Äntligen Lax!
Av Alf Wennskog

  Stugan hos Marklunds var bokad i god tid som vanligt och efter den dryga timmen i bil så var vi äntligen framme. Solen lyste från klar himmel när vi anlände, älven hade bra temp och vatten stånd så förhoppningarna skruvades upp.

  Efter att ha installerat oss i stugan samt druckit välkomst kaffe hos Marklund så styrde vi bilen mot Statoil för inköp av fiskekort, därefter åkte vi till ICA Laxen för att fylla upp mat förråden. När allt detta var avklarat så kunde Nicke inte hålla sig längre, han hoppade i vadarna och rusade ner till älven för att bli av den värsta fiske frossan. Vi visste att det hade stigit bra med Lax under de tidigare veckorna och naturligtvis så fanns det minst en som parkerat på nacken nedanför Marklunds, Nicke höll sig dock från sitt hantverk med linan denna gång, utan fiskade med all den behärskning som han trots allt besitter. De första dagarna gav som väntat intet (naturligtvis så fanns ju hoppet, både hos oss och Laxarna!), vi provade de vanliga ställena med uselt resultat.

  Någonstans här och var längs älven kom det upp någon Lax men det kom inte några stora steg av blanka Laxar.

  På den tredje kvällen började det att regna men jag och Nicke trotsade vädret för en liten tur upp över älven. Vi gick den korta biten från bilen ner till älven i lätt dugg regn, väl framme vadade vi ut, Nicke först.

  När han fiskat sig ner tillräckligt långt så klev jag ner och började att fiska, väl ute i älven drog moder natur ur proppen! Regnet ökade i styrka mer och mer, i fjärran hördes åskan. Vi drog ner kepsarna över huvudet när regn skyarna drog upp över älven, regn molnen gjorde att det blev mörkt som om det var höst mörkret som föll. Det var en sällsam upplevelse att stå ut vadad i älven och se hur det kom en vägg av regn mot en, man stod och fiskade tills det var ett par meter kvar innan väggen träffade, böjde ner huvudet och kände hur väggen träffade oss med hela sin styrka.

  Blev vi inte blöta då? Undrar säkert vän av ordning (vi tillhör inte dessa vänner, vi vet!) om vi säger så här, fiske jackorna sydda av oljerock höll vattnet stången, inte en droppe kom ur dom! När vi satte oss i bilen efter att vi gett upp skulle jag klia mig i huvudet varpå vattnet som jackan vägrade att släppa ut, rann ner i min arm håla under höga protester från undertecknad. Jag kan utan att överdriva säga att det var inte bara i älven som vattnet steg! Väl hemma var det bara att se sig slagen och dra av sig vadarna och kläderna, när vi tömde ut regn vattnet som vi samlat på oss så tror jag nog att älven steg lite till nerströms.

  Dagen efter hade Nicke opererade axel fått nog, den protesterade vilt, så pass intensivt att Nicke var tvingad att ge upp.

  Senare under dagen fick vi besök av min bror, min svåger sam svärmor med anhang, skulle tillbringa ett dygn med oss för att fiska och slappa lite. Under dagen var vi på badet nere vid havet för att bada lite (det hade slutat att regna !), efteråt släppte vi lös fruarna med plånböcker och allt för att shoppa lite, inte utan rädsla för ekonomin bör tilläggas!

  På kvällen samlade vi styrkan för fiske igen, de första passen gjorde vi nedanför stugan men vattnet hade stigit för mycket efter regnet, det med fara för livet att ta sig två meter ut i vattnet.

  Vi åkte uppströms för att prova lyckan med känt resultat. När klockan närmade sig halv två på morgonen efter passerade vi stugan, gå och lägga sig eller ta en sista vända någonstans? En vända till naturligtvis! Vi styrde kosan nerströms (jag hustrun och lillebror) till kyrkan, det verkade som en bra sträcka att avsluta med. Väl framme sa jag till lillebror "bara jag inte dra på en Lax, har en knut på tafsen". Vi hasade oss ner till älven efter den upp trampade stigen mellan snåren som tränger ända ner till älven. Jag fick äran att gå i först, eller gå och gå i, det är tvärdjupt fram till stranden och snåren hänger ut över älven, den effektiva sträckan är ca 30 m. lång att fiska. Mer än en gång har träden tagit sin beskärda del av flugasken innehåll.

