Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2014-09-25
English version

   

Bindtipsen för rätt flugdesign
Av Anders Isberg

Det går att med ganska små medel höja kvaliteten på dina flugor. Anders visar en del knep som du kan ha nytta av vid bindstädet.

  Ibland har man en favoritfluga. En sån där som man får fisk på. Men, så tappar man den och ska ta nästa av samma sort i asken. Men den har inte det rätta utseendet, eller så tycks hacklet spreta år fel håll eller vingen ligga lite dumt. Man får helt enkelt inte rätta tron på den. Det är de små detaljerna som får oss att tro på en fluga.

  Det rätta utseendet är svårt att definiera, det är personligt. Men goda fiskeflugor vill man gärna återskapa, man vill hitta det rätta utseendet igen. En fluga, ett mönster, är egentligen ett litet stycke design, en viss styling. Stylingen av material och mängder. Men lika viktigt är bindmetoderna för att få fram likadana flugor gång på gång.

  Det krävs medvetna val av material och bindmetoder, och det hela kan bli rätt pyssligt om man ska få det precis lika. Vi möter olika tjocka hackelstammar, olika fibertäthet, längder, hårtjocklekar, krusighet, hållbarheter och så vidare.

  Men om vi struntar i det, och istället riktar in oss på att få det ungefär lika så kan träning med några få enkla och bra bindmetoder tillsammans med metoder för att måtta, hjälpa oss ganska långt på vägen. Stylingen får vi på köpet.

Bild på hackelfjädrar, Hackel i olika prepareringar för olika bindmetoder
Hackel i olika prepareringar för olika bindmetoder

  Hackel

  Här är hacklet lindat på olika sätt. Dubblat hackel och krysslindning. De bindmetoder och principer jag beskriver nedan är i huvudsak hämtade från förr. Gunnar Johnsons teckningar, Tomas Olson och Sven-Olov Hård har varit några av mina bindförebilder. Gemensamt för tekniken är enkelhet, hållbarhet och att de tillåter materialet att både exponeras och arbeta så bra som möjligt. Och det är det vi vill ha! Metoderna kan användas på de flesta fiskeflugor från öring- och regnbågsflugor till lax- och havsöringsflugor.

  Dubblat hackel kallas ett som lindas som kropps- eller fronthackel och där sidofibrerna är vikta bakåt åt samma håll. När det lindas som kroppshackel binds det in i sin spets en bit bak på flugkroppen och kan lindas för sig självt eller parallellt bredvid en ribbing som lindas före längs flugkroppen, bakifrån och framåt mot flughuvudet. När det lindas som fronthackel prepareras det på ett särskilt sätt (se bild) binds in och fibrerna stryks parallellt bakåt för varje varv som lindas. Metoden som sådan bygger på att fjädern binds in i sin spets medan man håller i fjäderns rot med en hackeltång eller för hand, och fjädern lindas bakifrån och fram.

  Helst bör man inte binda in den allra längst ut i spetsen utan trimma ner den en liten bit, eftersom fjädrar är tunnast och mest sköra i sina spetsar.

  Jag trimmar fronthackelfjädrarna så att den gräns där den allra nedersta fluffiga delen övergår till att bli styvare. Kraftigare sidofibrer får bilda hacklets sista och främsta varv, vilket avspeglas i ett kraftigare framparti och en snyggare styling. Före eller samtidigt som man lindar det dubblade hacklet kan man stryka sidofibrerna så att de står vinkelrätt mot hackelstammen. Det blir då lättare att kunna stryka dem parallellt bakåt i takt med att hacklet lindas.

Bild på Europea 12
All beskriven teknik kan användas på alla typer av flugor,
stora som små

  Krysslindning kallas ett hackel där man inte bryr sig om att stryka fibrerna parallellt bakåt, de brukar lägga sig så av sig självt. I detta fall är det omvänt mot det dubblade hacklet. Istället för att binda in hacklet i spetsändan och linda det framåt mot huvudet, så binder man in rotändan och lindar det bakåt. Om mönstret anger att man ska ha fronthackel också, för till exempel lax/havsöringsflugor och liknande, så ska man tänka på att lämna cirka två millimeter vid planeringen av var hacklet skall bindas in. Krysslindade hackel brukar jag bara ha som kroppshackel eller som torrfluge- och flymfhackel. Lindar jag hackel för torrfluga och flymf blir det förstås tätare mellan varven bakåt än vid ett kroppshackel för en havsöringsfluga. Men principen är samma. För torrfluga kan jag också i och för sig tänka mig att binda in hacklet i roten och linda det framåt, men den metoden gäller för mig enbart för vissa torrflugor.

