Flytande snäckor för varma sommardagar
Text och foto: Björn Möller

  De flytande snäckorna driftar i ytvattnet. Kanske är Polysnäckan svaret när fisket gått i stå i sommarsjön.

Superfluga, Polysnäckan hänger i ytfilmen
precis som den ska och fisken låter sig luras

  Varje erfaren flugfiskare känner till att snäckor, sniglar med snäckskalhus, kan vara en vanlig föda för öring och annan fettfenad fisk. Jag känner till ett par vatten där snäckor är en betydande del av fiskens födoval. Många av Oss har haft upplevelsen av den fångade fiskens mage verkar vara full av småsten, men upptäckt att den varit proppad med snäckor. Det är mycket viktigt att förstå att varje sjö inte alltid är lik den andra, vad gäller förekomst av föda för fisken. Vad som fungerar i en sjö fungerar nödvändigtvis inte i en annan.

  Undersök därför ditt vatten, vad fisken har för tillgång av föda. Ta även tillvara på möjligheten att maganalysera fångad fisk och dess födoval vid olika tider på året. Kanske är snäckor vanliga i det vatten du fiskar i, troligt är då att fisken äter dessa under speciella perioder. Snäckor kryper mest omkring på växter under vattnet. Det är inte sällan fisken simmar omkring och tar för sig av dessa, i vissa vatten oftare än andra. När det är kraftig vind som påverkar sjön kan det förekomma att många snäckor slits loss från växterna och driftar med i undervattensströmmarna. Mina erfarenheter när det gäller storlek på snäckorna jag funnit i fiskarnas maganalyser, är att de är allt ifrån hasselnötsstora till cirka fem millimeter i diameter. Vad beträffar färgen, har olivgröna och bruna varianter dominerat.

  Driftande snäckor i undervattensströmmarna kan i viss mån efterliknas med imitationen Black and peacock-spider. Men hur efterliknar man en relativt statisk snäcka som kryper på en växt. Nej, det kan man inte.

  Emigrerar till vattenytan

  Flugfiskare har fångat fisk på snäckimitationer under det underliga fenomenet, låt oss kalla det "snäck emigration". Fenomenet, då snäckorna i mängder emigrerar till vattenytan, finns det ingen riktig förklaring på. Men det är troligt att det kan bero antingen på fortplantning för individtäta områden, eller brist på syre. Emigrationen inträffar vanligtvis under den varmaste perioden under sommaren, i juli och augusti, då syrenivån i vattnet normalt är lägre än annars.

  Snäckorna kan befinna sig i ytan under lång tid, från några timmar till några dagar. De hänger på undersidan, upp och ner med "foten" i ytfilmen och snäckskalet neråt. Det är nu de är som allra mest sårbara och synliga för fisken, som tar tillvara på tillfället och avslöjar sig med ett vak. Om man kan lista ut vad som händer, går det att lura dem med en lämplig imitation.

MAGSTEN? Magen på den här fina öringen kändes
som om den var full av småsten (snäckor).

  Skulle vaken vara många en varm sommardag, samtidigt som fiskarna vägrar titta åt något du presenterar är chansen stor att fisken kalasar på flytande snäckor. Vakbilden är vanligtvis head-and-tail och kan lätt uppfattas som om fisken är ute efter fjädermyggor. Det är lätt att missa vad som pågår. På avstånd är de flytande snäckorna näst intill osynliga och kan bara upptäckas om man tittar rakt uppifrån och ner i vattnet. Det kan alltså vara mycket lätt att missa "tåget", för att senare förstå när det redan är för sent vad som fick fisken att vaka.

  Det här är ett mycket ovanligt mönster, och majoriteten av flugfiskare bär säkert inte med sig en imitation av en flytsnäcka. För att vara ärlig, så är det här ingen fluga man kommer att använda jätte ofta. Det skall nämnas att mönstret är suveränt när situationen kräver det. Black and Peacock Spider, som fettas in för att flyta, är ett hyfsat alternativ som imitation. Vill man istället ha en mycket bra imitation, är polysnäckan ett utmärkt val.

  Självklart är, att ha en superimitation av en flytsnäcka (eller även en ganska bra sådan) gör inte mycket nytta om man inte fiskar den på rätt sätt.

  Kom ihåg att de flytande snäckorna driftar i ytvattnets vindriktning. - Låt imitationen drifta med samma naturliga beteende som övriga snäckor med hjälp av flytlina. Av någon underlig anledning tar fisken imitationen ganska bestämt, så använd en något grövre tafsspets än vad du normalt skulle göra.

Enkel. Det är inte mycket flugbindningsmaterial
som krävs till en Polysnäcka.

  Polysnäckan

  Efter att ha fiskat med, och bundit flytsnäckimitationer i kork, tröttnade jag på att de var så omständiga att tillverka och de flöt inte som jag ville heller. Det blev till att fundera och grubbla på hur problemet skulle lösas på ett smidigare sätt. Ett favoritbindmaterial för min del är polycelon. Här fanns lösningen, samt att två saker blev tillfredsställda på en gång. Den är lätt att binda och den hänger rätt i ytvattnet när den fiskas.

Krok: Kamasan B 160, 8-14.
Tråd: 6/0 i önskad färg.
"Flytfot": Polycelon utstansad med huggpipa i lämplig färg och diameter. För krok 8-8 mm flytfot, 10-7 mm flytfot, 12-6 mm flytfot , 14-5 mm flytfot.
Kropp: Crystal chenille. Grön plus påfågelherl tvinnade runt varandra. Eller enbart brun Crystal chenille.

  Bindbeskrivning:

  Stansa ut polycelonet med huggpipan. Till krok nr 8 och 10 använder jag två stycken utstansade bitar till varje imitation. Ta den nakna kroken och stick in krokspetsen i polycelonet. Skjut fram det till kroköglan. Fäst kroken i städet. Bind fast tråden linda ner till strax innan krokböjen. Här binder man in Crystal chenille och eventuellt pafågelherl. Tvinna dessa runt varandra. Låt bindtråden hänga kvar i krokböjen. Linda kroppen framåt mot polycelonet och sedan tillbaka till krokböjen i en avsmalnad kropp bakåt. Avsluta flugan i bakänden med whipfinish.

Text och foto: Björn Möller ©
Björns hemsida www.abatarphoto.fotosidan.se/