Goddard Caddis - nattsländefavoriten
Av Sune Adolfsson 1989

Det finns mängder av nattsländeimitationer. För den något oerfarne flugfiskaren kan flugvalet många gånger bli både förbryllande och osäkert. En av de bättre torrflugorna vid nattsländesvärmningar och ett gott val för samtliga kategorier av flugfiskare, är en moderniserad klassiker.

Kombination av extremt goda flytegenskaper och rätt silhuett gör Goddard Caddis till en av de bästa nattsländeimitationerna.

  Det var i början av augusti och jag stod utvadad till knähöjd bland buskagen vid strandkanten. Med den värmande augustisolen i ryggen försökte jag servera mina "dunkrokar" till de vakande öringarna.

  Den stora nattsländan (Phryganea Grandis) var ordentligt i farten vid min hemå i Bergslagsskogarna. Likt små racerbåtar kom nattsländorna farande tvärs över strömmen.

  Plötsligt såg jag rörelsen från en grövre fisk. Bakom ett uthäng av trädrötter tvärs över strömmen stod en fin öring och vaktade på nattsländorna.

  Efter några misslyckade försök landade caddisen strax bakom uthänget. Flugan ställde sig rätt och gled över öringens ståndplats. Först trodde jag hugget skulle utebli, men plötsligt kom öringen farande ut från tillhållet bland trädrötterna!

  Mothugg och fast fisk. Öringen kilade nedströms och tio meter av backingen löpte ut.

  Efter en del trixande mellan stenar och uthängande strandvegetation, gled öringen in i håvgarnet. En präktig fisk på några hekto över kilot.

  Jag tittade upp mot åkröken uppströms. Där stod fiskebroder Anders och också han drillade en öring! Av plasket att döma var även den av det större formatet. Det visade sig att också Anders körde med den fantastiska caddisen.

Det enda öringen reagerade på var en caddis som fick hasa över strömmen.

  Favoriten

  Rackelhanen, Europea 12, Streaking Caddis, Nalle Puh m fl. Listan är lång på de torra nattsländeimitationer som fyllt våra flugaskar under de senaste åren. Samtliga är effektivt fiskande torrflugor vid nattsländesvärmningar. Men den som toppar min favoritlista är Goddard Caddis.

  Faktum är att caddisen är en av de få torrflugor jag haft framgång med i de flesta typer av fiskevatten. Från små skogsåar till större stilla tjärnar. Jag har fångat öring, regnbåge, harr, abborre och till och med en gädda på den vid ett tillfälle!

  Flugan är en utpräglad nattsländeimitation, men har även stundtals fiskat utmärkt på senhösten då nattsländesvärmningarna för länge sedan upphört. Att Goddard Caddis är så fisklig beror troligen på den otroligt goda flytförmågan samt flugans naturtrogna silhuett på vattenytan.

  Sedge blir Caddis

  Ursprungsflugan är egentligen Goddard Sedge. Skapad för ett flertal år sedan av den engelske flugfiskaren John Goddard, som är mest känd på våra breddgrader för sin mycket läsvärda "Öringen och flugan" som Goddard skrivit tillsammans med Brian Clarke.

  Sedge är det engelska ordet för nattslända. Efter att några amerikanska flugfiskare fått upp ögonen för Goddards mycket fiskliga nattslända, gjorde man om mönstret något och döpte om flugan till Goddard Caddis (Caddis = nattslända på amerikanska). Amerikanarnas justering av Goddards Sedge gjorde definitivt inte flugan sämre. Tvärtom blev flugan betydligt mer lättbunden. Originalmönstrets krångliga kroppsdubbing, som skulle vikas fram under kroppen, var nu ett minns blott!

  Idag är Caddis en flitigt använd torrfluga i Amerika och ses av många som en måstefluga vid nattsländesvärmningarna .

  Hacklets betydelse

  Många flugbindare anser att hacklet är av mindre betydelse på hjorthårsbundna torrflugor. Man menar att flytförmågan på sådana torrflugor typ Goddard Caddis redan är mer än fullgod och att man därför kan nöja sig med ett mjukt, sämre hackel. En åsikt som jag inte delar. Inte på grund av att ett styvt förstklassigt torrflugehackel skulle nämnvärt förbättra dessa hjorthårsklädda torrflugors flytförmåga. Utan snarare att ett hackel med god spänst ger torrflugan en mer naturtrogen och livlig rörelse på ytan. Är hacklet dessutom något stubbat på undersidan, som det bör vara på Goddard Caddis, får torrflugan den insektsliknande, ryckiga gången på vattenytan.

