Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2009-12-29
English version
 

Flugor med krumma ryggar

Nymf-, caddis- och räkkrokar med böjda krokskaft fungerar för flugor hela vägen från ytan och ner till botten

Text: Niclas Andersson
Foto: Henrik Larsson & Niclas Andersson

  Så är det vinter med mörker och kyla igen, och som flugfiskare kan vi bara räkna dagarna i förhoppning om att den kommande våren skall inträffa tidigare än normalt, samtidigt som vi binder nya flugor och försöker ta vara på alla de erfarenheter som den gångna säsongen har givit oss. För precis som under tidigare år har sommaren erbjudit en hel del nya utmaningar och generöst delat med sig av nya kunskaper.

  För ett par år sedan prövade jag för första gången att binda flugor på så kallade "curved nymph" och "shrimp/caddis" krok. På den tiden erbjöd dessa krokar mig i stort sett enbart ett roligare alternativ att binda vanliga flugmönster på, bortsett från flugan Klinkhamer som jag under samma år blev bekant med. Så det är egentligen först under de två senaste säsongerna som jag insett fördelarna med dessa krokar med böjda skaft och bundit vissa flugmönster avpassade för speciella fiskesituationer på dem. Krokarna visade sig nämligen vara en "saknad länk" vid tillfällen då öring, regnbåge, röding och harr var speciellt selektiva eller på annat sätt "svåra" att få att ta flugan.

  Idag finns det åtskilliga tillverkare som producerar dessa specialkrokar, bland dem Mustad, Tiemco och Daiichi.

  Men min egen favoritkrok är amerikanska Eagle Claw, som enligt min mening har de bästa krokningsegenskaperna och den högsta styrkan. Som stark förespråkare av catch & release försöker jag i största mån använda mig av hullinglösa krokar. Så gott som samtliga tillverkare av "curved nymph" och "shrimp/caddis" krok har även hullinglösa sådana, men dessa tycks vara omöjliga att få tag på i Norden. Istället får vi knipa in hullingen med hjälp av en tång.


På grund av tyngdpunktens förskjutning går flugor bundna på krokar med böjda krokskaft oftast upp och ner i vattnet. Detta kan man utnyttja som ett "inbyggt krokskydd" vidfiske nära botten, där en sådan fluga inte fastnar lika lätt som en bunden på traditionell krok.

  Kläckande insekter

  Mycket ofta lägger jag undan flugspöt när jag befinner mig ute vid vattnet för att istället studera hur olika insekter ser ut och uppför sig när de kläcker. Både när det gäller dag och nattsländor, eller mindre insekter som till exempel fjädermygg, så går det till på liknande sätt. Under kläckningsfasen hänger nymfen eller puppan i ytfilmen, ofta med sin bakkropp en bit under ytan, samtidigt som den i en till synes mycket plågsam process försöker ta sig ut ur sin "gamla kropp" genom att vicka, vrida, bända och böja allt på en och samma gång. När nymf- eller puppskalet spruckit börjar den vingade insekten klättra upp på ytfilmen, samtidigt som den försöker befria sig från skalet. Under denna fas av kläckningen är insekten mycket sårbar och tycks ha någonting extra som attraherar fisken - nämligen skalet från sin gamla kropp.

  Att imitera detta stadie i kläckningen på ett enkelt sätt har tidigare varit mycket svårt på en rak krok, men med hjälp av en böjd nymfkrok kan vi enkelt skapa en imitation där bakkroppen hänger ner under ytan, samtidigt som framkroppen befinner sig i ytfilmen.

  Att kunna imitera denna fas i kläckningen är i många fall mycket viktigt. Vid rikliga kläckningar kommer åtskilliga fiskar att föredra en sådan väl presenterad imitation framför någonting annat.

  Faktum är att jag vid flera tillfällen stött på fisk som uppenbarligen tagit någonting i eller strax under ytfilmen, men som vägrat ta mina traditionellt bundna torrflugor eller kläckare, men som i nästan samtliga fall accepterat en kläckare bunden på nymfkrok med böjt skaft.

  Dessa böjda nymfkrokar är därför ypperliga om man vill imitera kläckande dag- och nattsländor, men när det gäller fjädermygg så passar en så kallad shrimp/caddis krok bättre, även om den i första hand är avsedd för att binda räkor och nattsländepuppor av olika slag.

  Fjädermyggen skiljer sig nämligen i kläckningsögonblicket från dag- och nattsländor genom att de oftast hänger rakt ner från ytfilmen.


Midge Hatcher tillsammans med min nattsländepuppa.

  Fjädermyggen tillhör de insekter som skapar säsongens första och sista vakringar, men de för även med sig en del problem för oss flugfiskare. Dels är insekten oftast mycket liten, vilket medför att en tunn tafs på 0,14-0,10 mm blir ett måste. Men framför allt förekommer de oftast i så rikliga mängder att de får fisken att börja röra på sig, även i strömmande vatten, åtminstone i de mer lugnflytande delarna av vattnet. Tur i oturen är att fisken till 99 procent rör sig i ett mönster och följer en bana i vattnet som den sällan avviker från.

