Yorkshire - fiske med traditioner
Av Hans van Klinken

Att fiska i Yorkshire ger en alldeles speciell upplevelse. Man vandrar längs samma floder som många namnkunniga flugfiskare svängt sina spön vid under tidigare sekel.
Samtidigt möter man ett vackert landskap med välskötta vatten. Här är flugfisket verkligen kultur och dagens klubbar förstår att väl förvalta sitt arv

Burnsall - den mest berömda sträckan i floden Wharfe.
(Foto: Ina van Klinken)

  Denna artikel skulle aldrig kommit på pränt utan hjälp från min engelske flugfiskevän Mike Mee, som liksom jag själv är en stor och fanatisk harrälskare och vars historiska kunskaper varit ovärderliga för mig. Genom att låna mig några av sina klassiska böcker har han givit mig mer bakgrundsmaterial och information till min artikel. Han har också ställt en del hittills opublicerat material och gamla flugmönster till mitt förfogande, vilket hjälpt mig i mina fortsatta studier kring det tidiga flugfisket. Det är alltså mina diskussioner med Mike som givit mig inspiration att skriva denna artikel i förhoppningen att den ska hjälpa också andra flugfiskare att finna glädje i några av Storbritanniens historiska - och även idag bästa fiskeplatser.

  I försöket att beskriva de rika flugfiske möjligheterna i Yorkshire är det nödvändigt att först bekanta sig med detta grevskap, som förutom ett utmärkt fiske också har underbar natur, god mat och en vänlig och gästfri befolkning.

  De floder jag tänker berätta om rinner alla upp i The Pennine Hills och flyter sedan åt öster eller söder mot floden Humber. Alla floderna är vad man kallar "freestone spate rivers", som med sina långa serier av omväxlande poler och strömmar bjuder ett varierat fiske och en fascinerande utmaning för varje flugfiskare. Tyvärr har utsläpp förstört de sydligaste delarna av Yorkshires vattensystem där olika industrier förhärskar längs floderna Aire, Calder, Dearn, Don och Rother, medan Swale, Ure och Wharfe fortfarande är rena och vackra vatten. Det blir därför dessa tre floder jag kommer att beröra i denna artikel.

  Ur det förgångna

  Yorkshire har en lång och fin flugfisketradition, och många menar att "det moderna flugfisket" föddes här. Någon gång kring 1620 sägs William Lawson ha varit den förste att beskriva kast med en lina, som var dubbelt så lång som spöets längd. Tidigare hade en form av dapping med en lina av samma längd som spöet varit det vanliga. Linan var då fäst direkt i spötoppen som vid ett enkelt mete.

  I mitten av förra århundradet kom flera böcker om flugor och flugfiske, och Yorkshire producerade författare som John Jackson, som föredrog att fiska med flugor bundna direkt till ett enda hästtagel med mindre än ett halvt kilos brottstyrka. Michael Theakston samlade och tecknade ner många flugmönster från Yorkshires floder. Sedan kom Pritt och Walbran. Den senare var redskaps tillverkare och sporthandlare och fiskade intensivt på de mellersta sträckorna av floden Ure. Walbran tycks ha känt och fiskat med alla betydelsefulla fiskeförfattare vid denna tid - Pritt, Francis Francis, R B Marston, Marriat, Sherringham -listan kan göras lång. Hans höga anseende framgår av hans gravsten på Tanfields kyrkogård. En man som dog på grund av sitt stora intresse för harrfiske - han drunknade under en harrfisketur vid Tanfield on the Ure den 15 februari 1909 vid 57 års ålder ...

Walbrans grav på Tanfields kyrkogård

  Två andra författare från Yorkshire, Edmunds och Lee, skrev 'Brook and river trouting' 1916. Denna bok anses fortfarande vara standardverket om så kallade North Country flies.

  Denna långa och stolta tradition har givit flugfiskarna i Yorkshire ett speciellt sätt både att binda och fiska sina flugor. De flugor som kallas North Country spiders är serier av tunna, sparsamt bundna flugor, vilka oftast fiskas på en tafs med tre flugor. Dessa kastas tvärströms och fiskas sedan runt nedströms och avsöker på detta sätt vattnet efter fisk. Men det är inte fråga om något fiske på "chansning" - i händerna på en skicklig Yorkshire-fiskare är det en dödlig metod. Det är viktigt att flugorna alltid fiskas under full kontroll, spöet hålls högt och hugget upptäcks redan innan man känner dragningen i linan ... för då kan det redan vara för sent. ..