  Oavsett om kroppshacklet är lindat som krysslindat eller dubblat får fronthacklet, om mönstret föreskriver det, rollen att täcka inbindningen av kroppsribben. I likhet med att jag trimmar fronthacklet så att de längsta och kraftigaste fibrerna är längst fram på sista varvet, så brukar jag trimma hackel för krysslindning så att jag bara tar bort det nedersta fluffet tills att det möter de kraftigare fibrerna. Tillsammans med det dubblade fronthacklet ger det ett kraftigare fram parti och en snyggare styling. I fallet torrfluga rensar jag nedifrån till dess att sidofibrerna är så rena som möjligt från ludd.

  Måtta och mäta

Kraftiga, täta fjädrar ger ett kraftigt tätt kropps- och fronthackle på flugan och tunna fjädrar ger ett glest. Men genom att styra antalet varv som lindas kan man kompensera åt båda hållen. Om man vill ha ett glest resultat, men har täta fjädrar, så lindar man få varv. Ibland anger mönstret att man ska linda ett hackel från till exempel andra varvet bakifrån, för att det ska bli rätt mängd och styling. I de fallen får man syfta och försöka beräkna var de olika ribbingvarven kommer att hamna. Jag ribbar normalt i udda antal varv, 3,5,7, sällan mer, oftast 5 varv. Och om jag ska ribba i 5 varv hamnar det 3:e varvet mitt på flugkroppen, det underlättar att veta om jag ska binda in ett dubblat hackel från till exempel andra varvet, eller kanske det tredje. Ska det vara ett krysslindat hackel så syftar jag om jag ska sluta med hacklet efter halva kroppen eller 2/3 bakåt. Jag behöver sällan bli mer noggrann.

  Ribbens grovlek varierar jag efter storleken på flugkroppen. Lång flugkropp-grov ribb, kort flugkropp-smal ribb. Rätt längd på hacklet beror på flugkroppens tjocklek och fibrernas täthet och vad mönstret säger. Men om jag binder ett kroppshackel till en havsöringsfluga, till exempel en Thunder&Lightning, och vill att hacklet är av "normal" gleshet och ska täcka från/till andra ribbvarvet bakifrån, så brukar jag måtta ett hackel som är 1,5 ggr kroppslängden. Om kroppen blir tjockare går det åt mer hackel, men man binder då samtidigt in fler fibrer, vilket gör att man kanske ska ha glesare varv. Binder jag ett motsvarande hackel på tub kanske det behövs två ggr kroppslängden får att hacklet ska räcka. Om hacklet visar sig bli för kort blir det bekymmer och man måste göra om. Blir det får långt kan man alltid korta av. Lättast är att korta ett krysslindat kroppshackel, eller torrflugehackel som är får långt.

Bild på: Fr. vänster Garry Koppartub, Thunder & Lightning, Mickey Finn
Fr.v. Garry Koppartub, Thunder & Lightning, Mickey Finn

  Vingar

  En hårvinge kan bindas in på olika sätt. Jag visar här ett sätt som jag använder med några varianter. Oavsett vilken metod jag väljer brukar jag alltid binda in vingen i flera sektioner där den understa är kortast och den översta längst. På samma sätt band man förr in fjädervingar på laxflugor. Jag gör likadant även om hela vingen har samma färg. När vi nu binder på samma sätt med hårvinge får vi som resultat att den rör sig livligare i vattnet och inte lika lätt trasslar in sig i kroken som den skulle om varje hårbunt var lika lång.

  Förskjutningen av varje ny hårbunt gör jag 5-10 millimeter, annars tycker jag effekten uteblir. Ju längre vinge desto större förskjutning. En vingprofil byggd så här och som har en markerad droppform, kortast under och längst över, har en tendens till att röra sig bra i en simliknande rörelse. Men det är förutsatt att vingmaterialet är hyfsat mjukt och att vingen totalt sett håller viss längd. Men även om man bygger flugan med mindre förskjutning får en sådan fluga bra rörelse av vingen i vattnet.

  Det ena sättet är att jag lägger varje ny bunt precis ovanpå den förra, på så sätt kan man exponera färgerna i en vinge från sidan på ett mycket tydligt sätt, vilket kan vara bra för mönster där man har stor skillnad i kontrast eller färg mellan valt hårmaterial, till exempel Mickey Finn, Garry, med fler. För lax- och havsöringsflugor kan denna metod snarast jämföras med built wing på laxflugebindarmanér. Om man vill binda motsvarande mixed wing kan man blanda små hårbuntar i olika färger med varandra, hålla hårt i hårrötterna och kamma ut dem med en kam, och därefter binda in dem i olika långa buntar på varandra. Här hjälper stark tråd, vax och hårda bindtrådsvarv till att få det rätt. Hårbunten är byggd på höjden.

