Fiske med flicksländor
Av Björn Möller 1990

Många grunda sjöar erbjuder ett intressant fiske med flicksländeimitationer - både våta och torra. Det är stora insekter, som när de kläcker i mängd även lockar den större fisken att vara med och kalasa på överflödet.

Realistiska imitationer av en flicksländenymf samt den vuxna, vingade sländan

  Vår kära Montananymf imiterar säkert flicksländans nymf. Men med en mer imitationsriktig fluga på tafsen i de vatten där det förekommer flicksländor, så kommer säkert vårt fiske att bli än mer givande. Jag uppmanar därför alla flugfiskare att studera insektsfaunan och fiskens maginnehåll i de vatten, där ni oftast fiskar. Det ökar chanserna till ett effektivare och roligare fiske.

  Tyvärr väljer nog många fluga lite av slentrian. Vissa mönster vet man av erfarenhet går bra - men därmed får man aldrig veta om andra flugor till och med kanske går bättre. För man sedan någon form av protokoll över fisket i sin fiskedagbok - kanske i form av kläckningstabeller över de viktigaste insekterna - så kan man med stor säkerhet återvända till vattnet och veta vad som kommer att hända månad för månad och år efter år.

  En av mina favoritsjöar är källsjö. Den är relativt grund och hela botten är täckt med en matta av sjögräs. Vattnet är så gott som kristallklart och har bra pH-värde. Öring, regnbåge och bäckröding finns i sjön, och de lever huvudsakligen av gråsuggor, flicksländenymfer, myggpuppor, mygglarver, blodiglar och corixor. Men även andra insekter tas i varierande grad och beroende av tid på säsongen. Favoritfödan för fisken utgörs emellertid av flicksländenymfer, vilka stortrivs i sjöns bottenvegetation.

  Har ni också ett hemmavatten med en god population av flicksländor, så skulle jag vilja rekommendera er att kika lite närmare på dem. Här ska jag berätta lite om mina egna erfarenheter av fiske med imitationer av både flicksländenymfen och den vingade insekten.

Flicksländorna, som finns i olika storlekar och färgteckningar, är mycket vackra och graciösa insekter.

  Flicksländenymfen

  Flicksländans nymf varierar i längd beroende på vilken art den tillhör. Vanligen är de emellertid 15-40 mm långa. Den förmodligen vanligaste färgen i våra sjöar är ljust brunspräcklig men olivegröna nyanser är också vanliga, vilket är fallet i min sjö. Färgen beror bland annat på den bottenmiljö nymferna lever i.

  Flicksländenymferna är mycket långsmala insekter. Thoraxpartiet, som utgör cirka en femtedel av hela kroppslängden, är bara obetydligt tjockare än kroppen i övrigt. Nymferna har vidare ett stort och platt huvud med stora, väl markerade ögon. Både som nymf och vingad insekt lever flicksländan som rovdjur och tar andra mindre insekter.

  Nymfens sätt att simma påminner mycket om ett fiskyngel med sina sidvickande rörelser, där de tar hjälp av de tre relativt stora stjärtspröten, vilka samtidigt fungerar som gälar.

  För att en sjö ska hålla ett stort bestånd av flicksländor krävs det - enligt min erfarenhet - att sjön har en god bottenvegetation. Här finner flicksländenymferna skydd och gömslen, och här finner de också sin föda.

  Flicksländans livscykel utgörs av ägg - nymf - vingad insekt. Nymfen lever cirka ett år i vattnet och tillbringar sedan sista våren och sommaren som vingad insekt.

  Kläckningen

  När det är dags för nymfen att kläckas - det brukar vara i månadsskiftet maj-juni - simmar den upp mot ytan och fortsätter sedan in mot land tills den träffar på ett föremål eller någon växt, som sticker upp genom vattnet. Där kryper den upp och sitter sedan för att torka tills nymfhuden spricker upp och den färdiga, vingade flicksländan kan krypa ut. Sländan väntar sedan ytterligare en stund medan kroppen pumpas upp och vingarna får sin fulla längd. Nykläckta flicksländor är matta i färgen, men efter cirka ett dygn har de fått sin briljanta kroppsfärg.