Nattsländan är en mycket aktiv, livlig insekt på vattnet och ett styvt torrflugehackel på flugan hjälper fiskaren att imitera sländans kvicka rörelser.

  "Hasarfluga"

  Ofta går det bra att fiska Caddisen fritt drivande tvärs över strömmen eller snett uppströms på vanligt torrflugesätt. Vid ett fiske för en tid sedan vid trevliga Hedströmmen i norra Bergslagen, fick jag uppleva hur effektiv Goddard Caddis kan vara som så kallad "hasarfluga", en fisketeknik som går ut på att till 100% utnyttja torrflugans flytförmåga och låta den "hasa" fram på hackeltopparna både snett och emot strömmen.

  Jag hade valt en ganska udda fiskeplats och definitivt inget ställe där man i förväg kunde ana ett strålande torrflugefiske. Det var trångt, bökigt, stenigt och alldeles för snabb ström för att egentligen bedriva något fiske över huvud taget! Men längre ut fanns en liten djupränna, där man kunde misstänka att öringen kunde stå i skydd under lövskrudens uthäng.

  Den välimpregnerade caddisen studsade fram i den snabba strömmen mellan stenarna. På en timmes fiske lyckades jag lura sju öringar och ingen under kilot. Jag behöll tre och de övriga fick gå tillbaka till sitt rätta element igen. Som ett experiment prövade jag även med några andra torrflugor, men helt utan resultat. Det var just caddisen de ville ha - den och inget annat!

  Framgången i det här fallet tror jag helt klart var mer flugans förtjänst än fiskaren som höll i spöt. Fisketekniken var enkel. Jag helt enkelt lät den mycket välflytande caddisen hasa i full fart mot strömmen. Den här gången var "hasar-tekniken" den rätta metoden — och framför allt var Goddard Caddis den rätta flugan!

  Så binder du Goddard Caddis

Krok: Mustad 94831 nr 10-14
Bindtråd till kroppen: Svart bindtråd grovlek B
Bindtråd till hacklet: Brun Flymaster 6/0
Stjärt: Förlängning av kroppsmaterialet. En liten bunt hjort- eller rådjurshårsspetsar binds fast med den grova bindtråden
Kropp: Hjorthår eller rådjurshår
Hackel: Mediumbrunt tupphackel av bästa kvalitet. Stubba hacklet något på undersidan
Antenner: (inte obligatoriskt) Två Chinese boar hair, Micro-Fibetts eller två skalade hackelstammar

  Börja med att fästa bindtråden (grovlek B) någon millimeter innan krokböjen. Linda bakåt något varv och bind in stjärten. Kroppen tillverkas i princip på samma sätt som ett muddlerhuvud.

  Lägg en hårbunt ovanpå kroken, linda bindtråden löst ett varv och dra sedan till. Tryck bunten bakåt med naglarna och linda några extravarv med bindtråden.

  Lägg på nästa bunt, dra år. skjut den bakåt etc. Fortsätt på samma sätt 4-5 gånger, tills du har ca 4-5 mm kvar till krokögat. Avsluta med Whip finisher och lägg på någon droppe lack. Var noga med att trycka varje bunt bakåt innan du börjar med nästa! Då får du en tät och jämn hjorthårskropp!

  Trimma kroppen bakifrån med en skarp sax till nattsländeform. Sett bakifrån ska kroppen ha ett tringel-liknande utseende. Sett från sidan ska kroppen vara avsmalnande framåt.

  Efter avslutad klippning fäster du den tunna bindtråden framför kroppen. Bind in tupphacklet och linda med jämna varv.

Text och bilder av Sune Adolfsson 1989 ©

Fler artiklar om Goddard Caddis:
Goddard's Caddis, av Gunnar Johnson
Variant på Goddard Caddis, med hjorthårsremsor, av Niclas Andersson