Med fluga i Lidmans fotspår
Av Anders Isberg

  Hans Lidman var lyrisk över den grova öring, gädda, harr och röding som levde sida vid sida i vattnen på Finnmarksvidda. Anders har besökt drömställena 40 år senare.

  För många år sedan reste författaren Hans Lidman ett antal gånger till en stor sjö på Finnmarksvidda i Nordnorge. Sjön heter lesjavvri, vilket är samiska och betyder ungefär "självaste sjön" eller "ur-sjön". Namnet stämmer ganska bra, sjön ligger ensam och stor på Finnmarksvidda, och utgör källsjön till den mäktiga Tanaälven. Hans Lidman fick ett storartat fiske efter öring, röding harr och gädda. Han skrev ett kapitel om det i en riktig fiskeboksklassiker, Gäddan som alltid högg (L T:s förlag 1964). Kapitlet hette Sol och regn över lesjavvri och omfattar hela 53 sidor. Men hur är fisket där i dag? Man kan väl inte bara läsa berättelser som är 40 år gamla, och åka dit i tron att allt är sig likt. Eller?

  Vi ville i alla fall prova och fick kontakt med Nils Rolf Johnsen och Daniel Hård från ett lokalt reseföretag och fick veta att upplägget med fisket ser ut på annat sätt i dag. Nils Rolf Johnsen är systerson till Mikko och Klemet Eriksen som en gång skjutsade Hans Lidman, och han är uppväxt i Mållesjokka. De hade engagerat fiskeguiden Daniel Hård från Sverige som skulle hjälpa fiskare på plats. Daniel är en driven flugfiskare och när vi fick talas vid kom det där härliga suget i maggropen när man känner att en bättre fiskeresa är på gång. Det fina fisket i lesjavvri tycktes vara kvar. Rejäla vak, stor harr, fint rödingfiske, chans på bättre öring och gädda i fjällmiljö. Vi skulle äntligen få fiska i fotspåren efter Lidman.

Hans Lidmans, Gäddan som alltid högg. Utgiven på L T's Förlag 1964, går ibland att hitta på antikvariat. Lidman föddes 22/8 1910 i Sveg - dog i Edsbyn 4/4 1976. Han skrev 44 böcker, debut 1941, cirka 50 böcker utgivna på främmande språk.

  Femtio meter djup sjö

Lesjavvri är Nordnorges i särklass största sjö. Den är cirka 1 gånger 1,3 mil stor och cirka 50 meter djup och ligger mitt upp på den norska finnmarksplatån, mitt emellan Karasjok, Kautokeino och Alta. Vattnet är friskt och glasklart. Till lesjavvri finns än i dag ingen väg, endast en "traktorled" som körs försiktigt med fyrhjulingar med lågdrift och hög markfrigång. Från ovanliggande mindre sjöar rinner mindre jokkar ut i sjön, där både sjöarna och en del strömsträckor är klart fiskbara med fluga, och i sydöst rinner lesjavvri ut och bildar lesjokka. lesjokkas översta del består av kortare strömmar med stora sel emellan, som kallas lubboaler. Den omväxlande ström- och lubboalbildningen fortsätter mycket slingrigt en knapp mil nedströms till platsen Övre Mållisjokka, där en kort tvär fors tar vid. Därefter blir älven lugnflytande en sträcka för att sedan öka farten och bli större där den går ihop med Mållisjokka. Ytterligare en bit nedströms kommer ett stort fall som heter Gorzzequoikka. Hit men inte längre kommer Tanaälvens lax.

Vad är mer spännande än att sitta och planera sommarens fisketur med hjälp av en karta. Blå streck ger hopp om böjda spön.

  System av sjöar

  Sportfisket bedrivs på en mängd platser runt sjön i såväl mindre och högre belägna sjöar och sjösystem, som i de fåtal strömmar som rinner ned till sjön. Det mest kända fisket sker dock i den ström- och lubboalbildning som utgör lesjokkas översta del närmast sjön. Men fisket är också bra längre ned vid Nedre Mållisjokka. Där finns det flera fina sjöar och små strömmar som leder ned till lesjokka. I en av sjöarna finns det faktiskt grov abborre. Även lesjokka kan bjuda ett bra fiske. På företagets webbsida har man, förutom sjön, beskrivit 12 olika platser med sjöar och strömmar med information om vilken typ av fisk som är den dominerande.

