Vilda och tama vatten - Vattenriket i Vålådalen

Vatten – livsnödvändigt, självklart, fascinerande och en omistlig del av vår natur. Men vad döljer sig under vattenytan? Sjöar, tjärnar och åar är ju minst lika intressanta naturmiljöer som någonsin urskogen, fjället eller bondens landskap. Det är bara det att vattenytan sätter en gräns för det mänskliga ögat. Men med hjälp av vattenbilder av olika slag och populärvetenskapliga texter kan vi ändå få ta del av livet under ytan.
Följ med på en resa i bild och ord till en av vårt lands mest spektakulära vattenmiljöer – Vålåns vattenvärld.

Boken bevisar att man inte behöver åka långt bort till andra kontinenter för att hitta extraordinära naturmiljöer. Här finns fjällsjöar med osannolika och sällsynta kräftdjur, gåtfulla rödingar, turkosfärgade tjärnar, men också hårt nyttjade vattenkraftmagasin och mycket, mycket annat. Vi följer vattnets väg från ostörda fjällsjöar, ner i granskogen för att till slut hamna i den stora älven. Som en röd tråd genom boken går människans behov och användning av vattnet.

Fiske, flottning, vattenkraft – allt speglat ur vattenmiljöns perspektiv. Avslutningsvis spekulerar vi kring framtida klimatförändringar och hur de kan tänkas påverka vattenmiljöerna i området.

För mer info om och beställning av boken gå till Waterlife.se

Recensioner:

Fredrik Lundkvist:

"Nu har jag läst ut Vattenriket i Vålådalen. Ingemar Näslund och Micke Sundbergs bok om Vålån och dess kamp mot elementen och inte minst mot människan och vår påverkan från senaste istiden till nutid. Ingemars texter kombinerat med Mickes bildspråk tar oss med på en fascinerande resa med vattnet som ständig följeslagare..." Läs vidare på "Lunkans blogg"

<><

Östersunds-Posten 30/8 -10:

"Ännu på 50-talet kunde ortsborna fånga rödingar av magnifik storlek vid den mäktiga Storboforsen i Vålåns avrinningsområde. Men på 60-talet begravde kraftindustrins utbyggnadsiver även denna attraktion när Sällsjö kraftverk byggdes vid utloppet av det nybildade Håckrenmagasinet, som dämde över enorma arealer. Bilder på de numera försvunna storöringarna finns i den nya boken ”Vattenriket i Vålådalen”..." Läs vidare på op.se

<><

Erling Olsen, norsk författare och fiskeorakel:

"En utsøkt opplevelse. Teksten og de vakre bildene bør få noen og enhver til å stoppe opp og tenke hvilke ufattelige verdier vi har i friskt, rennende vann. Tross mye info er aldri teksten kjedelig eller for sterkt preget av akademiske termer, nei her er... kjærligheten til vannet dets fauna og livet i den - forståelig selv for en vanlig mann!!"

<><

Per Stadigh:

"Tackar för en riktigt trevlig bok om ett område som jag vuxit upp med otaliga skrönor från. Vilka bilder! Min pappas släkt (från Edsåsen) antingen fiskade, avverkade skog eller flottade längs den mytomspunna och då väglösa "sönner vassleia" (södra vattenleden) som stråket från Ottsjön ned mot Ocke lokalt hette. På farmor och farfars ...pensionat beställdes alltid storöring från Storboströmmen upp till högtiderna....

Tonen är bra, lite fint folkbildande utan att därför vara full av pekpinnar. Massor av för mig ny information. Jag har t.ex tassat runt Härjångssjöarna utan att ha en aning om sköldbladfotingarnas vara.

Det bästa är dock att boken lyckas få mig att sörja vad som varit samtidigt som jag också kan glädjas över vad som ändå finns kvar. "Allt var bättre förr - ju förr desto bättre" stämmer inte alltid. Med de gamla husbehovsfiskarna i princip borta och en ny insikt bland oss sportfiskare vad gäller t.ex c&r finns stort hopp.

Jag längtar till nästa sommar - att packa ryggsäcken och t.ex se om Tronda verkligen rinner delvis under jord vilket min farbror alltid hävdade. Aptiten att vandra upp långs Vålån är väckt - bättre betyg kan jag inte ge denna vackra och underfundiga bok. Skaffa den genast!"

<><

Naturmorgon SR har recenserat boken den 18/12 2010 gå in på dras hemsida och lyssna på Naturmorgon från deras arkiv.