  De stora masskläckningarna äger normalt rum tidigt om morgonen. Vid min sjö kläcker nymferna till vingade sländor under ett par timmars tid med början vid klockan sju eller åtta på morgonen. Med stor intensitet fortsätter sedan kläckningarna under drygt två veckor, varefter aktiviteten tunnas ut mer och mer. Under den här hektiska tiden i månadsskiftet maj-juni består fiskens föda i  min sjö nästan helt av flicksländenymfer. Vid undersökning av fångade fiskar finner man att maginnehållet består av upp till 80 procent flicksländenymfer. Fisken blir då samtidigt ytterst selektiv - speciellt under morgnarnas kläckningar, och det gäller att ha en fluga med rätt färg och i rätt storlek om man ska ha någon chans vid fisket. Därför har jag varit noga med att mäta nymferna, och har därvid kommit fram till att de i genomsnitt är 16 mm långa vid kläckningen, och den totala längden inklusive stjärtspröten är 22 mm. I andra sjöar kan måtten vara annorlunda. Se därför själv efter vilka flicksländor du har vid just ditt vatten. En streamerkrok typ Mustad 79580 är. ett gott val att binda dessa nymfer på. Själv väljer jag en krok i storlek 12. Du kanske får välja en annan storlek.

Den vingade flicksländan sitter och torkar sedan den lösgjort sig från nymfhuden.

  Den vingade flicksländan

  Som vingad insekt är flicksländan inte lika intressant som föda för fisken. Men när den svärmar som mest varma sommardagar, så flyger den tätt över ytan och doppar stjärten i vattnet för att lägga sina ägg. Då passar fisken på att ta den. Många flicksländor blir också liggande kvar spent i ytan till fiskens stora förtjusning. De är ju rejäla munsbitar för hungriga öringmagar.

  Kroppslängden på den vingade flicksländan är vid min sjö 32 mm från huvud till stjärt. Den har - som alla andra flicksländor - två par genomskinliga vingar. Vingarnas längd är cirka tre fjärdedelar av kroppens längd.

  Efter att flicksländan fullgjort sin uppgift och lagt sina befruktade ägg, tar det några veckor innan dessa utvecklats och vuxit till nya små flicksländenymfer, som sedan kommer att simma omkring och äta upp sig till nästa års kläckning. Även dessa små flicksländenymfer äts med förtjusning av fisken i min sjö - speciellt av regnbågen. Bäckrödingen brukar däremot mestadels koncentrera sig på gråsuggor under den tid på året då flicksländenymferna är mindre aktiva i ytan. Fångade bäckrödingar har nämligen under den aktuella tiden visat sig innehålla ungefär 75 procent gråsuggor. Man ser alltså tydligt hur olika fisks lag specialiserar sig i olika födonischer, när flicksländorna slutat att kläckas.

  Fisketeknik med flicksländenymfer

  Flicksländenymferna föredrar ganska grunda områden, där det normalt också finns gott om vattenväxter att gömma sig i. När man presenterar en nymf strax ovanför bottenväxterna, så gäller det att bestämma sig för vilken typ av sjunklina man ska använda. Det beror ju på djupet i det aktuella fallet. Man bör också vara noga att "räkna ner" sin nymf - det vill säga räkna hur många sekunder det tar innan nymfen når botten och fastnar i sjögräset. Sedan drar man av någon eller några sekunder vid nästa kast, så vet man att nymfen befinner sig strax ovanför botten, när man börjar fiska in den. Det gör att man har god kontroll över sitt fiske, även om man av naturliga skäl inte kan se flugan. Långsam handtwist - ibland lätt knyckig och med cirka 10 centimeter långa drag - har oftast varit rätta medicinen för att locka fisken till hugg på en flicksländenymf.

Under rena kläckningar använder jag naturligtvis flytlina med varierande tafslängd. Jag brukar lämna cirka en meter av tafslängden ofettad och handtwista den oförtyngda nymfen strax under ytan. Tre handtwistar och sedan en kort paus, som avlöses med tre nya handtwistar och så vidare...

  Ge hela tiden akt på den fettade delen av tafsen, som ofta registrerar hugg innan du själv hinner känna det genom spöet och linan. Försök också att så snabbt som möjligt presentera din nymf för fisk, som avslöjat sig genom att vaka. Kast på vak ger ofta bättre resultat än att bara blindkasta på "säkra ställen", eftersom din nymf lätt försvinner bland den stora mängden riktiga flicksländenymfer, som är på väg in mot land för att kläckas.

  Fiske med spent flickslända

  Det är alltid bra att ha några flugor som imiterar den vingade flicksländan asken. Flugan fiskas med så tunn tafsspets som omständigheterna tillåter. Det är ju oftast när vattnet ligger spegelblankt mitt under varma sommardagar som flicksländorna lägger sina ägg. Vid klart solsken och blank vattenyta är fisken normalt mer tafsskygg, så det finns all anledning att vara extra försiktig.

