|
När laxen
hugger
Av Jan Faltin
Att
fiska lax kan vara väldigt enkelt, eller svårt om inte olika faktorer stämmer in men
ibland gör dom bara det. Det som får mej att komma med detta påstående, är att jag
fick för mej att det var dags att göra ett besök för fiske i Säveån. När jag kom
ner till ån vid vindskyddet träffade jag genast bekanta, som satt och diskuterade
laxfisket, med olika flugval, och Peter en av dom som satt och fikade, berättade att han
redan fått två st laxar.
Och det
så pass tidigt på säsongen, det bådar gott för fortsatt fiske. Vi satt där och små
pratade en lång stund, för det är inte bara fiske som man sysslar med, utan det är
många glada skratt som varvas med fisket.
Efter en stund så kommer Mikael
Ingvarson ner till vindskjulet, och börjar att tackla upp sitt flugspö en tafs på 12
fot sätts på, samt en av hans egna flugmönster väljs ut i lämplig storlek. Genast
sätter pratet igång om lax igen, Mickael berättar gärna om olika metoder och flugval,
samt andra saker som man har nytta av i sitt egna fiske. Vi satt väl säkert en timme och
små pratade, innan Mickael tyckte att det började att vara dags att blöta sin fluga.
Han stegade ner till sin tilltänkta
plats, där han lade ut sitt första kast, tvärs över strömmen men inget hände den
första halvtimmen. Så jag säger lite skämtsamt att nu är det väl dags att sätta på
en raket, tycker du det säger Mickael och skrattar, han tar in fluglinan och skiftar
fluga till en som lyser upp, och så lägger han ut den igen över strömmen. Ta nu en lax
säger jag, för nu har jag stått här en bra stund, så jag vill ha lite aktion. I samma
stund, hugger laxen, snabbt och bestämt och jag får bevittna hur en fisk skall tas.
Mickael spänner upp linan, och hans spö
böjer sig ner till handtaget laxen går fram och tillbaka i poolen, innan den bestämmer
sig för att sticka ner över nacken. Mikael lurar laxen och repar snabbt av linan, som
går i en slinga ner i strömmen varvid fisken vänder och sätter fart upp och förbi
honom. Nu måste fisken ner från det grunda partiet, och det lyckas utan större besvär
och fighten fortsätter över nacken till nästa pool och Mikael hänger snubblande med
och lyckas sätta press på laxen, så att den stannar kvar och inte går ner och förbi
bron. Här kämpar laxen en bra stund, fram och tillbaka och går en bit ner igen mot bron
innan den vänder tillbaka mot Mickael som den här gången inte släpper den igen.
Han sätter på sig sin tailingvante,
inväntar laxen som nu ligger på bredsidan och är trött. Han greppar tag i
stjärtspolen och snubblar till på hala stenar, jag får hjälpa honom med att ta tag i
en mycket stor stjärtspole och med båda händerna lyfta upp laxen på land.
Som tur är så lyckades jag utan problem
lyfta upp den, det hade inte varit roligt om jag tappat greppet på denna vackra fisk.
Att få vara med när en lax hugger, och
uppleva hela fighten med alla dramatik, som jag hade turen att vara med om är nästan
lika spännande som om man själv hållit i flugspöt. Samt att se hur Mickael repade av
linan i snabba drag, för att strömmen skulle dra ner linan och lura laxen att vända och
gå upp igen, var mycket spännande. Hade jag vågat göra detta själv? Det tror jag
inte.
Vad laxen vägde? Jag gissade på 10 kg,
men det visade sig att den vägde hela 12,4 kg och att det var en mycket vacker
Säveålax.
Jan Faltin, 2001
|
