Klassiska flugfiskeartiklar

Pröva "flippkast" med nymfen!
Av Preben Torp Jacobsen 1978

"Nu ska jag ge dig en demonstration av riktigt tvättäkta kalkströmsfiske", sa J G. "Jag fångar omgående en fisk på låt oss säga två pund och då kan du se hur det går till - och inom fem minuter - har du garanterat fångat en lika stor fisk, om du lärt dig knepet!"

  Flipp - en liten vickning med spöhanden, och nymfen landade framför regnbågens nos...

  Preben lärde knepet av John Goddard i en brittisk kalkström. Men säkert fungerar det lika bra på "svåra" ställen i svenska regnbågsvatten!

  För elva år sedan besökte jag för första gången England och hade förmånen att få fiska i flera av de kända floderna i Hampshire och Wiltshire. Nu skulle besöket äntligen upprepas - under de mellanliggande åren hade jag, med rätta, fått smeknamnet The Lazy Dane; trots upprepade inbjudningar hade jag inte kommit mig for att tacka ja.

  Min gode vän J G hade sedan flera år- varit medlem av The Piscatorial Society, som arrenderat fisket på den berömda Abbot-Barton-sträckan av floden Itchen uppströms Winchester - ett fiske som blivit världsberömt genom den kände flugfiskaren G E M Skues' artiklar och böcker. Nu hade detta arrende gått ut och J G hade i stället blivit medlem av en liten klubb som sedan några år arrenderade en sträcka av den likaledes ryktbara kalkströmmen Kennet.

  Naturligtvis hade jag, i samma ögonblick på vårkanten då inbjudan kom, börjat fantisera om hur fisket skulle komma att bli i en kristallklar flod med en jämn kläckning av dagsländor och med väldiga öringar, som i stadig rytm kom till ytan och tog för sig av rätterna "på bordet" - drömsituationen för en passionerad torrflugefiskare!

  Men så småningom kom alarmerande brevrapporter från England: torkan, ty detta var 1976, höll på att förstöra fisket överallt. Nästan ingen ström i floderna och vattenväxterna helt överklädda av alger. Då båten löpte in i Harwich mötte alla tecken på en värmebölja, som naturligtvis skulle höja vattentemperaturen till i närheten av de grader, där varje slags aktivitet både från fiskens och fiskarens sida inskränks till ett minimum.

Preben mellan hagtornsbuskarna - regelrätta kast var otänkbara, men den "flippade" nymfen lurade fisken.

  En demonstration

  Vi beslutade därför att starta tidigt från J G:s hem i Surrey, så att vi kunde vara framme vid Kennet innan temperaturen hunnit alltför långt på väg mot rekordhöjden. På vägen dit pratade vi om ditt och datt och det var först då han stannade bilen på en äng nära Kennet som samtalet kom in på dagens fiske. Nu ska jag ge dig en demonstration av riktigt tvättäkta kalkströmsfiske, sa J G. Jag fångar omgående en fisk på låt oss säga två pund och då kan du se hur det går till - och inom fem minuter har du garanterat fångat en lika stor fisk, om du lärt dig knepet!

  Det lät ju helt fantastiskt! Hade jag verkligen kommit till paradiset? J G monterade sitt 84 fots splitcanespö och på tafsen knöt han en av sina berömda P V C Nymphs (se min bok Fiske med nymf). Vi gick över floden på en spång nedanför en dammlucka och smög försiktigt uppströms till stranden av en liten bevattningskanal, som gick från floden strax ovanför dammluckan.

  I skydd av en vassrugge visade J G mig en verkligt grann regnbåge, som simmade runt, runt, i färd med att äta nymfer.

  Se nu noga på!

  Försiktigt stack J G spöt över vassen och lät nymfen falla ned i vattnet. I samma ögonblick som regnbågen på sin rundtur passerade nymfen gjorde J G en liten, snabb rörelse med spöt - och nymfen for upp ur vattnet för att åter dimpa ner i det, nu ungefär en halv meter framför fisken. Det blev för mycket för regnbågen. Den gjorde ett slag med stjärten. Sekunden efteråt hade den nymfen i munnen - och J G lyfte spöt.

  Voila - så går det till! En tvåpunds regnbåge hamnade i håven efter några våldsamma luftsprång. Varsågod, Preben, nu är det din tur!

