Så tillverkar du taperade flät-tafsar
Text & foto Gunnar Johnson

Till vänster två köpetafsar.
Till höger en kontinuerligt taperad tafs tillverkad av flätad nylonbacking.

  Flätade tafsar har blivit allt populärare men är förhållandevis dyra i inköp. Många tillverkar därför sina egna tafsar genom att sammanfoga flätade linor i olika diametrar till en tafs, som är stegvist taperad, men som har nackdelen att vara försedd med limskarvar.

  Det finns emellertid en metod att framställa en steglöst taperad tafs av flätad nylon. Man utgår då från 25-35 lbs flätad nylonbacking och reducerar sedan antalet trådar på sex, sju ställen längs tafsen ner mot spetsen. En sådan tafs blir kontinuerligt taperad genom att de kvarvarande trådarna intar de bortklippta trådarnas plats i flätan utan att lämna några synliga steg eller hack. Det ar lämpligt - men inte absolut nödvandigt - att säkra varje avklippt tråd med en mikroskopiskt liten droppe ofärgat nagellack, som tål vatten bra och som blir lagom "hård-mjukt" när det torkar.

  I buttänden kan man föra upp tafsen på fluglinan och säkra den med en lackad piskknut och lite snabblim eller Aquasure, om man som jag har svårt att acceptera de klumpiga plasthylsor som följer många köpetafsar Men man kan naturligtvis också förse både lina och tafs med var sin liten ögla för att enkelt kunna byta mellan olika tafsar.

  Den totala längden på flät-tafsen kan ligga på 150-160 cm. I spetsen fäster man en 30-50 cm lång knytbit av lite tjockare tafsnylon i en liten ögla och därefter en tafsspets i lämplig grovlek för den aktuella flugan. Det finns flätad nylon-backing av flera olika fabrikat. Själv har jag använt Masterlines Challenge Gold, eftersom den ar svagt rökfärgad och i det närmaste osynlig i vattnet. Tekniken fungerar också på annan flätnylon, även om några fabrikat jag provat har givit väl lösa flätor för att vara användbara.

  Personligen föredrar jag gammaldags taperade tafsar av heldragen nylon och permanent fast med en liten piskknut vid fluglinan, då jag fiskar med linor i klass 4-5. Det ger en betydligt nättare sammanfogning som inte stör presentationen vid finfiske med små flugor Men vid fiske med linor i klass 7-8 och en streamer på tafsen är presentationen inte lika känslig. Då kan istället öglemetoden ge fördelen att snabbt byta tafs - till exempel från flytande till sjunkande. I det senare fallet väljer säkert de flesta en köpetafs, som numera finns med många olika sjunkhastigheten Men det går också att bygga egna sjunktafsar genom att skjuta in alternativa längder och grovlekar av flugbindningsblytråd i den hemtillverkade flät-tafsen. Det kan vara ett gott alternativ till sink-tiplina, eftersom man då slipper ha med en reservspole med extralina. En tafs tar ju mindre plats i västfickan - och är dessutom betydligt snabbare att byta.

En ögla gör man genom att med en trådrulleträdare dra in den flätade tafsen i sig själv. Renklipp och säkra med snabblim. Aquasure eller Liquisole ger en mjukare limfog, men måste torka över natten för att härda.

För in en spetsig sax och klipp av nylonflätans många trådar. Det går enklast om man skjuter samman backingen mellan fingrarna, så att flätan öppnar sig en aning.

Dra försiktigt ur den avklippta tråden ända ner från spetsen. Flätan dras då samman, men blir slät igen om man kontinuerligt skjuter tillbaka den allt efter som tråden dras ut. De första trådarna, som är längst, är svårast att dra bort.

© Text & foto Gunnar Johnson 1996

Tillbaka till Redskap, Utrustning huvudsida