Vem tusan binder flugor idag?
Urban Strahl

  När jag började med fluga för rätt många år sedan hörde det till att man knöt sina egna flugor som del i själva fiskeupplevelsen så småningom ute vid nåt fjärran vattendrag. Och inte har jag gått nån flugbindningskurs heller utan knåpat efter bästa förmåga i flughörnan.

  I början på flugbindarkarriären blev väl flugorna i klumpigaste laget men övning ger färdighet...

  Idén till texten ni just läser fick jag efter ett besök i sportfiskebutiken i min hemstad. Både handlaren och jag själv är intresserade av fluga och erfarenheter utbyts i samklang mellan kund och handlare. Ofta får man höra om bravader från våra närvatten. Det finns alltid något att diskutera angånde vårt kära flugfiske. Men binds det flugor ett bra stycke in på tjugohundratalet nu? Tillåt mig att tvivla.

  I och med Internets inträde i vårt medvetande är bara några ögonblicks knapptryckande bort, två dussin flugor levererande inom kort. Varför då öda tid på att knyta själv?

  I Asien och Kenya tillverkas flugor på löpande band av flinka fingrar till hugade konsumenter och med dagens uppskruvade arbeten och mer eller mindre viktigare saker att lägga händerna på än flugbindning! Men som min handlare sa senast, det säljs mer färdigbundet.

  Dessutom är krokpriset på väg upp. Exempelvis ändrar Mustad i sitt sortiment. Min favoritkrok Tiemco ändrar och höjer priserna. Trots en fördyring tycker jag ändå man ska knyta eget. De massproducerade flugorna går ju naturligtvis att få fisk på men enligt mitt tycke är de eget knutna överlägset köpeflugorna, som mer ska attrahera mig som köpare än locka prickfiskar med. Dessutom tycker jag de är för klumpiga.

  Nej! Smäckra, eget knutna flugor ger en alldeles särskild tillfredställelse då de firar triumfer ibland. Visst, tjusas även jag på någon mässa av bindare från jordens alla hörn som visar prov på sällan skådat slag vid sina städ.

  Alldeles i början på mina bindarövningar höll jag till vid köksbordet. Men, det lade jag snart av med. Att laga mat, äta och samtidigt är köksbordet fullt med flugbindarattiraljer är sällan en bra kombination. Dessutom en tidsödande nedmontering av städet stup i kvarten. Jag skaffade mig istället rätt snart en sekretär eller om man så vill en hurts. Med sina många lådor ett utmärkt sätt att förvara flygbindningsmaterial i. Nu fick jag en permanent plats för flugbindningen där städet alltid står uppmonterat. Och när tid och lust infinner sig jag binder en dunkrok eller två.

  Det här med en flugbindarhörna har bara blivit så lyckat, samtidigt en del i inredningen hemma hos mig. Vill man göra sin hörna lite personlig finns en uppsjö porslinsfiskar och fiskare att köpa i inredningsbutiker. På min hurts ligger ett par knivar också och pryder sin plats. För att ytterligare skapa stämning och göra hörnan personlig hänger några av den legendariske flugfiskaren och konstnären Rolf Smedmans alster på väggen. Har också en fluga bakom glas och ram från Wolfgang von Malottkes säkra händer.

  Det här med en fast bindplats ger inte bara på sikt snyggare och bättre flugor utan närhelst man känner för ett bindpass så finns allt man behöver smidigt till hands. Sekretären eller hurtsen har inte gjort så värst stort hål i plånboken, vilket är en annan fördel. Har sett i min hemstads secondhand och kuriosa affärer trevliga flugbindarmöbler för en knapp tusenlapp eller billigare. Det jobbiga brukar vara att forsla hem åbäket. Möbeln är inte den smidigaste tyvärr...

  För att ytterligare skapa inspiration vid bindar städet vill jag uppmana er läsare att vid tillfälle gå på en föreläsning där Johan Klingberg håller i trådrullehållaren. I min flugfiskeklubb där jag har nöjet att vara medlem har denna hyvens man visat hur en fluga blir till som den sanna pedagog han är. Dessutom är han rolig.
Gå och lyssna på honom, gör det!

Text av Urban Strahl © 2010