Med tafsen på magen
Kanadensisk torrflugespecial

Om en annorlunda tafsknut som får laxtorrflugan att hoppa på vattenytan

Text & foto Per Brännström

Johns kanadensiska steelheadfluga.

  Vid mitt årliga laxfiske i Byskeälven bodde jag i somras den för året nya fiskelodgen i Selet, som drivs av Anders Cederberg från Skellefteå. Fördelen med att bo på en fiskelodge är - förutom alla bekvämligheter - de många möten som sker laxflugefiskare emellan. Här ges rika tillfällen att utbyta tips om flugmönster, fina fiskesträckor, var laxen visat sig och annat som upptar ens tankar Man befinner sig helt enkelt i händelsernas centrum.

  En morgon kom jag till exempel i samspråk med en mycket trevlig gäst vid namn John Cottmeier. John berättade att han rest från Kanada till några släktingar i Tyskland, där en relativt ny Opel inhandlats för vidare färd till Sverige och Norge. Hans planerade resrutt var minst sagt anmärkningsvärd: Mörrumsån, Emån, Stordalsälven, Årgårdsälven, Sandöla, Byskeälven, Stabbursälven, Tana och Komagälven, för att sedan avslutas i de två förstnämnda, Emån och Mörrumsån. Totalt skulle han vara ute i fem månader

  På min fråga hur hans fiske varit hittills, svarade han att Årgårdsälven givit det roligaste fisket. Samtidigt plockade han ur sin flugask upp en underlig laxtorrfluga, som jag inte sett tidigare. Han berättade att flugan var ett framgångsrikt mönster hemma i Québec. Där användes den främst för fiske efter steelhead, men att den nu också givit honom ett oförglömligt torrflugefiske efter lax i Argårdsälven. Han förklarade vidare att det var sättet som flugan var knuten till tafsen som till stor del var avgörande för flugans effektivitet. Det såg ut som en riffling hitch, där ju tafsen sticker ut i rät vinkel mot flugans huvud, men den här knuten var annorlunda. Knepet var att först fästa flugan med en vanlig betesknut i krokögat och sedan slå två halvslag - ett åt höger och ett åt vänster - en bit in på flugans framkropp, så att tafsen kommer att utgå från undersidan av flugans mage". När man fiskaren på det sättet fastbunden torrfluga snett nerströms på lite oroligt vatten, så kommer flugan att hoppa på vattenytan.

I Börsälvens klara vatten kan man tydligt se laxen stiga mot flugan.

  Jag berättade för John att vi var sex fiskekompisar som början av augusti skulle åka upp till Börsälven och dessutom kanske även hinna med att fiska några dygn i Stabbursälven — älvar som gjorda för torrflugefiske efter lax. Till den resan skulle jag binda upp några av hans steelhead torrflugor och prova dem på laxen. Vänlig som han var överräckte han en fluga att användas som mall vid bindstädet.

  I början av augusti lämnade jag och mina fiskekompisar ett regnigt Västerbotten för att komma fram till ett soligt och fint Finnmark. Vattenståndet i Börsälven var lite under normalt och höll en temperatur på 12 grader. Hos kortförsäljaren fick vi klart för oss att fisket den senaste tiden varit lite trögt, men att en och annan lax ändå hade landats. Kortförsäljaren berättade också om en kanadensare som tagit fin lax på torrfluga i älven några dagar tidigare, men som nu åkt vidare till Stabbursälven. Jag kunde inte annat än le för mig själv samtidigt som jag tänkte på John...

  Redan första fiskedagens morgon fick jag uppleva flugans och fisketeknikens effektivitet, då en lax runt fem kilo gick upp och försiktigt plockade åt sig min fluga. I Börsälvens klara vatten såg jag tydligt laxen när den sakta kom upp till flugan. Men oturligt nog tog laxen flugan allt för lugnt och försiktigt innan den backade tillbaka ner i vattnet. Jag kände att linan stramade till en aning och höjde mitt spö till ett bestämt mothugg. Antagligen medförde det att flugan krokades alldeles för långt fram i käken på laxen med påföljd att den lossnade efter en kort stunds fight. Men vilken upplevelse det var! Det är tur att man inte lider av svagt hjärta! Tyvärr var det vad jag fick uppleva under veckan vad gäller fiske med torrfluga. Men det är uppenbart att det kräver sin man. Känner man sig osäker faller man lätt tillbaka på traditionellt våtflugefiske, men jag är övertygad om att torrflugefisket efter lax är en underskattad metod.

  Så här binder du Johns fluga:

Krok: Enkel laxkrok storlek 4—10
Bindtråd: Kevlartråd
Stjärt: Tre strån pearlflash
Kropp: Hjorthår från kroppsskinnet. En liten bunt lindas in liggande längs med krokskaftet och med spetsarna bakåt, så att det bildas en liten krage vid krokböjen
Vinganlag: Hjort hår från kroppsskinnet fästs in över 3/4 kroppslängd. Vingen ska sluta vid krokböjen. Överblivet material klipps bort så att det bildas en kraftig "lugg" eller "krage" på flugan. En whip-finish knut läggs bakom kragen. För att inte hjorthåret ska resa sig för mycket i vingen är det viktigt att man använder sig av hår från sommarpäls, som är mindre ihålig i hårstrukturen.

  Hur man fäster flugan med den speciella knuten, som gör att tafsen kommer ut under flugans "mage" framgår av teckningen här nedan.

Så här binder du den speciella tafsknuten

Text och Foto av Per Brännström © 1999