  Variant

  Det andra sättet är något jag grejat med själv under många år och är en liten variant av de båda ovanstående metoderna, där jag täcker varje föregående hårbunt med nästa. Sett framifrån ligger då den understa bunten längst ned i mitten, med varje ny bunt som en tunn krans i en halvbåge från kant till kant ovanpå. Det är mest en variant på den metod jag nämnde överst, och det kan ge fin effekt sett snett underifrån, såsom fisken ser den. Färgerna ser då lite tonade ut från sidan och underifrån. För att styra varje hårbunts placering och grad av täckning på kroken eller tuben använder jag tumnageln att sprida med. Eller båda händernas tumme och pekfinger på ömse sidor om inbindningspunkten så att jag kan dra hårbunten försiktigt åt önskat håll. Därefter lägger jag hårda, välvaxade, låsvarv. Denna typ av vinge blir bredare och plattare än de föregående.

  Bild 1-3 visar krysslindat fronthackel
Bild 4 - 6 dubblat kroppshackel
Bild 7 dubblat fronthackel
Bild 8 och 9 bindteknik hårbuntar

1. Hacklet binds in på högkant med bindtrådsvarven lagda korsvis över stammen i en åtta-liknande rörelse. Överskjutande rotända trimmas ned till max halva kroppslängden och binds in bakåt. Det spar trådvarv framme vid huvudet och bidrar till snyggare tapering av kroppen.

 

2. Hacklet lindas ett varv på plats och t.ex två glesa varv bakåt till ca mitten av flugkroppen där man håller hacklet väl sträckt, medan man lindar guldtinslet först ett-två varv på ren flugkropp innan man börjar kryssa igenom hacklet så att t.ex tredje varvet av tinsel hamnar på mitten av flugkroppen och det femte precis vid den punkt där hacklet började lindas där det fästs in.

 

3. Bind in ett preparerat fronthackle och linda det dubblat, dvs stryk fibrerna parallellt bakåt med handen för varje varv. Se till att lämna plats för kommande vingar plus att det också finns plats för en styrande knut.

 

4. Bind in ett hackel preparerat för att lindas som dubblat kroppshackel som bilden visar vid en punkt strax bakom mitten av flugkroppen, Det kan då lindas från 2:a varvet längs med ribben, Detta görs innan kropps materialet lindas på.

 

5. Linda kroppsmaterialet, i detta fall floss som lindas bakåt och fram igen, där det fästs in. Därefter lindas ribben i glesa varv så att det andra varvet hamnar strax framför där hacklet är infäst och det tredje ungefär på mitten av flugkroppen och det femte vid den punkt där kroppshacklet kommer att fästas in. Se bilden. Linda till sist in kroppshacklet som dubblat, stryk fibrerna parallellt bakåt för varje varv och följ ribben med hackelstammen placerad precis bakom. Framme vid den punkt där hacklet skall fästas in kan man lägga ett extra varv om så önskas.

 

6. Linda ett fronthackle på dubblat hacklevis, i detta fall blå Pärlhöna

 

7. När jag fäster fronthackle som skall dubblas så kan en extra försäkring för hållbarheten vara att först med några hårda varv binda in hacklet och därefter vika bak överskottet och lägga några varv igen. Kroppshacklet är ett någorlunda glest krysslindat hackel.

 

8. När vingen binds in i sektioner som gradvis ökar i längd så kan man tex börja med några strån flashdubbing som binds in på mitten, viks över binds in igen och trimmas ned. Därefter tar första hårbunten bredvid. En princip att följa kan vara ljusast material underst och mörkast överst. Efter varje bunt kan man förslagsvis addera några strån flashdubbing eller Angel hair.

 

9. När nästa bunt läggs på lägger man först några få låsvarv och styr därefter hårbunten så att den täcker den föregående på sidorna. En ny liten omgång av flashdubbing eller Angel hair kan adderas. I detta exempel, som är min egen Garry-variant, avslutar jag med en tredje bunt svart hår, som får bli det längsta, och allra överst påfågelherl som jag låter sträcka ännu lite längre än det svarta håret. Jag lägger vänster och högersidor av påfågelherlen från en stor stjärtfjäder, men så krånglig behöver man inte vara. Viktigare däremot för att hela ekipaget skall se bra ut och röra sig bra i vattnet är att varje bunt material i sig är taperad , även påfågelherlen

Av Anders Isberg 2001©

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

 

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

© Mats Sjöstrand 2014

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

   

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer:

Sportfiskemässan i Stockholm/Älvsjö 2018

Julklappstips på presenter.se

Annons för www.settern.se

Huntyard & Berras Allt inom flugfiske

Annons för UNI-products, www.uniproducts.com

Annons för fiskeflugor.se

Laxfiske på Bårdshaug Herregård, Norge

Salmon fishing on river Spey, Scotland

Intresserad av att annonsera här?
Kontakta Mats