Gary LaFontaines nattsländepuppa
Av Gunnar Johnson 1991

När nattsländepupporna stiger mot vattenytan för att kläckas har de ett gasskikt alldeles under pupphuden. Denna gas ger extra lyftkraft, samtidigt som den hjälper till att öppna upp puppskinnet, så att den färdiga nattsländan kan krypa ut.

  För några år sedan fick jag brev från den amerikanske flugfiskaren och fiskeboksförfattaren Gary LaFontaine. Han hade experimenterat med olika typer av nattsländeimitationer och var intresserad av den Swedish Dryfly Hook, som jag varit med att ta fram.

  Senare träffades vi i Montana, och han gav mig då några av sina egna flugmönster, vilka imiterade kläckande nattsländepuppor. En av dessa flugor ska vi se lite närmare på i denna artikel

  Gary hade studerat nattsländorna i sina hemmavatten på plats och ställe. Iklädd dykarutrustning hade han gjort flera upptäckter, vilka han nu översatt till sina egna flugmönster. En av dessa upptäckter var den tidigare nämnda gasen, vilken han uppfattade som mycket viktig att imitera, och som gav nattsländepupporna ett silvrigt utseende då de steg mot ytan. Ljuset speglar sig helt enkelt och återkastas i luftbubblans ytterhölje.

  Gary var inte ensam om sin upptäckt. Åtskilliga entomologiskt intresserade flugfiskare hade sett femomenet tidigare — och också i olika grad försökt imitera det, bland annat genom att använda silvertinsel. Men Gary fann en egen lösning på hur han skulle kunna ge sina puppor den rätta, silverglittrande effekten.

  "Strumpa" runt flugan

  Det fungerade inte riktigt bra med tinseln, menade han. Det gav inte den rätta lystern. Men varför inte imitera luft med luft?

  Sagt och gjort. Genom att förse sina puppor med en luftfylld "strumpa" runt kroppen, så fick de samma utseende som de kläckande insekterna.

  Gary experimenterade med olika syntetfibrer och stannade slutligen för Antron, ofta i färgerna ljusgult, ljust beige eller gräddfärgat. Men han har också bundit med andra nyanser. Antron finns numera att köpa i Sverige, men man kan också använda någon annan halvgenomskinlig och glansig syntetfiber av polytyp.

  Är garnet tvinnat av flera garnknippen, så tvinnar man först upp det (1) och fäster sedan in en bunt på vardera ovan- respektive undersidan av krokskaftet. Sedan kammar man de båda buntarna med en vanlig hårkam, så att fibrerna skiljs åt (2).

  Därefter dubbar man bindtråden med en brun, beige eller grön dubbing och lindar krokskaftet (3).

  Nu är det dags att vika fram de båda buntarna av Antrongarnet, så att de bildar ett löst ytterhölje - en ytterkropp - som kan stänga in ett luftlager (4). Underkroppens färg kommer delvis att lysa igenom och ge puppan dess färg.

  Slutligen dubbar man puppans thoraxparti med mörkbruna hårfibrer, t ex från hare, mink eller liknande.

Text & akvarell: Gunnar Johnson 1991 ©