Klassiska flugfiskeartiklar

Hacklet gör torrflugan
Av Tomas Olsson 1985

  Tupphackel av hög kvalitet är helt avgörande för en torrflugas flytbarhet och hållbarhet. Tyvärr är sådant bindmaterial också det särklass dyraste. Bristen på bra torrflugehackel i rimliga prisklasser är lika påtaglig överallt i världen.

  Då jag själv började binda flugor för femton år sedan var det ingen svårighet att hitta helt godtagbara torrflugenackar till priser långt under dagens. Flertalet av de nackar vi ser här i norden kommer från Indien. En mindre del kommer också från Kina, och dessa nackar är vanligen större än de indiska.

  Allt detta hackel kommer från tuppar som uppfödes främst för köttets skull. Tupphackel och saddleskinn är alltså biprodukter av denna verksamhet. Dessa tuppar tillåts sällan bli äldre än två månader, varför nackhacklen inte hinner nå samma längd som på äldre tuppar. Tuppar uppfödda speciellt för sitt hackels skull slaktas däremot först vid ca ett års ålder.

  I takt med kraftigt stigande priser och ökande efterfrågan på hackel, har våra importörer tvingats sälja nackar som tidigare sorterades bort och brändes upp. I en och samma sändning kunde förr så mycket som 60 % kasseras.

  Nu kommer en seriös firma att tillämpa en ny metod vid import av hackel. Det handlar om, att efter amerikanska mönster, handplocka tuppnackar på plats i Indien, och sedan skicka dessa hem till Norden.

  Det är Karpens Flugfiske som står för detta nya grepp. Dessa nackar ska finnas i handeln redan till hösten och kommer att märkas med H (handplockade) för att inte förväxlas med andra nackar.

  För den riktigt kräsne finns givetvis också möjligheten att köpa nackar från amerikanska tuppar som uppföds speciellt för sina fjädrars skull. Metz Hatchery och Colorado Quality Hackle har ett stort utbud av kvalitetshackel i en mängd olika naturliga färgnyanser. Med den nuvarande höga dollarkursen får man dessvärre betala allt ifrån 190:- för en halv grad 2 Coloradonacke och ända upp till 630:- för en hel grad l Metznacke. Alltså rena fantasipriserna för de flesta fiskare.

Till vänster: två stycken indiska tuppnackar och ett indiskt saddleskinn.
Till höger: två stycken amerikanska supernackar - en grizzly och en svart.

  Hacklets betydelse

  Hur stor betydelse har då hacklet för en torrflugas funktion? Hackel till konventionellt hacklade torrflugor har som främsta uppgift att bära upp flugan från vattnet, men hacklet medverkar också till att ge flugan en representativ silhuett aven vinge. Likaså ger hacklet avtryck i vattenytan som av fisken uppfattas som avtryck från en riktig insekt. Då flugan befinner sig utanför fiskens "fönster" är dessa avtryck normalt det enda fisken ser av flugan.

  Stjärtspröten på torrflugan är i första hand avsedda att bära upp flugans bakdel från vattenytan och i mindre grad till för att imitera insektens stjärtspröt. För att uppnå dessa och andra icke nämnda funktioner hos hacklet måste man kunna göra en bedömning av olika hackels egenskaper.

  Jag kommer här att göra en genomgång av olika kvalitetsbedömningar av torrflugehackel för olika ändamål. Dessa bedömningar grundar sig såväl på mina egna, som på andras erfarenheter. Mina rekommendationer får ses främst som en allmän vägledning för hur bra torrflugehackel bör se ut.

  Hackel till stjärtspröt

  Stjärtens uppgift är att bära upp krokböjen - den tyngsta delen på flugkroken. Hackel bör därför väljas med största omsorg. Hackel till stjärtspröt finner man framför allt på tuppens skuldror - så kallade spadehacklen. Dessa hackel har långa spänstiga fibrer utan bistrålar. Det är dock inte många nackar som har så mycket av dessa hackel kvar då det mesta försvinner vid skinningen av nackarna. Längs nackens sidor brukar det dock finnas, en liten del av dessa hackel.

  Saddleskinn har ibland lämpliga hackel till stjärtspröt längs sidorna på dessa skinn. Om inget av dessa alternativ går att finna, eller när de tagit slut, går det att använda de stora hacklen längst ner på nacken.

  Vid val av hackel till stjärtspröt kan följande bedömningar göras.

  Stjärtspröt till torrflugor bör vara spänstiga. Kolla detta genom att böja hackelstammen runt ett finger så att hackelspröten står ut vinkelrätt från hackelstammen). Flextesta hackelspröten - känn om de är spänstiga och kolla att de återgår till sitt tidigare läge vid böjning.

  Hackelspröten bör vara raka både i topparna och längs hela längden.