En regnbåge drillas - de stod under andra stranden, och det gällde att ha ett tränat öga. Det hade Prebens värd.

Ett litet "flipp"

På stranden framför en fiskestuga växte ett par täta, höga hagtornsbuskar, och jag blev placerad mellan dem.

  Stå nu alldeles stilla och lägg märke till hur ett par regnbågar regelbundet patrullerar vattnet här ovanför dammluckan. Låt nymfen hänga ned i vattnet och när en av fiskarna kommer i närheten gör du ett litet "flipp" med spöspetsen - har du tur och får nymfen att falla ned framför fisken behöver du bara vänta tills du ser att nymfen försvinner i gapet på fisken!

  Fem minuter senare låg en ny regnbåge, lika stor som den första, i gräset.

  Ska vi fortsätta? undrade J G. Eller ska vi försöka oss på verkligt fiske?

  Det låter förbluffande enkelt, men nu råkar J G vara en av de duktigaste fiskare jag känner, och han har dessutom en helt fantastisk förmåga att se vad som händer under vattnet. Polariserade solglasögon är visserligen en hjälp, men näst efter den nyligen avlidne Oliver Kite är J G enligt mångas mening den skickligaste på att på långt håll och under besvärliga ljusförhållanden upptäcka fisken.

  När jag stod i skuggan av hagtornssnåren, med solen högt uppe bakom mig, var det ganska lätt att se fiskarna, även nere vid den djupa, mycket mörka bottnen. Men när vi fortsatte uppströms, utan någon skugga, och skulle lokalisera fiskarna i floden, som där var ungefär 20 meter bred, ja, då visade det sig att jag hade mycket att lära.

  Det var bara ett fåtal fiskar, som visade sig i ytan. För det mesta måste vi, för att över huvud taget kunna fånga något, lokalisera fiskar som stod närmare andra stranden, eller rent av under den.

  För att fånga dem använde vi nymfer, som var förtyngda med kopparlindningar runt krokskaften, och J G gned in dem ordentligt med "Fuller's Earth plus glycerin", den gamla klassiska, brittiska metoden, så att de sjönk i samma ögonblick som de träffade vattenytan. (Fuller's Earth är naturligt, hydrerat aluminiumsilikat och kan köpas på apotek).

  Under förmiddagens lopp fångade vi ett tiotal regnbågar. Alla under två pund - ca nio hekto - sattes tillbaka. Vi kastade våra nymfer ett stycke framför fiskarna, och när nymferna sjunkit började vi hemtagningen. Vattnet var som sagt nästan helt utan ström, och fisket kom därför att påminna om stilla-vatten-fiske. Medan vi med vänsterhanden långsamt tog hem linan, lät vi den glida mellan spöhandens tumme och pekfinger - på så sätt hade vi hela tiden kontakt med fluglinan och kunde ge ett blixtsnabbt tillslag när en fisk tog nymfen. För det mesta syntes hugget som en rörelse i vattnet på den plats där nymfen befann sig, men vid ett par tillfällen kunde vi också se själva fisken gapa över nymfen.

Fångsten håvas

  Ett surrogat?

  Detta fiske är självfallet bara ett surrogat för flugfiske efter vild öring, men på de flesta håll begär medlemmarna i de små "syndikat", som för dyra pengar hyr fisket, att det verkligen finns fisk som låter sig fångas, och regnbågen är ju en härlig fighter, samtidigt som den ofta är mindre känslig för vattenförhållandena än öringen. Har regnbågarna gått ett år i floden är de ofta minst lika svåra att lura som den vildaste öring.

  Vi slutade förmiddagens fiske med att "flippa" till oss ytterligare några av fiskarna under hagtornssnåret - och för att göra det litet svårare "gälade" vi dem, d v s landade dem genom att, liggande på mage ut över strandkanten, ta fisken med handen strax bakom huvudet.

  Strax innan vi gav oss därifrån mötte vi en av klubbmedlemmarna, och eftersom han inte fått något föreslog J G att han skulle försöka med en av regnbågarna under hagtornet.

- Nej, nej - det är bara du som kan lägga flugan rätt på det stället. Jag sätter fast flugan varenda gång jag försöker kasta mellan buskarna!

Text och bild: Preben Torp Jacobsen 1978 ©
Översättning från danska: Bengt Öste