Väntan på ännu en säsong

Av Alf Wennskog

  Snön ligger men det känns i luften att våren inte är alltför långt borta, då sticker tankarna i väg till den kommande fiskesäsongen. Drömmar om stor laxar och hårda hugg väller fram ur mina tankar, det är dags att ta fram bindstädet och förnya askarnas innehåll. Månne man gör den perfekta laxflugan i år? Flugan som gör att huggen står som spön i backen och som dessutom gör att varje kast är perfekt!

  Trodde du på den? Nä, skulle inte tro det, det gör inte jag heller.

  I skrivandets stund så har reglerna för årets fiske publicerats, start den 19:e juni, ridå! Varför lägga premiären så sent? Laxen har börjat stiga redan runt pingst så varför lägga restriktionerna i fel ände så att säga, är det inte så att vi vill att laxarna skall kunna fortplanta sig? Varför skall vi då få fiska upp dom under leken? Verkar inte riktigt logiskt i mina ögon. Men det kanske är så att våra beslutsfattare tror i så hög grad på våra förmågor att svinga våra trollspön över vattnet, att vi skall ta upp all lax innan leken ! tja, jag har hört talas om dom som tror på Mars-människor med för den delen så det kanske inte är allt för långt från sanningen? Den saken är klar, lax har dom då inte försökt sig på att fiska! (möjligen med rotenon då, av döma av rädslan för effektivitet!)

  Byske älven kommer jag att besöka som vanligt, det är troligt att det blir en bra stigning av lax i år (fast den har man ju hört förr!) dessutom så har jag andra projekt under året, kanske nya domäner och favoritställen som kan förtäljas vid lägerelden kommer i sin dager, vem vet?

  Ny utrustning avklarade jag i fjol, det var bl.a "andningsvadare" som införskaffades, tyvärr så höll dom inte andan under vattnet, utan andades friskt i sig kallsup efter kallsup inte utan förtret för användaren skall tilläggas! Nå, leverantören var snäll och bytte ut vadarna till ett par nya som gjorde samma sak! Ännu ett par byttes ut, nu till ett nummer större. Hann dock inte prova dessa men hoppas att de skall hålla andan!

  Dessutom så införskaffades ett nytt spö till frugan, det var tydligen släckt med vadarna, inte så att det andades, nej det dj-lades! Två spön hann vi avverka, med samma fel bör tilläggas. Återigen så löste leverantören detta, nu med ett nytt märke, detta spö hann vi dock inte testa under året men efter lite efterforskning hos kompisar så litar jag på att det är av god kvalitet och att det ska hålla.

  Möjligen så behöver jag ett par nya linor, men det är ju förslitningsvara så det räknas inte.

  Årets Byskeresa, den kommer att gå av stapeln vid midsommarveckan. Naturligtvis så är förhoppningarna på topp (vad skulle de annars vara?). Stugan är beställd hos Marklunds som vanligt, från den 18:e fram till midsommar. Fick höra att det kommer att vara en del bekanta i de andra stugorna, kul, alltid trevligt med likasinnade.

  En av dom, Mats, hör väl till dom mer entusiastiska fiskare som jag mött genom tiderna, att se honom "arma lax" är en syn! I fjol drog han på en fin lax på Marklund-nacken, fisken var inte riktigt på humör utan bestämde sig för att dra till havs igen. Nu är det så att sådant inte imponerar på Mats utan han var i princip beredd att följa med! Nu gick laxen lös så vi fick inte skåda hans simmartalanger, men långt ifrån var det inte. Kanske han bjuder på det i år, vem vet?

  Tog fram boken om Em av Pelle Klippinge härom dan. En mycket trevlig läsning för övrigt, kan varmt rekommenderas för den intresserade.

  Inte blev fiskefebern något bättre av det inte! Bilderna och den målande texten gör att man nästan kan känna spöt i händerna och höra vattnet porla. Naturligtvis så läste jag kapitlet om vårfisket lite extra noga, ifjol så följde jag Pelles råd om att försöka "lyfta" öringen till flugan och se på den! Det fungerade!

  Jag var ledig, vårsolen värmde skönt när jag klev ut på verandan med en kaffe kopp i handen. All snö var borta och isen hade gott för två veckor sen, satte mig ner i stolen och lutade mig bak, min blick föll på flugspöt som hände på sin plats ovanför dörren. Kanske man skulle åka ner till älven? Sagt och gjort, fram med grejorna, vadare på och flugask fram. Fram med spöhållarna till bilen, medan jag höll på att fästa dom på bilen så passade grannen på att fälla en replik "ska du och fiska? Ska jag sätta på grillen? Höhöhö!"

  Vad säger man? "Gör det så bjuder jag på fisk när jag kommer hem", naturligtvis! På väg till älven funderade jag på taktik för dagen och komma att tänka på Klippinges rekommendation, vädret var perfekt så helt fel kunde inte vara. Väl framme vid älven knöt jag fast en Garry, bunden på enkelkrok storlek 2 på tafsen, draget i strömmen var bra, dom släppte tydligen mycket vatten i dammen, spinnfiskarna tyckte inte om det visste jag men för mig var det perfekt.

  Linan sträckte ut bra trots vinter vilan, jag började att fiska mig neråt så sakteliga, gjorde två kast från samma position innan jag drog mig neröver. En dunk i linan, snabbt mot hugg, inget. Jaja då är dom på hugget i alla fall, stärkt av den framgången fortsatte jag mitt fiske. En båt kom körande förbi mig, på leendena kunde jag se att dom inte riktigt trodde på min metod att fiska, ett flugspö i den här älven är inte vanligt.

  Nåväl, mitt fiske fortsatte, efter en stund så infann sig den där härliga känslan av harmoni, man bara är. Kast efter kast läggs ut, utan ansträngning eller tanke, det bara händer. Skönt.

  Linan och flugan svepte in mot land, jag skulle precis dra in linan för ett nytt kast när en öring tog min Garry med en smäll, jösses vad rädd jag blev! Den tog flugan underifrån och fortsatte i ett hopp i samma veva. Vilket hugg! Jag kände att det inte var någon större fisk men klart godkänd i alla fall. Drillningen blev inte så långvarig, snart så låg en fin våröring vid mina fötter. Ingen större fisk men en bra start på året, ca 1.5kg.

  Jag tog ur fisken direkt och fortsatte mitt fiske, ett par dragningar i linan var allt som hände resten av den dagen.
Väl hemma saltade jag öringen och tände grillen (grannen hade tvivlat på min förmåga), grillade fisken och gick över till grannen, långa miner kan jag lova!

  Nä, nu ska jag ta fram bindstädet, drömma och fylla på hoppet.

Väl mött vid älvens strand.
Affe

Alf Wennskog 2001  ©