  Hans Lidman fiskade säkert på många platser under sina långa vistelser på fjället, bland de som hamnade i tryck har vi besökt Svanelven, Gasadakboukta, lesjokka, och fiskat i själva sjön. Därtill har vi besökt några platser som Daniel Hård tipsat om, till exempel Liktajokka och Carutjavvri. Vi har inte alltid fiskat på exakt samma platser som Lidman, då han fiskade i hög grad med spinn på "spinnställena", men vi har fiskat i närheten på intressanta "flugställen". Några platser har varit precis samma, som Gasadakboukta. Man får fiska med spinn i lesjavvri, men de flesta fiskar faktiskt med fluga och vi själva tycker att inget går upp emot att fresta vakande röding, öring och harr med lätt flugutrustning.

Den två mil långa vägen upp på fjället går med fyrhjulsdrift och lågdrift.

  Fisken inte så kräsen

  Enligt Daniel är fisken här uppe inte så kräsen, det som betyder mest är ditt sätt att fiska. Vada försiktigt, vattnet är klart, särskilt rödingen kan vara lättskrämd. Fiska med längre tafsar på kortare lina och med full kontroll så att flugan inte stripar. Det ger mer fisk. Vadarbyxor är att föredra framför vadarstövlar.

  När det gäller flugval lyckades jag själv bäst med ordinära flymfer, påfågel nymfen och gammarusimitation, och diverse torrflugor av dag och nattsländetyp. Men en fluga du inte ska glömma att binda är Wooly Bugger. Den är grym. Både på storharr och röding. Förtyng krokskaftet med koppartråd närmast kroköglan så får flugan ännu bättre gång i vattnet.

  Finnmarksvidda är speciellt

  Det speciella med norska finnmark är att man som utlänning inte får vistas mer än fem kilometer från allmän landsväg utan särskilt tillstånd. I dag ges detta tillstånd i samband med att man bokar resan hos Nils Rolfs företag. Då är även priset för fiskekort och tältboende inräknat, samt en tur- och returresa upp på fjället med terrängbil och svävare. Det finns även möjlighet att göra tillägg för flyg upp till sjön, stuga, båt, kanot, flytring, bastu med mera. Dagens upplägg är mycket enkelt och bekvämt.

  Det har runnit mycket vatten nedför lesjokka sedan Lidman skrev sin bok, men området är knappt mer bebyggt nu än då, och känslan av orördhet finns kvar. Sjön och strömmarna dit och därifrån är oreglerade och outbyggda. Det finns fortfarande stor fisk av öring, röding, harr och gädda. Det är hyggligt med fisk i vattnen och Lidmans gamla platser ser fortfarande oförstörda ut. Sjön är främst känd för sin fina röding, och det har bedrivits och bedrivs fortfarande i dag ett visst yrkesfiske efter den, vilket snarast är bra då den annars tenderar att bli för talrik och småväxt. Vi kan läsa i Hans Lidmans berättelser att han var särskilt fascinerad av kombinationen stor öring och stor gädda i samma vattendrag. Och den kombinationen finns också än i dag.

