Grunda, vegetationsrika bottnar är platser där fisken nästan säkert vant sig att äta gråsuggor. Som här i kanten av den vårspröda vassen.

En gråsugga till vårfisket
Av Björn Möller

  Det är inte bara sländor och nymfer som intresserar fisken i våra flugfiskesjöar. I många vatten är vattengråsuggan ett av de viktigaste näringsdjuren, särskilt så här i början av säsongen.

  Mina första imitationer av sötvattensgråsuggan Asellus band jag och fiskade med viss framgång i början av 80-talet. Intresset för Asellus tog fart på allvar något år senare när jag började undersöka fiskens födoval i de vatten där jag fiskar.

  Det är inte i alla vatten som fisken äter gråsuggor i någon större mängd, men i de vatten som hyser stora mängder gråsuggor är de vissa tider på året det viktigaste bytesdjuret för främst öring och bäckröding. Gemensamt för dessa vatten har varit en riklig bottenvegetation. Det tycks vara en förutsättning för att gråsuggorna ska trivas. I en av sjöarna har en större vik en rik bottenväxtlighet, medan sjön för övrigt är relativt vegetationsfattig. Fisk fångad i denna vik har ätit gråsuggor i mycket större utsträckning än fisk fångad i andra delar av sjön, vilket visar att man i samma sjö kan behöva välja imitation efter lokalen. I september och oktober utgör gråsuggorna runt 50% av det totala maginnehållet för regnbågen i denna vik.

  Landgråsuggorna (som inte har någon betydelse som fiskföda) är väldigt lik Asellus som tillbringar hela sitt liv under vatten. Färgerna är oftast melerade gråtoner med inslag av brunt. Asellus är ett litet kräftdjur med platt kroppsform som kan bli 15-20 mm långt. I ett av mina hemmavatten är de gråsuggor jag funnit i fisken i genomsnitt mellan 8-12 mm. Oftast finner man i detta vatten de större gråsuggorna i fiskens mage på våren. På hösten är de genomgående mindre, runt 5-8 mm.

  Viktigt bytesdjur

  Gråsuggorna verkar röra på sig mest i gryning och skymning, men är även aktiva i dagsljus under vår och höst, när vattnet är svalare. Vanligast är de ut till en meters djup, men stora mängder kan uppträda ända ut till tre meters djup. Dessa kräftdjur är tillgängliga för fisken hela säsongen, men fiskens födoval beror också på om det finns annan föda, som den för tillfället föredrar.

  Det kan också skilja mellan olika fiskarter vad de väljer att äta. Exemplet nedan visar hur det kan skilja mellan fiskarterna i en och samma sjö. Maganalyserna gjordes under de två första veckorna i maj månad. Det vill säga innan myggpuppor och flicksländenymfer börjat dra till sig fiskens uppmärksamhet. Mängden gråsuggor av det totala maginnehållet fördelade sig så här mellan de tre fiskslag som finns i vattnet: Öring 90%, Bäckröding 75% och Regnbåge 25%.

  Detta visar att en imitation av Asellus bör ge bäst chans att lura öring och bäckröding i det aktuella vattnet vid denna tid på året. En sak är värd att notera - i detta vatten sjunker sällan bäckrödingens konsumtion av gråsuggor under någon del av säsongen under 40-50%, medan öring och regnbåge vanligen först fram på höstkanten åter har ett större antal gråsuggor i maginnehållet. Kolla själv fisken i dina hemmavatten för att konstatera om och under vilken period på säsongen, som fisken koncentrerar sig på just suggorna.

Bäckrödingen specialiserar sig ofta på att beta suggor längs sjöns stränder.

  Fiska suggan långsamt

  Gråsuggan rör sig långsamt i vattnet och är en klumpig simmare. Därför fiskar jag flugan långsamt med små korta dragningar i linan och låter den vila en stund innan hemtagningen upprepas. Försök att fiska den så nära botten det går eller strax ovanför bottenväxterna. Själv föredrar jag att fiska imitationen med flytlina och lång tafs med nappindikator.

  Justera nappindikatorn för aktuellt vattendjup så att flugan kammar av rätt nivå.

  Placera imitationen i närheten av ytnära växter och låt den sjunka för att ge sken av en gråsugga som släppt taget från växten och simmar mot botten. Kolla tafsen noga för att inte missa hugg.

  En oförtyngd gråsugga kan vara bra på mycket grunt vatten med riklig bottenvegetation när man vill få imitationen att sväva bland växterna med långsam infiskning.

En effektiv nappindikator gör du aven bit polycelon
som träs upp på tafsen så här.

  Nappindikatorn

  Det finns olika nappindikatorer på marknaden för flugfiske men den enklaste och även bäst fungerande är enligt mitt tycke polycelonbiten. Detta flugbindningsmaterial i exempelvis rött och gult skäres i lämpliga strimlor och längder. Det röda ser jag bäst i solsken och den gula i mulet väder.

  Tag en synål och stoppa in tafsspetsen i öglan och stick in nålen i änden på polycelonbiten. Kör igenom nålen, stick igenom nålen igen en bit ifrån föregående stick. Upprepa en gång till och sedan är det klart. Tafsen går nu i en vågrörelse genom polycelonbiten och kan skjutas upp eller ned på tafsen och sitter kvar där den blir placerad.

Min asellusimitation är bred och platt precis som förebilden.

 Mönsterbeskrivning

Krok: Mustad 94842
Tråd: Grå 6/0
Förtyngning: Blytråd
Stjärt: Hackelfibrer eller stickelhår
Rygg: Gråbrunt Fly-float polygarn
Rib: Guld-, silver- eller kopparwire
Ben: Grå struts
Kropp: Adexas gråbruna kanindubbing

  Bind en Asellus

  Fäst en krok med uppåtböjd krokögla i städet och linda en bindtrådsbädd. Förtyng med blytråd på var sida av krokskänkeln och lacka. Nylonstumpar användes i stället för blytråd för oförtyngd variant. Bind fast polygarn i krokböjen. Fäst stjärtstrån på var sida om polygarnet, ungefär en tredjedel av krokskänkelns längd. Fäst även ribbing samt ett strutsherl. Forma en dubbingloop av bindtråden och gå fram med bindtråden till kroköglan. Stoppa in kanindubbing i den formade dubbingloopen och tvinna denna. Linda fram dubbingen till kroköglan och lås med bindtråden. Klipp ovan- och undersidan plan samt ansa sidorna. Ribba strutsherlet fram till kroköglan och klipp ovan- och undersidan ren. Vik över polygarnet som rygg fram till kroköglan och fäst in med bindtråden. Följ efter med ribbingwiren och avsluta. Lacka.

  Kläm slutligen med en oräfflad tång till suggan för att ännu mer understryka det platta utseendet. Sedan kan man försöka efterlikna kamouflagemönstret med vattenfast tusch.

Text & foto: Björn Möller © 1992
Björns hemsida www.abatarphoto.fotosidan.se/