<><

Länstidningen i Östersund den 13/12 2010

Den senaste tidens händelser i Östersund har satt fokus på hur viktigt vattnet är för att vårt samhälle ska fungera. Vattnets betydelse är också kärnan i boken ”Vattenriket i Vålådalen”, om naturen under vattenytan och vattenmiljöerna i Vålåns dalgång i Västjämtland. Länk

<><

Gunnar Westrin:

Vattenriket i Vålådalen – en fantastisk historia

Fem minuter efter det att jag hade läst färdigt boken ”Vattenriket i Vålådalen” kände jag mig manad att, för min egen del, skriva följande rader; ”Om ni önskar läsa nåt riktigt fantastiskt, som verkligen klargör det rinnande vattnets betydelse för hela sfären liv och livsformer, ska ni genast införskaffa boken, skriven av biologen Ingemar Näslund och fotograferad av miljöövervakaren Micke Sundberg. Bägge jobbar på länsstyrelsen i Östersund. I alstret finns också sportfiskekändisen Peter Sjödins makalösa undervattensbilder på harr och röding. Fantastiska bilder och en undervisande och trevlig text som jag aldrig tidigare stött på i dylika sammanhang. Boken är på 160 sidor och har getts ut på Bokförlaget Waterlife. Läs den och du förstår din plats i ekologin”.

När jag tänker på Vålådalen minns jag med förtjusning sådana digniteter som Ingemar Johansson och Gunder Hägg, när de tränade hårt för kommande utmaningar. Platsen var Vålådalen i sydvästra Jämtland, en tillflyktsort för många idrottsliga världsstjärnor.

Du hittar Vålådalen söder om Undersåker, när du rattar vägen mellan Östersund och Åre. Platsen ligger mitt i ett fantastiskt vattensystem, med biflöden och åar som Vålån, Stensån och Lunndörrsån och egenartade sjöar som Härjångssjöarna, Vålåsjön, Gråsjön, Tronntjärnarna med flera. Hela vattensystemet mynnar så småningom ut i Indalsälven vid Ockesjön.

Författaren Ingemar Näslund och fotografen Micke Sundberg har på ett mycket föredömligt sätt lyckats porträttera ett vattensystem, enda från den tiden då de första människorna traskade upp på fjället, för mer än 9000 år sedan, till nutidens jättelika cementfundament i vattensystemets absolut vitalaste delar.

Därför är det en tragisk läsning att få ta del av destruktionen av Håckrensystemet och den legendariska Storboströmmen, en sträcka vatten, vars öringar var så många och stora att armarna inte räckte till. Enligt mitt sätt att se det är förstörelsen av ett av världens mest särpräglade storöringvatten det verkliga blodsoffret på välfärdens altare.

Som författare vill jag gärna framhålla Näslunds högst personliga stil, en perfekt gjuten mix av pedagogik, metodik och struktur för dylika åtaganden. Det finns nämligen få saker som är så svåra att relevant och personligt skriva om som biologiska iakttagelser, trots att det mesta, åtminstone genom en ekologs och biologs ögon, är en fråga om självklarheter. Grundsanningar är inte alltid så lätta att ta till sig, som vattenkraftsutbyggnader, kemisk påverkan och till synes meningslösa kalavverkningsföreteelser.

Ingemar Näslund beskriver, med en uttalad experts erfarenheter, hur vissa rödingar förblir dvärgar, där andra i samma kull kan bli jättelika kannibaler. ”En oaktsam simtur kan sluta med att man inte ens är dvärg längre. I stället ingår man som en del i uppbyggnaden av en kannibal och det kanske inte var riktigt vad man tänkt sig. I värsta fall är det farsgubben som kommit ångande med vidöppet gap. Sånt händer och det grubblar Gråsjöns rödingar på”.

En av bokens röda trådar handlar definitivt om njutbara iakttagelser, oberoende om du sitter på en månghundraårig stubbe intill den mystiskt gröna sjön (Östra Blanktjärn) eller grubblar över sköldbladsfotingarnas existens och överlevnad (Härjångssjöarna).

Avslutningsvis vill jag mena att jag aldrig har läst en bok i den här genren med sådan spänning och glädje. Det handlar om ett jämtländskt vatten men kunskapen är global och kan därför med nöje läsas av alla, oavsett region eller plats.

Enkelt, förståeligt och förståndigt är tre ord som passar in i sammanhanget. Boken borde rimligtvis vara självklar litteratur för alla kommande biologer och ekologer, för fiske- och naturguider, för ekonomiskt felvaggade politiker och teknokrater. Eller varför inte som skolbok för alla elever, oavsett ålder. Mitt eget motto ”Naturen är ett njutningens tempel och inte en roffares marknad” håller tydligen i alla lägen.

Från NSD 2010-11-03, av Gunnar Westrin