  Grov fisk i systemet

Rekordet för gädda lär ligga kring 13-14 kilo, men varje år tas det gäddor på 8-10 kilo. Rekordet för öring ligger på strax under 10 kilo, men sådana exemplar är sällsynta. Emellertid tas det varje år sportfiskeöringar på 4-5 kilo, och det är ju inte så dåligt det heller. Det har tagits röding på upp till cirka 4 kilo, men kilofiskar på fluga är ingen ovanlighet. Harr finns det i mängder och även om man inte får kilofisk på beställning så är medelvikten hög, och då och då får man en på kilot och ibland väl över det. Det finns harr på upp mot 2,5 kilo. En del hävdar att det finns ännu större. För sportfisket har man infört en maxbegränsning på antalet besökare, man tar inte in fler än 20-25 utlänningar per vecka i hela området. Norrmän får komma dit utöver maxbegränsningen, men det är ingen risk för trängsel. Området är stort och ligger fortfarande långt bort för de flesta. När det gäller fångsten tillämpas principen att man gärna får ta upp matfisk för att äta på plats, medan resten varsamt släpps tillbaka. Förutom sportfiske sommartid erbjuder man också pimpelfiske efter röding på våren, där också principen om återhållsamhet i fångsten gäller. Pimpelfisket är mycket populärt och man behöver inte ta sig så långt ut på sjön för att hitta rödingställen på den metertjocka isen. Fisket pågår fram till maj-juni, ibland ända till midsommar. Och en månad senare är det dags för flugspöt.

  Fiske i lågvatten

  Sommaren 2002 var en rekordtorr och varm sommar, även över Finnmarksvidda, och vattenståndet var också rekordlågt. De flesta insekter hade redan kläckt ut när vi kom upp, så mycket fisk hade backat ut i selen. Därför fiskade vi inte lika mycket på en del av de platser som annars hade varit kalas vid ett normalår. Vi låg inte i jättehårt utan fiskade avkopplat i lågvattnet och fick ändå fisk. Vi upptäckte också att fisket i sjön kan vara ganska bra, bara man prövar. Dagen innan vi kom till stugan vid sjön så tog ett gäng från Finland en öring på spinnare på runt 3 kilo, vid en udde inte så långt från stugan och under resans gång fick vi själva både öring och harr på kilot och över. De rödingar som sannolikt var över kilot slet av tafsen. Just rödingen kan göra otroligt hårda och intensiva rusningar. Med mer normala förhållanden så hade det bara blivit bättre. Daniel Hård som fiskat här en hel del säger att fisktillgången är god, och det finns chans att få både öring, röding och harr över kilot under samma vecka.

  Lidman tog mer fisk

Att jag fått möjlighet att fiska på samma platser som Lidman, även om det är många år sedan han var där känns fascinerande. Jag vet inte om vi på de olika platserna såg samma strömkanter, eller om vi kastat bakom samma stenar, eller drömt samma drömmar om vakfester där stora öringar och -rödingar ivrigt tar flugan i det klara vattnet. Men jag var där, och fick uppleva att mycket av den storslagna naturen och fisktillgången är kvar från hans tid. Jag fick inte lika mycket fisk som han fick i boken. Inte heller lika stora. Men jag fick uppleva ett, under osedvanligt torra omständigheter, bra fiske ändå. Ett fiske som lovar mer. Och jag fick känna den större fisken. Jag önskar att jag haft möjlighet att tillbringa lika mycket tid som Lidman hade. Det hade varit en ynnest att på alla dessa fina platser kunna vänta ut rätt tillfälle.

Öringstället i Gasadakboukta

  Daniel Hårds flugtips

  Förutom ett antal dag- och nattsländor, där de flesta imitationer för dessa fungerar, så kan du få vara med om kläckningar av harkrankar och stora bäcksländor, upp till 3 centimeter långa. Fisken kommer då upp från de stora lubboalerna och ställer sig i in- och utloppsströmmarna för att mumsa. Vid dessa tillfällen ökar också chanserna att komma i kontakt med den riktigt stora fisken. Även bloddroppssvärmare kan förekomma rikligt och tycks vara begärliga. Daniel ger här fem favoritflugor för lesjavvrifisket.

Flugor från vänster:

  Husmask, fiska den med fri drift, låt den sedan svepa mot land, fiska hem med små ryck, det tar ofta när det svänger runt.

  Torrfluga brun: vingen består av polycelonark. Daniel filear av ett ca 1 mm tunt ark som limmas mot en kropp av FlyRite nr 39. Brunt fronthackle av tupp. Klipp bort hacklestrån i V-form undertill så att den lättare ställer sig rätt på vattnet.

  Torrfluga svart: vinge av svart polycelon, i övrigt som ovan. Grizzlyhackle. Daniels favoritfluga. Fungerar både som imitation av nattslända, bäckslända och bloddroppssvärmare, vilka kan vara talrika alla tre.