  Hackelspröten 'måste vara tillräckligt långa för att kunna användas till stora torrflugor.

  Hackel till konventionellt lindade torrflugor

  Att hitta de rätta hacklen till dessa torrflugor brukar vara det största problemet. Här är det ofta priset som avgör kvaliteten. Både nackhackel och saddlehackel är användbara till detta ändamål. Saddleskinn håller sällan hackel till torrflugor mindre än st. 14. Indiska och kinesiska tuppnackar har sällan användbara hackel mindre än till st. 16. Vill man binda mindre torrflugor får man i stället använda sig av hackel från tuppar som speciellt fötts upp för att producera hackel till flugbindning. En fin sådan nacke ska, förutom de större hacklen, ha hackel ända ned till krokstorlek 24. Följande kvalitetskrav kan vara värda att tänka på.

  Hackelspröten måste ha bra spänst. Du kan kolla detta på samma sätt som vid val av hackel till stjärtspröt. Ett annat sätt är att bända upp övre delen av nacken, och därefter dra handen över hacklens längdriktning. En nacke av god kvalitet ska då ha hackel som spänstigt fjädrar tillbaka till sitt ursprungliga läge.

  Hackelstammen får inte vara för tjock eller styv. En tjock eller för styv hackelstam försvårar lindningen av hacklet runt kroken. Detta gäller speciellt för torrflugor med klumpiga vingrötter där övergången mellan vingfäste och krokstam annars kan vålla problem. Ett bra hackel med en smidig och tunn hackelstam ska i detta fall lägga sig i jämna och täta varv och med hackelspröten vinkelrätt ut från kroken.

Vänster: En amerikansk supernacke har ofta mer än dubbelt
så mycket användbart hackel som en indisk.
Höger: Skillnaden mellan ett hackel med olika längd på hackelspröten och ett hackel med lika längd på hackelspröten.
 

  Hackelspröten ska hålla samma längd, såväl nära hackelspetsen, som längre upp på hacklet. Torrflugor som inte har jämnlånga hackelspröt bär ej lika bra på ytan som torrflugor med lika längd på hackelspröten. (Se teckning B)

  Det får inte finnas för mycket bistrålar på hacklet. Ett hackel med mycket bistrålar är inte lika bra som ett utan bistrålar. Dels därför att ett hackel med mycket bistrålar inte har samma spänst som ett utan och dels binder dessa bistrålar kvar vatten i hacklet. (Se teckning A) Längden eller tätheten av hackelspröt längs en bestämd längd av hackelstammen kan variera från nacke till nacke. Grizzlyhackel till exempel, har vanligen tätare hackelspröt än hackel av andra färgnyanser.

  Längden på hacklet avgör tillsammans med tätheten av hackelspröt hur mycket hackelspröt flugan får.

  Se efter hur mycket användbart hackel varje nacke har. Här kan tätheten av hackelspröt på varje hackel spela en viss roll för hur stor nacken blir. En liten nacke behöver alltså inte nödvändigtvis ha färre hackel än en större nacke.

  Vissa nackar är påtagligt tjockare än andra nackar, men detta behöver inte innebära att de innehåller mer hackel än tunnare nackar, utan detta beror oftare på att hacklen är något konvexa till formen. Skillnaden i mängden hackel mellan en stor amerikansk supernacke och en indisk är dock påtaglig. Ofta har dessa supernackar mer än dubbelt så mycket användbart hackel som de indiska. Därtill är dessa superhackel längre än de indiska, så att de därför ofta fulldressar en torrfluga med ett enda hackel.

En amerikansk supernacke har ofta mer än dubbelt
så mycket användbart hackel som en indisk.

  Hackel och fiske i praktiken

  Jag vill inte påstå att min nu så stora samling ståtliga tuppnackar i alla tänkbara exotiska färger har hjälpt mig att fånga mer fisk. Däremot är det en stor tillfredsställelse att kunna plocka fram just det för ett visst flugmönster föreskrivna hacklet i bästa kvalitet.

  Smärre nyansskillnader i hackelfärger är mer ägnade att tillfredsställa fiskarens ögon än fiskens. Det tycks vara ett behov hos de flesta flugbindare att strikt följa mönsterbeskrivningar och detta leder till att önskelistan över nya material ökar i takt med mönsterförteckningarna. I stället för att skaffa nya mönsterförteckningar kan man gå in för att mer se till varje enskild flugas kvalitet. Genom att begränsa antalet flugmönster till vad som är praktiskt användbart kan man mer omsorgsfullt välja ut material med hög kvalitet till just de flugor man använder utan att behöva öka kostnaderna för materialet. I det längre perspektivet ger också detta en djupare förståelse för flugans funktion vid praktiskt fiske

Av Tomas Olsson © 1985
Foto av Anders Johansson ©