Eftersommaren
har sina alldeles speciella insekter. En sådan grupp är gräshopporna, som kan
förekomma i stora mängder på gräsmarker i närheten av våra vattendrag. Varma dagar
med lite vind blåser de ut över vattnet och tas då gärna av fisken.
Text & akvareller: Gunnar Johnson
Redan Izaak Walton
och Charles Cotton berättar om fiske med levande gräshoppa, men också om hur man så
tidigt som i mitten av 1600-talet förfärdigade konstgjorda imitationer av dem, så
flugfisket med gräshoppor har ganla traditioner. Trots det har gräshoppsfisket aldrig
fått någon starkare förankring i vårt nordiska flugfiske. Det är märkligt med tanke
på att vi har ganska gott om gräshoppor vid våra vatten under sensommaren och
förhösten, en tid på året då dagsländekläckningarna ebbat ut, varför gräshopporna
borde fånga vårt intresse. Men tydligen har vi under eftersäsongen istället fokuserat
oss på nattsländorna och därigenom glömt att det finns andra alternativ - till
skillnad mot vad som är fallet i andra delar av världen, till exempel i USA, där
flugfisket med olika gräshoppsimitationer numera är mycket dominerande under den senare
delen av flugfiskeåret.
Men så har det inte
alltid varit. Poul Jorgensen skriver i sin bok "Modern Fly Dressings for the
Practical Angler" från 1976 hur det då endast var ett par år sedan gräshopporna
blev föremål för flugfiskarnas intresse. Han har naturligtvis både rätt och fel.
Rätt så tillvida att det faktiskt bara är ett par decennier sedan flugfisket med
gräshoppsimitationer fick någon allmän spridning bland amerikanska flugfiskare. Men fel
med tanke på att det visst fanns enskilda flugfiskare, som långt tidigare upptäckt
gräshoppornas intresse som öringföda. Och han hade naturligtvis fel med tanke på vad
jag tidigare nämnt om Waltons och Cottons fiske mer än 300 år tidigare... Tyvärr är
denna historielöshet vanlig - inte bara bland flugfiskare på andra sidan Atlanten, utan
också här hos oss. Mycket gammalt finns ännu kvar att "nyupptäcka" för den
som går tillbaka till äldre källor. Jag är själv inget undantag. Det tog även mig
åtskilliga år att upptäcka hur mycket gräshoppor det fanns vid mina hemmavatten och
vilken betydelse de hade under eftersommaren - trots att jag läst både min Walton och
andra flugfiskeförfattare..
Henry's Fork Hopper
När det gäller
fisket med gräshoppsimitationer är det emellertid märkligt att dessa inte använts i
större utsträckning av amerikanska flugfiskare med tanke på att mete med levande
gräshoppor sedan gammalt varit mycket utbrett just i USA. Gräshoppor har där i det
närmaste varit ett standardbete - ungefär som mask här i Skandinavien - varför det
fanns en gammal och ]ång tradition att falla tillbaka och bygga vidare på. Men det
skulle alltså dröja ganska länge innan även det amerikanska flugfisket med
gräshoppsimitationer fick någon bredare spridning.
- Många
storlekar och färgvarianter -
Gräshopporna hör
till rätvingarna. Det finns ett relativt stort antal arter även i våra nordiska
länder, men de flesta är förhållandevis små i jämförelse med många amerikanska
arter. I USA fiskar man därför ofta med imitationer som är 4-5 centimeter långa, medan
våra gräshoppor vanligen endast blir ett par centimeter - åtminstone de jag funnit vid
stränderna kring mina hemmavatten. De flesta av dessa har varit gråbruna, men en del har
haft gröna färgschatteringar och många har varit gultonade på buken.
Den typiska
gräshoppsbiotopen är eftersommarens torra gräsmarker, men det finns faktiskt också en
liten gräshoppa, Tettix subulatus, som kallas vattengräshoppa, eftersom den är allmän
just vid stranden av sjöar och åar. Den är brun till färgen, cirka en centimeter lång
och kan till och med springa ut på vattenytan.
Men de gräshoppor vi
i första hand kan basera vårt flugfiske på är de arter, som uppehåller sig på
gräsmarker runt våra fiskevatten och som kan förväntas driva ut över och hamna på
vattnet. Gräshopporna har ju vingar med vars hjälp de i lämplig vind kan förflytta sig
över längre avstånd. De använder bakbenen för att hoppa upp så högt de kan i luften
och fäller sedan ut vingarna för en primitiv glidflykt. Är olyckan framme kan de
därvid hamna ute över ån eller en bit från sjöstranden.
Väl på vattnet gör
de några kraftiga sparkar, men flyter sedan vanligtvis orörliga med bakåtsträckta ben.
Man kan alltså fiska dem med omväxlande några korta ryck och däremellan fridrift över
längre sträckor.
Dave Whitlock's Hopper
Oftast har fisken
tagit mina gräshoppor med förhållandevis kraftiga påslag. Den här tiden förekommer
det ju sällan några massiva kläckningar av vattenlevande insekter - undantaget
möjligen några sena nattsländor - varför fisken inte längre är lika selektiv utan
tar vad som kommer flytande. Men varma, soliga dagar med lite vind, då många gräshoppor
är i rörelse - de är ju växelvarma och blir aktivare vid varm väderlek - kan
tillräckligt många blåsa ut över vattnet för att fånga fiskens uppmärksamhet och
intresse.
- Massor av
gräshoppor -
I början av 80-talet
fiskade jag några augustiveckor i nordvästra USA och fann då att flugfisket denna tid
på året till mycket stor del baserades just på den rikliga förekomsten av gräshoppor
i olika färger och storlekar. Det givande fisket gjorde mig mer uppmärksam när jag
återvände till Sverige och mina småländska hemmavatten.