  Finnmarksskräcken: Daniels egen komposition. Stjärt av hot orange färgad guldfasantippet. Kropp av tunn oliv-guldbrun chenille hot orange badgerhackle i några varv över orange chenille, guldkula. Fiskas som en streamer. Tar ofta fisk när allt annat kammar noll. Bra vid oväder.

  Harkranken: Se Torill Kolbus mönster i Martin Falklinds bok "Tundrans öring". Eller vilken harkranksimitation som helst. Använd en rak streamerkrok så att flugan verkligen krokar. Lockar ofta upp större fisk.

  Hack i häl på Lidman

– Nedre Mållisjokka - Här bodde vi i en av de fem stugor som kan hyras, och vi fiskade i sjöar och strömmar öster om lesjokka, från Carutjavvri och nedströms. Fisket var givande och gav fin öring och harr. Det finns fler ställen i lesjokka en bit nedströms som vi inte hann prova ut ordentligt.

– Likteajokka - En mindre men vacker strömsträcka på några kilometer uppefter nordöstra lesjavvri. Strömmen avvattnar några sjöar, som också är intressanta. Är vattenståndet normalt finns det många fina platser att fiska på i jokken. Vi fick en del harr och öring här, trots lågvattnet. Där strömmen rinner ut i lesjavvri finns ett deltalandskap med starrgräs och halvdjupa kanaler där det går gädda. Jag fick några mindre på mitt gäddspö med stora flashflugor.

– Gasadakboukta - En plats som Hans Lidman beskriver i boken Gäddan som alltid högg. Ett spännande ställe, lite mer kuperat. En mindre ström med ganska hög fallhöjd rinner ut i den djupa bukten. Fisket sker främst i utloppsströmmen, där man kan vada och fiska sig ut till den tvära djupkanten där öringen står. Jag fick några mindre harrar, men Daniel Hård sa sig ha haft en bättre känning. Man kan också fiska längs kanterna.

– Svanelven - Lidman fiskade sannolikt längre nedströms än vad vi gjorde. Precis i början av ån, uppe vid sjön, finns några fina pooler för harr och bitvis är det överraskande djupt. Man fiskar både i sjön och därefter nedströms på de omväxlande strömmande och lugnflytande delarna ned mot lesjavvri. Sista delen är mycket flack med svag ström. Harren kan bli mycket stor med ovanligt stora ryggfenor. Släpp gärna tillbaka all harr på detta ställe. Om harren med de ovanligt stora ryggfenorna är en av viss stam så ska de få vara kvar. Runt lesjavvri får du ändå harr så det räcker. Chansen att få en dröm harr är överhuvudtaget stor här.

– Lesjokka - Lidman lär ha fiskat en del i lubboalen som ligger närmast Övre Mållisjokka, men sannolikt längre upp också. Vi fiskade mest från sjön och de närmsta strömmarna och lubboalerna nedströms. l lesjokkas översta del börjar egentligen fisket ovanför nacken i själva sjön. Man vadar ut på kanterna mot kanalen, som syns tydligt, och fiskar av kanten och mitt i kanalen. Fisken backar ned i den här struten och fisket kan vara ganska givande. Här får man mest röding med inslag av harr. Det går att fiska sig ända ner till Övre Mållisjokka, men det främst de två-tre första strömmarna som besöks. Mycket vatten förblir därför ofiskat. Här fångar man öring, röding och harr och man kan lika gärna få en större fisk som en mindre. Den största harren jag fick var cirka 54 centimeter lång och tog på Wooly Bugger. De största rödingarna slet av tafsen.

– Lesjavvri - Hans Lidman fiskade också en del i själva sjön, men eftersom vi fiskade fluga och det var så grunt, valde vi att fiska längs en kant som slutade i en udde, den udde som tittar fram som en halvö cirka 1 kilometer väster om stugorna. Längs hela kanten blir det fort djupt och rödingen fanns på en normal kastlängds avstånd. De som fiskade här lyckades bra.

Av Anders Isberg © 2003