Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2012-03-17
English version
 

Gammal är äldst
Av Anders Möllervärn 1991

  Förr togs nästan all flugfångad fisk på våtfluga. De gamla mönstren kan ta fisk också idag. Öringen var inte dummare förr!


Bassortimentet våtflugor. Översta raden: Alexandra, Butcher och Coachman. Mellersta raden: Mallard & Claret, March Brown och March Brown Red Wing. Nedersta raden: Parmachene Belle och Silver Doctor

  Min barndoms "killer" hette March Brown Red Wing. Den hade mitt orubbade förtroende där jag som sjuåring gick med plastkula och Abumatic längs norra Jämtlands nu till största delen förstörda strömmar. Jag tyckte den röda strimman i vingen var så vacker. Det satt oftast tre stycken MBRW på tafsen.

  Jag kommer aldrig att glömma den högsommarnatt då två öringar och en röding samtidigt slök varsin. Mitt livs enda trippel. När jag som vuxen åter började fiska med fluga, var det flugspö, torrfluga, nymfer och entomologi som gällde. Glömd var den kära March Brownen. Tills i somras...

  Flugfiske har genom århundraden varit detsamma som fiske med våtfluga. Det var först i början av 1800-talet som fisket med torrfluga tog form, för att med Halford kulminera i slutet av århundradet. Och som en reaktion på den snobbiga torrflugepurismen hade väl åter våtflugan vunnit terräng om det inte varit för GEM Skues. Han "uppfann" och lanserade nymffisket som tog stort utrymme i tidskrifter och litteratur. Men den här utvecklingen av torrfluga och nymf tycks dock inte så mycket ha påverkat de breda lagren av flugfiskare.

  Klassiker

  Vanligt folk i England, Skottland, Irland, Skandinavien, och USA fortsatte att för det mesta fiska med våtflugor. Mönstren var många och tron på flugorna stor. I sin klassiker Trout som kom 1938 beskrev amerikanen Ray Bergman 441 olika våtflugemönster.

  Våtflugan har dominerat det breda flugfisket ända fram till slutet av 60-talet. Sedan dess har intresset för insekter och för fiskens livsvillkor ökat. Och det är klart, att om man är ute efter att imitera bytesdjurens utseende så blir steget till att använda en våtfluga ganska långt.

  Realistiska nymfer och puppor blev det som upptog flugfiskarenas intresse när det gäller sådant som hände under vattenytan. Flugfisket har blivit mer raffinerat när det gäller kunskaper om de biologiska sammanhangen och när det gäller fiskemetoder, flugtyper, och annan utrustning.

  Frågan man ställer sig är om öring, röding och harr också blivit mer raffinerade. Var dom dummare förr, när dom tog en enkel våtfluga? Faktum är ju att traditionellt våtflugefiske lurat oräkneliga fiskar genom århundradena. Och det fungerar idag också!


Våtflugan var populär förr:
Ett uppslag ur den engelska firman Farlows katalog 1938.

  Vidbrättad hatt

  En tidig kväll i somras stod jag utvadad i mitt hemmavatten för att få öringen att gapa över en antronpuppa av La Fontaines modell. Aftonens kost var av allt att döma kläckande nattsländepuppor. Framgången uteblev och i ögonvrån såg jag en man i 70-årsåldern försiktigt vada ut 25 meter uppströms. I vidbrättad hatt kastade han med ett mycket svajigt glasfiberspö ett våtflugekast snett uppströms, mendade linan och lät kastet fiska ut nedströms.

  I några få kast hade han landat två vackra öringar på knappa kilot. Han gick iland och skar en videklyka för att bära fisken i. När han gick förbi hann jag kasta ett getöga på hans spö. Där satt två March Brown Red Wing. Det blev startskottet för att återigen testa våtflugan. Och till att tänka till.

  Våtflugan är ju trots allt den mest mångsidiga typ av fluga man kan tänka sig. Beroende på hur den fiskas kan den föreställa, eller snarare ge intryck av, kläckande insekter, dränkta insekter, dödfödda insekter och fiskyngel. Den kan till och med fiskas uppströms som torrfluga.