  Imitationen fiskas med små försiktiga drag i ytan. De små vattendraggningar som bildas runt flugan påminner om den bild, som fisken får aven drunknande flickslända. Har du tur, så kan du få uppleva vad som hände mig en sommardag vid min sjö. Plötsligt tog sjöns "monster" min flicksländeimitation 15 meter ut från land. Upp i luften for en jättelik projektil omedelbart efter krokningen. Jag uppskattade att den var drygt 70 centimeter lång, och den föll så ned i en enorm vattenkaskad. Sedan bar det av i expressfart rakt ut i sjön. Fluglinan försvann och sedan backingen. Det fanns inget att göra. När backingen tog slut, gick tafsspetsen av vid flugan och fisken var fri! Själv stod jag kvar på stranden - mer eller mindre chockad - och med fiskefrossa i hela kroppen. Det tog säkert minst fem minuter innan jag över huvud taget kom mig för att veva in all lina på rullen. Så nog är även den stora fisken intresserad av flicksländorna alltid. Liksom vid danicafisket brukar de komma igång, när de stora flicksländorna kläcker eller lägger ägg. Men så är det ju i båda fallen stora insekter, som det är lönt också för stor fisk att stiga till.

Marabou-nymfen är mycket lätt att binda.

  Så binder du

  Det finns många sätt att binda imitationer av flicksländor. Men lika viktigt som att binda goda imitationer - lika viktigt är det också att sedan fiska dem på ett förtroendeingivande sätt vad gäller både rörelse och hastighet.

  För bindning av flicksländenymfen lämpar sig marabou till stjärt för att skapa en illusion av egenrörelse hos flugan. Man kan, om man så vill, binda en ledad nymf med bakkroppen bunden separat på en avklippt krok. En sådan fluga får en mycket rörlig kropp som på ett bra sätt imiterar den riktiga nymfens rörelser. Även när det gäller den vingade flicksländan kan man variera material och bindmetod. Här finns det ju inte samma gamla tradition som då det gäller många övriga mönster vi flugfiskare använder för att imitera olika sländor och andra insekter, vilka står på fiskens matsedel. Det är med andra ord fritt fram för egna experiment. Tänk bara på att välja material till nymfen, så att den tillförs liv och rörelse, och vad gäller den vuxna, vingade sländan material, som ger den god flytförmåga.

  Bind också gärna några torra imitationer utan vingar! Jo, det är faktiskt sant. Vid några tillfällen har fisken ratat min vingade fluga - men sedan tagit den, då jag ute vid vattnet friserat flugan och klippt av vingarna. Det var då fråga om hackelvingar, och förmodligen förstörde vingarna flugans siluett - åtminstone ur fiskens synpunkt. Utan vingar får naturligtvis flugan sämre flytkraft, men det kan i någon mån kompenseras genom att binda den med polycelonkropp.

  Jag lämnar här några bindbeskrivningar på mönster, vilka har varit effektiva i min sjö. Nymferna binds i två varianter - med eller utan förtyngning. Bly- eller koppartråd används beroende på hur djupt man vill att I flugan ska fiska.

  Den vuxna sländan kan bindas med thorax lindat med en polycelonremsa eller dubbing. Vad gäller färgerna, så hänvisar jag dig att studera flicksländorna i just dina hemmavatten. Både nymferna och de vingade flicksländorna varierar nämligen i färg mellan olika lokaler. Detsamma gäller storleken.

Marabou nymf

Krok: 4 x lång
Stjärt: Maraboufibrer
Kropp: Tvinnade maraboufibrer
Rib: Guldwire
Vinganlag: Maraboufibrer

Flicksländenymf

Krok: 4 X lång
Stjärt: Maraboufibrer
Bakkropp: Dubbing
Rygg: Raffia eller vingpennesektion
Rib: Guldwire
Thorax: Dubbing
Vinganlag: Raffia eller vingpennesektion
Ben: Mjukt hackel, endast på sidorna
Ögon: Smält nylon tråd
Huvud: Dubbing med raffia eller vingpennesektion på ovansidan.

Vingad flickslända Madame X

Krok: Mustad 94833
Bakkropp: Tunn stam från maraboufjäder. Markeringar med tusch, lackas
Thorax: Dubbing eller polycelon
Vingar: Hackel nedbundet spent
Huvud: Dubbing

Text och foto av Björn Möller 1990 ©
 

Björns hemsida www.abatarphoto.fotosidan.se/