  Tyvärr har många flugbindare under årens lopp våldfört sig på de ursprungliga, traditionella flugorna och metoden att binda dem, och det är därför idag mycket svårt att finna en riktigt ursprunglig Yorkshire spider i de böcker som publicerats under senare år.

  Yorkshire idag

  Yorkshires flugfiskare av idag är emellertid inte bakbundna av traditionen. Nya, innovativa flugmönster ser dagens ljus. Min gode vän Oliver Edwards är ett utmärkt exempel på detta. Hans skicklighet som flugbindare har givit honom internationell ryktbarhet och han är dessutom en av de duktigaste Dalesriver-fiskarna jag känner till. Hans undersökningar och mönster av frilevande nattsländelarver, Rhyacophila och Hydropsyche, har visat sig synnerligen framgångsrika för både harr- och öringfisket.

  Alla de aktuella floderna vårdas av lokala fiske klubbar, som också i de flesta fall arrenderar vattnen. Men åtskilliga mil av de bästa sträckorna upplåts åt gästande flugfiskare - och här finns också mycket annat att upptäcka för de familjemedlemmar, som kanske inte är lika fiskefrälsta som vi själva ...

  The River Wharfe

  Mike rekommenderar två närgränsande sträckor i Wharfe till besökande flugfiskare. Den övre sträckan förvaltas av Burnsall Angling Club, en av Yorkshires äldsta och mest prestigefyllda klubbar. Deras sträcka är välfylld med öring och säsongen startar först i juni och då endast med fiske från måndagar till fredagar. Under juli och augusti är fisket emellertid öppet också under helgdagar. Här finns åtskilliga kilometer upplåtna för fiske. Harren är emellertid inte lika rikligt förekommande som på andra sträckor - kanske som en följd av de rikliga utsättningarna av öring.

  Omedelbart nedströms ligger The Bolton Abbey Estate Water, där man får fiska fem engelska miles längs båda stränderna. Aven här sätter man också ut öring, men på denna sträcka är harrfisket betydligt bättre. Man har fångstbegränsningar på fyra öringar per dag och hullinglös krok rekommenderas, eftersom man gärna får återutsätta fisken.

  Den här delen av Wharfedale bjuder på enastående naturscenerier och ingår i en nationalpark. The Bolton Abbey har, som namnet anger, en historisk klosterruin vid flodbanken. Området är ett mycket populärt utflyktsmål med många besökare under helgerna.

  Priset för fisket ligger på cirka nio pund för ett dagkort, som säljs på Red Lion Hotel vid bron i Burnsall och på Estate Office vid Bolton Abbey måndagar till fredagar och vid Tourist Center under helgerna. Men dessutom måste man ha en Yorkshire Water Authority Fishing Licence för att över huvud taget få fiska i Yorkshire. En sådan kan lösas i varje redskapshandel och kostar cirka tre pund för en veckas fiske.

  Privatinkvartering kan ordnas med "bread and breakfast" från omkring tio pund natten till hotellrum på Devonshire Arms Hotel i Bolton Abbey för ett pris på cirka sextio pund för ett enkelrum.

  Men det finns också möjlighet att tälta eller ställa upp en husvagn vid någon camping i närheten och sedan också undersöka möjligheterna att få dagkort till något av de många klubbvattnen, t ex: The Appletreewick, Grassington eller Barden.

  The River Ure

  Floden Ure flyter genom Wensleydale, den enda dalen som inte bär namn efter sitt vattendrag. Området, som är berömt för sina mejeri- och ostprodukter, är helt annorlunda till sin karaktär jämfört med Wharfedale.

  De övre sträckorna erbjuder gästfiske kring Hawes, där fiskekort kan köpas i den lokala sportaffären. Fisket vid Bainbridge längre nedströms inkluderar också Bain, som är Englands kortaste flod . Fiskekort tillhandahålls på The Rose and Crown i Bainbridge.

  Masham, mitt på sträckan, erbjuder det verkligt klassiska Dale-fisket och tillhör Yorkshires mest historiska vatten. Jag har fiskat denna underbara sträcka åtskilliga gånger, och jag måste erkänna att den tillhör min tioitopp-lista över de bästa europeiska strömvattnen. Vattnet kan visserligen vara starkt färgat, men det ger ändå bra torrflugefiske. Här finns också många kungsfiskare - ett trevligt sällskap för varje flugfiskare.

  The Masham Angling Club ger en utmärkt service till besökaren. De ger fiske tillstånd till gästande flugfiskare, om dessa väljer att bo i grannskapet. Ett dagkort kostar kring trettio pund och för fem dagars fiske betalar man endast fyrtio pund.

  Mashamsträckan erbjuder ett av de bästa harrfiskena i Storbritannien. Emellanåt tas till och med rena rekordfiskar. Även här sker utplanteringar, men endast med åns egen inhemska öring.

  På hösten stiger fisken flitigt till små aphids - det vill säga bladlöss - vilket kan ge otroliga fiskeupplevelser när löven faller över vattnet. Fisket med dessa mycket små insekter är synnerligen speciellt och harren är alldeles tokig i dem.

En av ålder mörknad sida med handkolorerade insekter och flugor ur tredje editionen av John Jacksans bok The Practical Fly-Fisher.

  Masham är en typisk, trivsam liten Dalestad och en utmärkt bas för fiske i området. Här finns ett litet hotell, King' s Head, men också några krogar och pensionat. Bankfoot Villa, belägen vid floden, erbjuder trivsam inkvartering och The High Main Farm tar också emot gäster. Masham har dessutom ett eget bryggeri. Det är speciellt berömt för sitt "Old Peculiar", ett mörkt och starkt öl med något sötaktig smak, som man inte får missa ... The river keeper heter Brian Wynn och bor vid Marfield Crest. Han måste kontaktas innan man börjar fiska.

  Nedströms Masham ligger byn West Tanfield, hemort för John Jackson, berömd för sin bok 'The Practical Fly-Fisher'. Här vid Tanfield var också Sturdy, som komponerade Sturdy's Fancy, river keeper.

  The River Swale

  Jag har bara fiskat Swale en enda gång för många år sedan, så för att få aktuell information bad jag Mike hjälpa till. Swale anses vara Englands mest snabbströmmande flod, och den övre delen av dalen har verkligen ett spektakulärt sceneri. Längst upp finner man Englands högst belägna pub, Tan Hill. Swale-dalen med dess små byar uppstod genom blybrytning i området under 1700-talet, men är nu avfolkningsbygd. Där finns bara en väg, som man kan följa längs floden ner till Richmond. Det bedrivs föga fiske i de övre delarna, där ån är förhållandevis liten. Men i Richmond kan man köpa fiskekort i den lokala sportaffären.

  Längre nedströms har The Northallerton Angling Club några fina sträckor. Här är också landskapsbilden något mer gästvänlig, och här håller floden också mer harr än öring, och det finns till och med några arter vitfisk.

  Alternativa fisken

  Alla de nämnda floderna är "spate rivers" - det vill säga "ytvattensfloder" eller" flomälvar", vilket medför att de är mycket regnkänsliga och snabbt ändrar vattenstånd. Ett plötsligt regn kan göra dem ofiskbara. Men allt behöver inte vara förlorat om man skulle råka ut för detta. Mellan floderna Wharfe och Nidd i Washburn-dalen finns nämligen en hel kedja av fina still-waters. Det skulle vara orättvist att betrakta dessa fiskevatten enbart som" reserver", eftersom de i sig är utmärkta.

  De båda vatten, vilka administreras av The Yorkshire Water Authority, heter Swinsty och Fewston. Belägna i The Dales vackra omgivningar erbjuder de fantastiskt fina flugfiskeupplevelser . De har också massiva sländkläckningar, särskilt av den stora Ephem era vulgata, som börjar kläcka i juni månad. Nattsländekläckningarna är här, liksom vid de tidigare nämnda Yorkshire-floderna, störst under sen kvällstid. Här finns också olives, black gnats och fjädermyggor. Det är mycket stor fisk i dessa vatten, en del över fem kilo, så det lönar sig inte att fiska med alltför klena grejor.

  Fiskekort erhålls lätt, dels från The Fishing Lodge och dels från fiskekortsautomater, vilka finns uppställda i omgivningen. Kortpriset är sex pund.

En spiderfluga så som den bands för hundra år sedan

  Insekter och flugor

  I strömvattnen dominerar olives, nattsländor och bäcksländor, de senare kanske mer lokalt förekommande, medan nattsländorna vid vissa avsnitt verkligen förekommer mycket rikligt.

  Flugorna måste vara sparsamt bundna med ett glest, mjukt och livfullt hackel och ibland en aning dubbing på kroppen, men med bind silket skinande igenom. Det är svårt att få tag på bra köpeflugor, eftersom dessa oftast är allt för överdressade. De flesta spiderflugor jag sett i olika flugaskar har var och en haft tillräckligt med hackel för att räcka till ytterligare minst ett halvdussin flugor ...

  Traditionen bjuder att man fiskar med tre flugor på tafsen. En mycket populär sådan kombination är Snipe and Purple, Partridge and Orange och The Needle Fly.

Av Hans van Klinken © 1991
http://www.flyfishinggazette.com/