  Presentationen

  Det är fullt möjligt att, som den gamle mannen gjorde, i ett och samma kast presentera våtflugan som dödfödd/dränkt slända och som kläckande insekt. Genom att göra ett trekvarts uppströmskast och sedan menda och låta flugan följa vattnets rörelser får man den att bete sig som en död insekt.

  När kastet sedan "vänder" i strömmen får flugan liv och stiger mot ytan som en kläckande slända. I nio situationer av tio som man möter som flugfiskare är det trots allt sättet att visa flugan för fisken som är viktigare än hur själva flugan ser ut. Förutsatt att flugans storlek är någorlunda rätt.

  Traditionellt våtflugefiske är det enklaste sättet för en nybörjare att fånga fisk med flugspö. Det som behövs är ett kast snett nedströms och en mendning med linan för att minska draggningen. Sedan kan man koncentrera sig på ett eventuellt hugg.

  Så småningom kan man också försöka styra flugans rörelser i vattnet. Man kan menda upprepat, ta hem lina med vänsterhanden eller vippa på spöet. Allt för att ge flugan liv och för att locka till hugg.

  Bassortimentet

  Våtflugefiske kräver ingen speciell utrustning. Forna tiders "våtflugespön" med ”spagetti-aktion” behövs inte idag när vi har linor och tafsar som töjer sig. Vanlig flytlina och sink-tip är naturliga val. Ett tips är att plocka fram den gamla uttjänta, spruckna WF-flytlinan som är precis så smidig och 'flytande" som är idealet vid våtflugefiske.

  När man ska välja mönster i den uppsjö som finns, finns det ingen anledning att gå ifrån det som var bassortimentet förr. Med de flugorna i lite olika storlekar, säg från 10 till 16, är man väl rustad att klara det mesta.

  Så för att lyckas bra med våtflugefiske behövs inget annat än att kunna presentera flugan för fisken på sedvanligt sätt. Plus, förstås, förmågan att kunna uppamma en orubblig tro på de gamla mönstren.

  Till slut en riktig rysare för dem som behöver. Ta en vanlig March Brown. Klipp av vingen på mitten och runda av den. Då har du en våtfluga som lurar den kräsnaste fisk. Speciellt på grunt och blankt vatten, på breda nackar till exempel, är det en verklig killer.

 

Bindbeskrivningar

Alexandra

Stjärt: Ett par strålar från påfågelsvärd och röd gås
Kropp: Flat silvertinsel
Vinge: 6-8 strålar påfågelsvärd, strimma röd gås
Hackel: svart

 

Butcher

Stjärt: Röd Ibis eller gås
Kropp: Flat silvertinsel
Vinge: Blåsvart fjäder från gräsandens vinge
Hackel: svart

 

Coachman

Stjärt: Ingen
Kropp: Påfågelsherl
Vinge: Vit and eller gås
Hackel: Brunt

 

March Brown (Red Wing)

Stjärt: Ett par strålar från rapphönans stjärtfjäder eller rygghackel
Ribb: Gult silke eller smalt ovalt guldtinsel
Kropp: Dubbad hare
Vinge: Rapphönans stjärt eller fasanhönans vinge eller strimma röd gås
Hackel: Rapphönans rygghackel

 

Mallard & Claret

Stjärt: Tippet
Ribb: Smal oval guldtinsel
Kropp: Vinröd sälull, dubbad
Vinge: Gräsanddrakens bronsfärgade skulderfjäder
Hackel: Ljusbrunt

 

Parmachene Belle

Stjärt: Vit och röd gås
Ribb: Flat silver eller guld tinsel
Kropp: Gult flossilke
Vinge: Vit gås med strimma av röd gås
Hackel: vit och röd blandat

 

Silver Doctor

Stjärt: Liten crest och/eller tippet
Kropp: Flat silvertinsel
Vinge: Ljus, spräcklig kalkon, gifta strimmor av gul, röd och blå gås
Hackel: Ljusblå

 

Text och foto av Anders Möllervärn 1991 ©

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

 

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

© Mats Sjöstrand 2012

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand