parson är en av de varianter på Francis Francis The Golden Parson som har blivit mycket populär. Pryce Tannatt binder sin The Orange Parson på detta mycket tilltalande sätt:

Tag: silvertråd och lila flossilke.
Stjärt: en topping och tippettibrer.
Kropp: orange flossilke, orange, scarlet och fiery. brownfärgat sälhår i lika delar. Sälhåret skall petas ut ordentligt.
Kroppshackel: ett citrongult tupphackel.
Fronthackel: cock of the rock.
Vinge: ett par guldfasantippets (back to back) över dessa två cock of the rock fjädrar. Överst på vingen binds två eller tre toppingar in.
Sidor: sektioner från mandarinand (barred summer duck).
Kinder: blå chatterer.
Horn: blå-gul arapapegoja (macaw). Huvud svart.

  Jag skulle tro att denna Parsonfluga är den av alla varianter som idag är den vanligast förekommande längs vara laxälvar.

  The Golden Parson

Tag: Silvertinsel och malvafärgat flossilke.
Stjärt: Två toppingar, några få tippetfibrer och en kungsfiskarfjäder.
Kropp: Två varv gyllengult flossilke, därefter gyllengult svinhår (pig's wool) som övergår i orange.
Rib: Silvertwist.
Kroppshackel: Ett gyllen orangefärgat tupphackel, lindat över ullen, och ett rödorange tupphackel, lindat framför detta.
Fronthackel: Två, tre eller flera korta guldfasantoppingar, inbundna vid skuldrorna, istället för ett regelrätt fronthackel.
Vinge: En guldfasantippetfjäder med en cock-of-the-rock (inte den rektangulära fjädern) på var sida, och en över vingen, Sektioner av pintail eller mandarinand (barred wood duck) på var sida av vingen. Över detta så många guldtasantoppingar som går att binda in, sju, åtta eller fler.
Kinder: Kungsfiskare.
Horn: Blå arapapegoja (macaw).
Huvud: Svart

Text av Mikael Frödin ©
Foto: J. Albertsson ©

  Den här artikeln är ett utdrag ur Mikael Frödin nya bok ”Klassiska laxflugor" utgiven på Rabén & Sjögrens förlag Boken, med 165 mönster fotograferade av J. Albertsson, är på 200 sidor i stort format och kan närmast betraktas som ett uppslagsverk över klassiska laxflugor, Boken finns också med engelsk text i en bibliofilutgåva med 350 numrerade och signerade exemplar - alla, försedda med en av författaren originalbunden laxfluga monterad i varje bok.