Eva med apelsinen
Av Gunnar Johnson

  I en tidigare artikel berättade jag om Emma - en "mjuk" torrfluga. Den fiskar bra vid många tillfällen. Men andra flugfiskare menar att en torrfluga ska rida högt på vattnet, och att flugans "fotavtryck" i vattnets ytspänning är den huggutlösande faktorn.

  En av dem, som ville ha sin torrfluga att "stå på tå" på vattnet, var Einar Björkegren. Han var mycket intresserad av öringens syn, och hur fisken uppfattade bilden av en torrfluga sedd underifrån. Och han hävdade att det var slöseri både med tid och material att förse torrflugor med vingar. Själv rationaliserade han också bort kroppen på sina favoritflugor - de bestod enbart av hackel och stjärtspröt.

  Men Einar var alltid noga med att välja hög kvalitet på de få flugbindningsmaterial han använde. Tupphacklet och stjärtspröten skulle vara styva. Flugan skulle alltid rida högt, och det var egentligen flugans "fotavtryck" i vattnets ytfilm som skulle locka fisken till hugg.

  Einar är borta nu sedan ett år tillbaka, men trots hans höga ålder fiskade vi tillsammans också under hans senare år. Ett flugfiskarhjärta blir aldrig gammalt, menade han, och jag upplevde heller aldrig någon åldersskillnad mellan oss. Han var alltid lika entusiastiskt nyfiken, och spänningen inför den vakande öringen var lika stor för honom nu som då han fångade sin första fisk. Den känslan är gemensam - om man så är nybörjare eller som Einar har fiskat sin fluga i nära sjuttio år.

  Einar Björkegren kom att betyda mycket för en stor grupp unga flugfiskare. Med sin bok "Öringen och jag" gav han många handfasta råd till dem som just börjat sin flugfiskarbana. Det här med flugfiske var inte så knepigt trots allt. Boken belönades också med Svenskt Fiskes Bokpris för några år sedan.

  Einar var en utomordentligt skicklig kastare - en av de bästa jag mött - och han fiskade under senare år allt mer med långa, lätta flugspön och lätta linor. Jag tror att en lina i klass 5 låg hans ideal närmast.

  Ibland band vi flugor tillsammans, och i en väl bevarad ask har jag gömt några av hans dunkrokar. Det är mycket enkla skapelser. Einar var ingen vän av tillkrånglad flugbindarkonst. Hans flugor skulle locka öring! Resten var mest för flugbindarens eget höga nöje, resonerade han.

  Oftast fiskade han sin favoritfluga Eva - eller Eva med apelsinen, som han själv kallade henne. Vi hade några gånger vilda, men godmodiga diskussioner om hacklet på Eva. Einar hävdade att det var ett naturligt Hot Orange hackel, men för mig är Hot Orange en helt annan färg. Jag skulle i stället vilja kalla hackelfärgen Medium Ginger, möjligen med en apelsinskalsfärgad anstrykning - en nyans som kom fram om man lät solljuset spela genom det glänsande tupphacklet. Men jag medger gärna att den tuppnacke Einar kommit över, och som han använde till sina Evor, hade en mycket speciell färg. Det var tydligen en naturens egen nyck - en färg som kommer fram på någon enstaka tupp en gång varje århundrade. Einar hade en sådan nacke…

  Vi andra får binda våra Evor med Medium Ginger tupphackel. För färgat hackel har inte samma förmåga att locka öringen - allt enligt Einar.

  Vi binder en Eva

  Einar band många torrflugor på tunn fransk krok med rakt öga. Själv kan du binda dina Evor på krok med både uppböjt och nedböjt öga. Det har inte så stor betydelse, bara du ser till att det är en lätt krok. Den tunga våtflugekroken motverkar flugans förmåga att flyta högt. Tyngden från kroppsmaterialet var också negativ i det fallet, menade Einar. Dessutom ansåg han att öringen inte såg en flugas kropp - alltså utelämnade han den.

  Eva har tre eller fyra stjärtspröt av grävlinghår. De ska vara tämligen långa. För övrigt består Eva enbart av ett spänstigt tupphackel, som får henne att dansa högt på vattnet. Det är allt. Som bindtråd använde Einar Björkegren en tunn nylontråd, som egentligen kom från en fabrik, vilken tillverkade damstrumpor. Vi får i stället välja en tunn syntetisk flugbindningstråd, gärna ljust grå eller beige.

  Det stora problemet är hackelfärgen. Hot Orange är den definitivt inte. Men finner du en Medium Ginger tuppnacke, så tror jag att öringen också tar din Eva för en apelsin…

Av Gunnar Johnson © 1984