  Jag började att vifta ut linan så gott det gick mellan kvistarna, fick väl ut en så där tio femton meter i alla fall och började att klänga mig ner ströms. Att kasta spey kast här är ingen lek men med det ypperliga Bringséns spöt gick det ändå hyfsat, klingan på femton fotaren laddade bra när jag gjorde mitt, och skickade ut flugan i älven. Flugan, en liten mässing tub av typen "den vanliga" med lång vinge, gjorde sin förföriska dans ute i strömmen, jag lät den fiska ända in mot den egna stranden innan jag skickade ut den igen. På det femte kastet hände det, flugan var bara 2 meter från stranden när en Lax gick upp och tog flugan med ett plask. Jag lyfte spöt av ren reflex och kände den härliga tyngden fortplanta sig ner i handtaget. Spöt böjde sig djupt ner mot vattnet när Laxen försökte att rusa ner mot den farliga fors nacken, gick den över där var goda råd dyra, jag spände bromsen på Black Shadow rullen det jag vågade och Laxen stannade snällt ett par meter från brytet på nacken. Med en stadig press på Laxen backade jag så långt som terrängen tillät dvs. en så där 20 meter! Fisken gick och spände nere vid botten, då mindes jag tafsen! Jag lättade på bromsen för att lätta på trycket så mycket som det gick utan att släppa pressen. Laxen stod bara ner vid botten och tjurade, efter att den värsta adrenalin rusningen började jag att tänka klart, jag bestämde mig för att ta det lugnt pga. knuten på tafsen. Hustrun ropade på mig och när jag vände mig om så blixtrade till för ögonen på mig! Det var hustrun som tog kort, blixten small av var tredje sekund så att jag nästan blev svetsblind! Hon hade hunnit upp i bilen och hämta kameran som hon använde flitigt.

  Lille bror smattrade ur sig frågor om vikt, storlek, skonummer, vilken väg jag vänt kalsongerna mm.

  Laxen gjorde några lama försök att rusa men stoppades effektivt av bromsen och det följsamma spöt, den fick inte en centimeter gratis.

  När det för flutit en så där tjugo minuter började Laxen att visa sig mer och mer i ytan, jag misstänkte att det var något som inte stod rätt till.

  När tjugosju minuter förflutit (lillebror tog tiden!) kunde jag styra in Laxe mot Lillis väntande händer. På ett ögonblick lyfte han upp Laxen och satt i väg i snåren så att rullen tjöt på nytt ! Spöt böjde sig oroväckande runt kvistarna, jag på minde honom om att Laxen fortfarande satt fast i flugan, men fick till svar " DET SKITER JAG I! " Han hade lika mycket adrenalin som jag! Jag kastade priesten till honom och han klappade till Laxen, det lät som om han slog på en trästam! Han drog ett solo till för att vara säker. När vi var säkra på att Laxen gått vidare till säkrare marker, steg ett seger jubel som måste ha väckt de döda! (vi var ju faktisk vid kyrkan) samt resten av älv dalen.

  Vilken fisk ! Härligt blank och trind som en julgris, måttstocken visade på 103 cm och vi gissade vikten till en 10 kilo. Efter att ha beundrat Laxen samt fått lägga in en seger prilla under läppen, lastade vi in oss i bilen för att åka till "slakteriet" och invägnings stationen.

  Laxen lyftes ur bilen, en snara runt stjärten och upp på vågen. Nålen stannade på 12.5 kg! En ny mätning visade på 105 cm. Ett nytt vrål ekade vid älven!

  Senare skulle det visa sig att det var den näst tyngsta under denna säsong, jag blev slagen med dryga 5 kg men det betyder inget! Min första blank Lax har landats, inte har Lax febern blivit bättre precis!

  Nu planeras nästa säsong för fullt, jag kommer att fiska med ett större själv förtroende nu, jag har hela tiden vetat att det förr eller senare skulle lyckas. Det är nog just det som gör att det finns en del som lägger av med Lax fiske med fluga innan dom fått känna sin första Lax tynga i spöt. När det gott en eller ett par säsonger utan känning så börjar tvivlet att krypa in under skinnet, "gör jag fel?, varför får alla andra Lax och inte jag?, det är inge idé at försöka ens!" osv. . Det gäller att inte ge upp hoppet, även jag har haft dom tvivlen, tro mig ! Men jag har fått ett underbart stöd från alla andra mer erfarna fiskarna, de vet hur det känns och stöttar med god råd och uppmuntrande kommentarer.

  Mitt erbjudande från förr om att bjudas på "Byske kaffe" står kvar, träffas vi längs älven är ni välkomna, kanske vi tillsammans kan njuta av Nickels makramé konster eller så kan vi prata om den blanka Laxen som förr eller senare skall landas.

  Väl mött och "skitt fiske"

Alf Wennskog 2000  ©