|
STORHUGG
I GAULA
Denna historia får det mesta att
blekna i jämnförelse, det som jag skall berätta handlar om en fiskeresa till Norge.
Innan jag själv (Jan Faltin, Christian Falk, och Tomas från MM-sportfiske i Göteborg
åkte iväg, så for jag ner till Säveån i Jonsered för lite test fiske. Där träffade
jag en känd Lax-fiskare nämligen Mikael Ingvarsson.
Jag passade då på att fråga honom, om
vilken typ av flugor som skulle vara bra så pass tidigt på säsongen. Jag tog fram min
flugask och visade dess innehåll, lite oroligt eftersom jag kanske hade bundit för små
storlekar. Han tittade igenom min ask, kommenterade de olika kreationerna, för och emot
bland annat en fluga tog han upp, och synade noga, varvid han sa att den här flugan
skulle jag prova om jag var du , och då på kvällsfiske. Flugan han valde, var en ny
dubbel krok från Loop i st 2 bunden med svart kropp, flourocerande röd butt, stjärt av
svart ekorre, en vinge i tre sektioner av svart ekorre. Som sidor tunna grizzly-fjädrar.
Det var denna fluga jag valde att sätta på min tafs, och jag tänkte på vad Ingvarsson
sagt om kvällsfisket.
Natten var dimmig och regnig, jag spanade
efter mina vänner i dimman, såg svagt en kontur på andra sidan vid djuphöljan , där
eventuellt en lax kunde tänkas stå. Nu var det verkligen läge för lax , det kändes i
hela kroppen, det är en underlig känsla man får när man fiskat länge. Själv stod jag
nedanför, min gode vän Christian Falk, och fiskade i en hölja där älven trycktes ihop
till två stora fåror. Här måste det komma en stor lax förbi, och eftersom älven
ökat markant under natten, så visste vi att chanshen var mycket stor att vi äntligen
skulle få fisk.
Tystnaden var total, det är en underbar
känsla som man bara förnimmer om man bor i en stor stad med mycket trafik. Jag kastade
ut min lax fluga över älven, samtidigt som jag tänkte på min gode vän Stig , som ej
kunde följa med och som lärt mej ett och annat i lax fiskets ädla konst. Fluglinan
svepte lugnt ner över älven, så helt plötsligt ett hugg, kände att det var en fisk
men ej så stor, i samma stund händer allt på en gång, på andra sidan älven går ett
järnvägsspår där vi natten innan promenerat fram i maklig takt.
Jag ser med förundran och förvåning,
hur ett tåg kommer farande ut ur kurvan vid våran fiske sträcka. Inte lugnt och sansat,
som det gör på dagtid när det är ett persontåg, utan det dundrar fram med
expressfart, jag hinner att tänka det går åt "hel...." resten av ordet lämnar
jag därhän. Lokets strålkastare bländar mig, jag ser eldgnistor som sprutar genom
luften det dånar gnisslar och tjuter, tågvagnarna kommer farande emot mig där jag står
fast frusen av chock, vagnarna bryts sönder och åker ner i älvfåran där jag står och
fiskar, luften fylls av ett dån som ej kan beskrivas med ord, järnvägsrälsen spretar i
luften likt tandpetare vridna till u-formationer reser dom sig rakt upp i luften. Älven
färgas alldeles brun av lera från botten något oidentifierat regnar ner över mig.
Tåget fortsätter bara sin vansinnesfärd genom sommarnatten, jag tänker varför
stannar han inte? Men chockad som jag är, förstår jag ej att man stannar inte ett
skenande tåg, lika lätt som man tänker tanken. Nu kommer verkligheten i fatt mig detta
händer här och nu, hur gick det för mina fiske kamrater "Falken" stod ju vid
motsatta sidan vid järnvägen, klarade han sig? Och hur gick det för Tomas? Och alla
andra som ev. var med ombord på tåget. Jag vadar upp från älven, och kastar samtidigt
ifrån mig mitt flugspö när jag springer ner mot Boge Söndre, och tänker samtidigt
varför kommer inte ambulanser och räddningspersonal hit, har dom inte hört vad som
hänt jag fattar ingenting. När jag kommer fram till våran värd på gården, Axel så
undrar han vad det var för dån som hördes. Jag förklarar snabbt vad som hänt nere vid
älven. Men det går ej att ringa, ledningarna revs ner av vagnarna.
Vi springer upp mot olycksplatsen, och
kommer fram till fiskestället, jag skriker på "Falken" och Tomas och hör ett
svar långt bort. Det är helt underbart att höra deras röst efter denna svåra olycka.
Falken springer likt en gasell, och han slänger sitt Guideline flugspö genom luften när
han springer det är hans egna ord som jag använder, kravlar sig upp genom lera och
skrot. Och kommer fram till loket som har backat tillbaka till olyckplatsen, han skriker
och frågar, var är personvagnarna? Han är helt inställd på att rädda eventuella liv
på olyckplatsen. Han får till svar att det bara är godstransport och att det är 590
ton säd som åkt ut i älvfåran, samtidigt får han en underlig fråga av lokföraren
vad HÄNDE hur skall jag veta detta undrar Falken frågande. I nästa stund säger
lokföraren det blir mycke laxa-mat.
Efter detta så fick vi åka hem, det
blev en ny turistattraktion, och av fisket som blev så bra blev det inte något av. I
stället kom TV2, NRK, samt Radio och press och vi hade fullt upp med att besvara alla
frågor. Samt att jag döpte om höljan till Tågvagns-Höljan och flugan som jag fiskat
med fick ett passande namn nämligen Gaula-Express.
Så i slutändan kan man bara konstatera
att, FISKE är aldrig tråkigt allt och då menar jag allt kan hända synd bara att
Falkens Guideline spö gick av när han slängde iväg det.
Bästa Flugfiske hälsningar: Jan Faltin,
Falken samt Tomas. ©
Text Jan Faltin 2000
|
