Flugbindning med proportioner
Av Tomas Olson

En korrekt proportionerad Royal Wulff. Lägg märke till hur flugan bärs upp av hackel, krokböj och stjärtspröt - den så kallade "idealiska flytlinjen"

  Som hängiven läsare av både gammal och modern flugbindningslitteratur, har jag ofta förvånats över varför så litet har skrivits om att binda flugor med rätt proportioner. Denna för flugans utseende vitala egenskap, kan förvisso i många fall vara av ringa betydelse för dess funktion. En något för kort vinge på en våtfluga inverkar exempelvis inte negativt på dess funktion, medan däremot samma fel på en streamer kan få denna flugtyp att uppföra sig annorlunda i vattnet.

  När det gäller flugmönster som skall representera insekter får dock flugproportionerna en mer logisk betydelse. Angivna delar i en mönsterbeskrivning av en insekt, som bakkropp, vingsäckar med mera, är som regel uppmätta riktigt från sin förebild och bör därmed också överföras rätt på flugkroken. Hacklade torrflugor, avsedda att flyta på hackelspetsarna, måste för att fungera rätt, ha riktiga proportioner. Det borde alltså finnas all anledning att lära sig binda flugor med riktiga proportioner.

  För att bättre förstå begreppet flugproportioner ska jag här ge en sammanfattning av hur begreppet beskrivs i litteraturen. Måttangivelser på en flugas olika delar anges antingen i förhållande till krokens olika mått - krokskaftslängd, krokgapsvidd osv, eller med millimetermått. Med den första metoden går det relativt bra att t.ex. innan en vinge binds in, först mäta till höjden på den genom att med vänster hand (för högerhänta) anpassa vinghöjden i förhållande till krokens skaftlängd plus krokögla, som brukar vara ett standardmått.

  På samma sätt kan vi med högerhanden mäta till stjärten på flugan och sedan vi, med samma grepp om stjärten, flyttat ned den till krokskaftsslutet byta till ett grepp med vänsterhanden om stjärten.

  Det är dock inte möjligt att anpassa mått som kroppslängd och vingsäckslängd med denna metod. Här får vi i stället använda oss av millimetermåttskalan. Det är också vanligt att stjärt och. vinglängder anges i millimetermått.

  Min egen metod att överföra millimetermått på flugans olika delar är tämligen enkel.

Saxens skänkelspetsar används som passare.
Här gäller det kroppslängden för en sjösandslända (Ephemera vulgata). Bakkroppen kan i detta fall skjutas framåt eller bakåt innan fixering.

  Då jag har för vana att alltid hålla i saxen under arbetets gång har det blivit naturligt att använda saxen till annat än att klippa med - bland annat som mätverktyg. Jag använder alltså saxen på samma sätt som man använder en passare. Genom att utgå från en millimetermåttskala kan man enkelt ta ut ett givet mått med saxens skänkelspetsar och överföra detta till flugan. Men metoden lämpar sig också för att ta ut mått från krokens olika delar, eller från en annan fluga använd som modell. Metoden är också lämplig då vi vill efterjustera t.ex. vinghöjden eller stjärtlängden genom att, innan materialet slutligt fixerats med bindtråden, skjuta det fram eller bakåt till exakt rätt läge...

  Använd kvalitetsverktyg!

  I denna tid av ständigt ökande intresse för flugfiske och flugbindning har utbudet av flugbindningsverktyg nått oanade höjder. Alla upptänkliga typer av verktyg för mer eller mindre viktiga ändamål finns att köpa. Merparten av dessa verktyg har dock ett ganska begränsat användningsområde.

   För att kunna åstadkomma fina och välproportionerade flugor är det dock viktigt att man har de mest behövliga verktygen i bästa möjliga kvalitet. Det är förutom städet, framförallt saxen, hackeltången och trådrullehållaren som bör vara av högsta kvalitet - övriga verktyg har en mer begränsad användning, varför vi där kan göra något avkall på kvaliteten.

  Saxen måste alltid vara skärpt ända ut i spetsarna, som också måste sluta till absolut jämt. Hackeltången bör vara lätt och smidig samt hålla kvar materialet väl. Om hackeltången lätt släpper taget om materialet kan vi radikalt förbättra detta genom att vaxa gripkäftarna. Det är en stor fördel med en trådrullehållare som vi vid bindningen kan styra tråden med direkt från röret. Använd en tråddrullehållare med ett fint rör till små flugor.

  Använd billigt övningsmaterial och rakblad

  För att öva upp sin förmåga att binda välproportionerade och symetriska flugor är det lämpligt att använda ett billigt övningsmaterial. Man koncentrerar sig på de detaljer som man har speciellt svårt för kanske att dubba jämna och väl taperade kroppar i rätt längd. Man övar på just den detaljen tills man har övervunnit svårigheterna. Använd efter varje dubbing ett rakblad till att skära bort materialet från kroken och börja om. Denna metod kanske verkar väl tråkig, men det är den bästa metod jag känner till för att snabbt öva upp sin bindteknik.

  När man börjar bli nöjd med kroppen på flugan kan man börja öva in andra detaljer på samma sätt. När man till slut tränat sig fram till färdiga flugor så sparar man bara de flugor som man är riktigt nöjd med och förstör de andra. Använd sedan dessa fullträffar som mallar för kommande flugor.

  Sedan är det naturligtvis lika viktigt att vi använder ett flugbindningsmaterial av hög kvalitet till omsorgsfullt bundna flugor - men detta hoppas jag få återkomma till i en senare artikel.

Av Tomas Olson 1985 ©
Foto: J. Albertsson ©