  Fjädermyggfisket kräver att man tar god tid på sig att studera fiskens rörelsemönster. När vi vet hur en utvald fisk rör sig under sitt frossande på fjädermygg, vet vi också när och var vi bör lägga vår fluga. Det är sällan någon idé att hysteriskt jaga en sådan fisk med kontinuerligt nya kast eller "bombningar" med flugan mot fisken, det kommer bara att skrämma den.

  Upp och ner

  När de böjda specialkrokarna lanserades var det för att förbättra och underlätta bindandet av i huvudsak dag- och bäcksländenymfer samt nattsländepuppor och räkor av olika slag. Inte nog med att imitationerna blev mer livfulla och verklighetstrogna, de nya krokarna gav också den kritiske perfektionistens flugor ett extra smakfullt utseende - så länge flugorna satt kvar i bindstädet.

  Men de flesta var inte medvetna om att dessa flugor har en otrolig förmåga att vända sig upp och ner i vattnet! De sjunker helt enkelt med krokböjen vänd uppåt!

  Detta fenomen uppskattas inte av alla flugfiskare, vilket kanske inte är så svårt att förstå, då krokningsförmågan blir något sämre. Problemet ligger kanske inte så mycket i själva kroken som hos användaren. Tyvärr är det alldeles för få flugfiskare/flugbindare som tänker på vad som händer när man förtynger eller låter bli att förtynga en krok, eller för den delen hur till exempel ett hackel kan påverka en flugas gång i vattnet.


Overst en kläckande dagsländenymf med vidhängande nymfhud samt en D W Nymf

  Här skall jag istället fokusera på fördelen med en krok som sjunker upp och ner. För även om jag redan nämnt nackdelen med krokningsförmågan, så finns det även en fördel i att krokböjen är vänd uppåt.

  Under en påbyggnadsutbildning vid Sävenfors vattenbrukskola studerade vi bland annat olika fiskarters val av biotop. Vi tog där del av en undersökning gjord av Fiskeriverket 1995 som påvisar sambandet mellan djup och strömhastighet kontra fiskens storlek med avseende på stationär örings val av födoplats i strömmande vatten. Resultatet var inte helt oväntat; ju större öringen var, desto högre strömhastighet och vattendjup ville den ha. Detta tillsammans med det faktum att fisken intar cirka 80-90 procent av sin föda under vattnet, och oftast nära botten, ger oss en enkel förklaring till var i vattnet vår fluga bör befinna sig.

  Att fiska en fluga över en stenig botten i ett strömmande vatten är inte så enkelt som det kan låta. Problemet är att flugan sällan hinner ner till bottnen innan den fiskat klart, och skulle den hinna ner, så har den en tendens att fastna i allehanda saker på bottnen. De böjda krokarna, som sjunker upp och ner, eliminerar till stor del detta problem. I och med att kroken är böjd och krokböjen pekar uppåt, så blir designen på flugan mer "aerodynamisk", vilket får den att - bunden med rätt material - skära bättre genom vattnet. Väl nere på bottnen studsar den med ryggen mot stenarna helt obehindrat, precis som när en riktig larv, nymf eller puppa försvarslöst driftar nerströms.

  Dessa krokar är därför ypperliga vid fiske efter stor fisk nära botten i djupa och snabba strömmar. Användningsområdet för dessa krokar är därför betydligt större än vad man först kan tro; de fungerar ända från ytan och ner till bottnen, och rätt använda skapar de nya möjligheter och fördelar för flugfiskaren.

 

  Mönsterbeskrivning

N A kläckande dagslända

Krok: Eagle Claw L052 #8-20 (14)
Nymfskal/stjärt": Darlon/Z-lon i liknande färg som kroppen (Tan)
Kropp: Fly-rite i lämplig färg eller en naturdubbing (Bäver)
Ribbing: Bindtråden
Vingtäckare: Cul De Canard i passande färg (Grå natur)
Hackel: Tupphackel, klipps på ovan- och undersidan (Brunt)
Thorax: Fly-rite i lämplig färg eller naturdubbing (Bäver)

Darlon/Z-lon är ett material som jag på senare tid börjat använda mig oerhört mycket av. Problemet är att det är svårt att få tag på. Om man har svårt att få tag på materialet, så går det att ersätta med t ex Antron garn.

NADW Nymph

Krok: Eagle Claw L052 #8-20 (14)
Stjärt: Ca 6 fibrer från fasantuppens stjärtfjäder eller liknande
Kropp: Swannundaze i lämplig storlek och färg (Svart 81)
Vingtäckare: Darlon/Z-lon i passande färg (Brown)
Thorax: 50150 haröre- och harmask blandning

 

N A Midge Hatcher

Krok: Eagle Claw L055 #16-24 (18)
Bakkropp/stjärt: Darlon/Z-lon i passande färg (Olive), bränns i änden
Thorax: Cul De Canard i lämplig färg (Naturgrå)

N A nattsländepuppa

Krok: Eagle Claw L055 #8-16 (14)
Kropp: Squirrel Blend Dubbing Brush i passande färg (Olive)
Thorax: 50150 haröre- och harmask blandning

Text: Niclas Andersson © 1998
Foto: Henrik Larsson & Niclas Andersson © 1998
 

Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

 

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

© Mats Sjöstrand 2009

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webmaster
Mats Sjöstrand