Slutet av säsongen
det året kikade jag alltså extra noga efter gräshoppor när jag gick längs ån, och
fann då till min stora förvåning vilka oerhörda mängder gräshoppor det fanns - men
som jag inte sett tidigare år, eftersom jag då inte varit uppmärksammad på deras
förekomst eller värde som öringföda.
En gräshoppa ligger med utsträckta ben och
förhållandevis lågt i vattenytan.
En imitation bör alltså inte förses med hackel eller på annat sätt fås att stå uppe
på vattnet.
För varje steg jag
tog längs den hemvanda stigen utefter ån, hoppade olika gräshoppor upp framför
fötterna på mig. Jag fångade en del för att fotografera och teckna av, men några
släppte jag också över åns vatten för att se om de uppförde sig som sina amerikanska
kusiner - och det gjorde de. Liggande ganska djupt och aningen "tungt" i
ytfilmen gjorde de några kraftiga sparkar, men flöt sedan mer eller mindre orörliga med
strömmen. Jag ordnade också en liten konstgjord "rise" över en hölja, där
jag visste att det stod en rejäl öring, och det behövde inte flyta särskilt många
gräshoppor över honom, innan han fattade galoppen och steg till de gräshoppor jag
kastade i. Så nog åt mina emåöringar också gräshoppor alltid...
Poul Jorgensen's Hopper
Sedan dess har jag
bundit och fiskat med flera olika gräshoppsimitationer - kanske främst en variant av
Henry's Fork Hopper försedd med ben av fibrer från fasantuppsstjärt med knutar på för
att imitera lederna. Flertalet gräshoppor vid min del av Emån har emellertid varit
förhållandevis små jämfört med dem jag såg i USA, var- för mina imitationer endast
varit omkring 20 millimeter långa och bundna på vanlig öringkrok - men då en
långskaftad och tunntrådig sådan. I de flesta fall har jag alltså använt hjorthår
som kroppsmaterial, men jag har också experimenterat med att tillverka kropparna av
balsaträ och i några fall även använt den avskurna änden av själva pennan till en
lagom stor stjärt eller vingfjäder. Rotänden till en sådan fjäderpenna är ju
luftfylld eller fylld med poröst hornmaterial, varför den ger en kropp med god
flytkraft, bara man isolerar själva snittytan med vattenfast lim eller flugbindarlack.
Sådana kroppar kan
färgas in med vattenfasta märkpennor - antingen hemma eller ute vid vattnet - en teknik
som allt fler flugbindare använder sig av till många olika typer av flugor. Innan du har
fastställt vilka gräshoppor som förekommer vid just dina vatten, kan det kanske vara
lämpligt att ha med några sådana "färgneutrala" imitationer, vilka du sedan
färgar in efter de arter du finner frampå eftersommaren. Det är troligen också så att
du kommer att finna flera olika arter i olika storlekar och färgvarianter. En neutral
grundmodell bunden på några olika krokstorlekar tillsammans med ett par färgpennor i
gult, grönt och brunt1 ger dig frihet att välja både storlek och färg efter de arter
du sedan finner vid dina vatten.
- Intressant
komplement -
Hur som helst är
fisket med gräshoppa ett intressant komplement till vårt vanliga flugfiske under
sensommaren. Det är inte särskilt många år sedan nattsländorna endast tillmättes ett
marginellt intresse för flugfiskaren. Det är inte heller länge sedan vi
"upptäckte" myggpuppefisket i våra stilla vatten - för att nu bara nämna
två exempel på insekter, vilka vi alla idag anser hör till de viktigaste grupperna av
bytesdjur för fisken och därmed bland de mest intressanta att imitera vid bindstädet.
Kanske kommer vi om några år också att räkna gräshopporna dit...
Imitationer av små gräshoppor kan
lämpligen bindas av fibrer från
vingpennan på en påfågel. De har den rätta ljust brunspräckliga färgtonen.
Akvarellen på denna
sida visar tre "etablerade" amerikanska gräshoppsimitationer. Jag anger inga
bindbeskrivningar, eftersom bilderna talar för sig själva. Det kan emellertid nämnas
att Henry's Fork Hopper är tillverkad av hjorthår, som vikts fram och tillbaka längs
krokskaftet, Dave Whitlock's Hopper har kropp av blek- gult polygarn och Poul Jorgensen's
Hopper har kropp dubbad med hår eller polyfibrer. De två sistnämnda har huvud gjorda i
muddlerteknik, och samtliga gräshoppor har en vinge liggande platt över ryggen. Den
görs vanligtvis av en sektion från en kalkonfjäder eller annan mörkt brunspräcklig
fjäder. För att fibrerna inte ska spricka isär, kan fjädersektionen lämpligen
bestrykas med ett tunt lager flugbindarlack, innan den binds in.
Se endast de tre
flugorna som exempel för experiment vid det egna bindstädet. De kan tjäna som
inspiration, men många gånger är ordet "bindbeskrivning" dubbeltydigt - det
kan också binda flugbindaren att tro att en fluga måste se ut på ett visst sätt. Inget
är mer felaktigt. Med lite fantasi och uppmärksamhet på olika materials speciella
egenskaper och användningsområden, kan man skapa egna imitationer med utgångspunkt
från de insekter man finner vid de egna vattnen, där dessa imitationer betydligt bättre
ger en bild av det aktuella bytesdjuret. Det är det som gör flugbindningen extra
stimulerande - speciellt när man sedan får fisk på de egna kreationerna...
© Text
och teckningar: Gunnar Johnson 1991
|