Prylmani
av Andreas Lindholm

  Det var veckan efter midsommar 2001 som jag åkte ner till Småland för att fiska gös med fluga. Det var inget jag hört talas om att nån höll på med, men med minnet fullt av stora taggiga fenor som plöjer i ytan en stilla sommarkväll väcktes en dröm. Tänk att lägga ut en fluga framför en mosterfena på en spegelblank gyllene kvällsjö och...

  Ja, ni förstår säkert vad jag hade i tankarna och det var inga små förväntningar jag hade när jag rodde ut en varm och stilla kväll. Jag började med lite spinnfiske för att invänta vakperioden, men den kom aldrig. Jag fiskade natt och dag i tre dygn utan att se en enda fisk. Så besviken fick jag senare i fiskebutiken veta att Växjö kommun dragit not i sjön och i princip utrotat gösbeståndet.

  Vad gör man då när raseriet lagt sig? Jo, jag sökte mig till en annan lite skogspöl för att se om jag kunde lura en gädda. Förutsättningarna var förstås inte de bästa med mellan 25 och 30 grader varmt vatten. Dock konstaterade jag snabbt att mitt RonThompson 5-6 spö definitivt inte var nåt ideal för att kasta ut stora gäddflugor med. Men jag fick ett par enkilos fiskar och det var rätt kul. Så sedan dess har jag funderat över en vårpremiär och nu har jag tänkt mig komma bättre utrustad.

  Så någon gång före jul besökte jag en flugfiskebutik i Stockholm för att kika lite på tänkbara flugspön och rullar för gäddfiske. Tilltänkt budget var något i stil med två eller tretusen kronor för hela paketet. Så jag stegade runt i butiken och kände lite försiktigt på ett par klingor. Loop Yellowline hade jag hört talas om, men det kändes grovt och stelt tyckte jag. Så jag gick och väckte den yngre man som ointresserat stirrade ner på kassaapparaten och frågade :
- Vad skall man ha för grejor om man skall börja fluga efter gädda?
- Tja, en del köper Loop nånting eller så, men jag skulle aldrig fiska med något annat än Sage.

  Förbryllad över detta svar och relativa ointresse stegade jag tillbaka till spöna och kikade efter Sage som jag hört skulle vara dyra och fina. Jodå, där fanns något 12 fots i klass tio för... huga, dryga sjutusen! Jag kikade på ett Guideline spö som stod bredvid och betingade ett pris på över 3000 och tänkte "kan ett spö för tretusen vara helt kasst?". Så tänkte jag på mitt Ron Thompson som normalt skulle kosta nånstans runt tusenlappen och inte direkt var hypermysigt.

  Jag gick tillbaka till mannen och frågade nu:

- Hmm, det var knepigt, vad skall man ha för rulle till då?

- Ta en ombromsad grafitrulle typ Loop för ett par hundra. Du bromsar bara med handen ändå.

- Njae, jag vill nog gärna ha nåt i metall och med lite broms, storspole kanske...

  Nu piggnade mannen till och rusade bort och rafsade ner ett gäng rullar från hyllan.

- Här har vi en Loop Evo, kanonrulle. Flugplansaluminum. Toppen kort sagt.

  Jag vägde rullen i handen, tyst fin invevning mysigt klick. Ja, den kunde man tänka sig.

- Pris?

- Över 5000 nåt, men prova den här GuideLine den är nästan lika bra för 2500.

  Jag provvevade rullen och den var mycket snarlik och konstaterade att man tydligen fick bra rullar för 2500, men inte mycket till spö enligt mannen.

  Jag lät det hela bero tills jag kom till Malmö och besökte en sportfiskebutik i mellandagsrean. Då hittade jag ett par Orvisspön rejält prissänkta enligt lapparna från över 5000 till strax under 3000. Det var lätta och eleganta spön, men med sambon i sällskap kände jag att trots allt inte var rätt läge att kasta ut 3000 på "fisketokerier".

  När jag sedan kom hem surfade jag ut på webben och granskade fakta om Orvis, Loop, GuideLine med flera och för varje sida jag läste med säljsnack växte förvirringen. Grafit alltihop, keramiska och härdade superöglor, "state of the art technology" och "superb craftsmanship" var nästan obligatorium för alla spön i alla prisklasser.

  Så då mailade jag Sören Essebo som har en trevlig gäddflugfiskesida på nätet och fick till veta att han knappt köpt något spö på flera och och hade en gammal Abu rulle. Han svarade vidare att han inte var någon redskapsexpert tillade att man brukar kunna få ihop något för strax över tusenlappen. Gissa om det var diametralt motsatt linje från den som förespråkades av säljaren på butiken i Stockholm. Så nu slöts cirkeln och i den totala förvirring som nu rådde satte jag mig ner för att skriva ett kåseri om eländet och just det har du nu läst.

Andreas Lindholm 2002 ©