Muddlerfamiljen

Ur Don Gapens Muddler Minnow har det vuxit en hel familj olika flugor för fiske från botten till uppe på vattenytan

Text, teckningar och akvareller: Gunnar Johnson

  Jag har inte funnit någon fisk med vare sig namnet cockatush eller muddler i McClane's "Field Guide to Freshwater Fishes of North America", men andra källor anger att flugan ska imitera en liten Mottled Sculpin, som är en viktig bytesfisk för alla strömlevande laxartade fiskar både i Kanada och Rocky Mountain området i USA.

Några släktingar till de amerikanska simporna finns också i skandinaviska vatten.

  Den tillhör Cottidae familjen - det vill säga simporna - varav de decimeterstora stensimporna, Cottus gobio, och bergsimporna, Cottus poecilopus, finns i vissa strömvatten också på den skandinaviska halvön och som i levnadssätt liknar den nordamerikanska släktingen. Simporna trivs på steniga bottnar i klara och relativt snabba, syrerika strömmar, där de liksom sin nordamerikanska kusin är typiskt nattaktiva, medan de ligger gömda under bottenstenarna under dygnets ljusa timmar. Joseph D Bates Jr berättar i sin bok "Streamer Fly Tying and Fishing" att indianerna i Nipigon-området brukade ljustra de små fiskarna nattetid genom att lysa sig fram med facklor av björknäver. Så vi kan utgå från att det var tämligen gott om dem i floden. Det var kanske därför inte så märkligt att Don Gapen blev speciellt intresserad av den lilla bytesfisken och började experimentera med olika bindteknik för att skapa en imitation och att han då tog fasta på simpans stora huvud. Så föddes Muddler Minnow. Men samma källa berättar att Don Gapen också band sin beröma Muddler i mindre storlekar och fiskade den som en stor nymf - kanske en trollsländelarv - och dessutom ibland flytande i vattenytan under eftersommarens och förhöstens gräshoppsfiske. Med andra ord var Muddlern redan från början en mycket allround fluga - vilket säkert också många nordiska flugfiskare kunnat konstatera genom egna erfarenheter...

  Idag finns mängder av Muddler-varianter; till exempel med vinge av olika hårmaterial, marabou eller kaninhårstrimma inbunden i matuka-stil, och med olika färger och material till kroppen - men alla med det gemensamma, karaktäristiska hjorthårshuvudet. Nej, inte alla förresten, men låt mig återkomma till det...

  I USA används olika flytande muddlers även för fiske efter bass, och här hemma kan muddlern vara synnerligen effektiv vid fiske efter abborre. Men främst är Muddlern kanske uppskattad vid nattfiske efter grov öring, och här är det då naturligtvis extra intressant att notera att den ursprungliga förebilden är just en nattaktiv liten bytesfisk.

  Vi ska se på några Muddler-Varianter som blivit olika flugfiskares egna favoriter i olika vatten och för olika typer av fiske. Men låt oss börja med den ursprungliga Muddlern och se hur den egentligen bands från början.

  Ursprungsmönstret

  Don Gapen band sin Muddler Minnow på en streamerkrok nr 12 med 3X förlängt krokskaft. Originalmönstret; som upptecknats av Joseph D Bates Jr, följer här:

Bindtråd: Svart (röd för förtyngd fluga)
Stjärt: Sektion av brunspräcklig kalkonvinge
Kropp: Flat guldtinsel utan rib
Vinge: Undervinge av grå ekorre över vilken binds in sektioner av brunspräcklig kalkon. Vingen ska peka cirka 30 grader uppåt/bakåt
Huvud: Hjorthår, som trimmas till ett stort huvud och där en del strån får gå upp över kalkonvingen

  Det stora huvudet har flera funktioner; det ska naturligtvis ge flugan samma karaktär som den lilla simpan, men det ger också flugan extra flythjälp om man väljer att fiska den stripande i ytan - ungefär som en Streaking Caddis - samtidigt som huvudet vid fiske under vattnet bidrar till att skapa en plog eller "ljudvåg", som uppfattas av fiskens känsliga sidolinje och gör att den snabbt finner och intresserar sig för flugan. Huvudet ger alltså Muddlern ett "uppmärksamhetsvärde" i den allt annat än tysta men mörka undervattensvärlden vid fiske under skymning och natt. Nere i ett strömvatten susar och brusar det hela tiden - och det i en omfattning som vi kanske inte alltid tänker på, när vi står uppe på land i den tysta sommarkvällen. I den ljudkonkurrensen är det naturligtvis en stor fördel att en fluga kan "annonsera" sin närvaro - och till det bidrar Muddlerns stora huvud.

  En välbunden, något överdressad Muddler kan emellertid vara svår att få att sjunka, varför jag för något femtontal år sedan började binda varianter med dubbade "harörehuvuden" som snabbt sög vatten och sjönk redan vid första kastet. Senare har jag sett att andra kommit på samma ide', och idag finns det olika typer av Wool-heads med spunna huvuden av olika hår eller ullmaterial. Ett annat alternativ är att tillverka muddlerhuvudet, genom att hjorthåret läggs i en dubbel bindtrådsögla som tvinnas och sedan lindas till ett huvud och trimmas. Ett sådant huvud blir stort - men inte lika kompakt som med den traditionella metoden - varför tekniken är lämplig att använda för de Muddlers, som man avser att fiska under vattnet, medan de som ska fiskas flytande på ytan lämpligen binds på vanligt sätt genom att man lägger på en bunt hjorthår, som sedan dras samman runt krokskaftet, så att de enskilda stråna fördelas jämnt som en krans eller boll, vilken därefter trimmas med en liten sax. Det ger ett tätare huvud med betydande flytkraft.

  Mini-Muddler

  Ungefär samtidigt som jag började binda mina Haröre Muddlers, visade en god vän, Bill Olsson, mig några Mini-Muddlers bundna på vanlig våtflugekrok i storlek 12. Han använde dem för fiske efter stationär bäcköring, och de flugor med tämligen hårt nertrimmade huvuden, som jag fick av honom, visade sig mycket effektiva och lockande på fisken. Till det tidiga vårfisket använde Bill en sinktip-lina, och jag blev positivt förvånad, när han visade hur kort tafs han använde. Den var bara cirka 30 centimeter, och därmed kom han ner ordentligt med Mini-Muddlern utan att behöva förtynga flugan En oförtyngd fluga uppträder ju betydligt rörligare och mer levande i vattnet än en som man har förtyngt.

  Regnbågen, som i stilla vatten uppträder lite annorlundare än öringen - brukar falla för andra typer av Muddlerflugor. En regnbågsmuddler kan till exempel med fördel vara försedd med vinge av marabou och ha inslag av Flashabou. Men här kan man också experimentera med vinge av kaninhårsremsa som på en Zonker-fluga eller göra en kombinationsfiuga med matuka-vinge och muddlerhuvud.

  Möjligheterna är många - men när vi fiskar våra nya varianter, kan vi kanske skänka Don Gapen en tacksam tanke för att han satte oss på spåret, när han en gång komponerade sin berömda Muddler Minnow. För även om denna var avsedd som en ren imitation, så har det visat sig att grundmodellen med det stora huvudet fungerar alldeles utmärkt också på rena fantasiflugor...

1. Don Gapens ursprungsmuddler, vinge i 30 grader.
2. Muddler med spunnet huvud
3. Haröre-Muddler
4. Marabou-Muddler
5. Bill Olssons Mini-Muddler
6. Anders Forslings garnmuddler med kammat huvud.

Text, teckningar och akvareller
Gunnar Johnson 1995 ©