En ny sorts gäddfluga?
av Andreas Lindholm

Lindholm Pike Special, variant i gul, grön, brun och röd

  Det finns nog nästan lika många teorier om varför en gädda hugger som det finns fiskare och fiskeprylar sammanräknat. Som relativt erfaren spinnfiskare efter gädda och gös har jag liksom de flesta drygt en stor planobox fylld med diverse skeddrag, spinnare och framför allt wobblers i olika modeller och färger. Vetenskapen säger att fiskar i allmänhet i stort sett ser skillnad på ljusa och mörka färger samt har en viss relation till rött, men ändå envisas vi med prickigt, randigt och allt möjligt. Havsöringsfiskare är om möjligt än mer välutrustade i sina draglådor och en bekant till mig sa en gång "det är inte för fisken man byter drag, det är ju för sin egen skull, man måste ju ha nåt att tro på annars får man inget".

  Det ligger nog en hel del i den gode Tomas Gustavssons visdomsord om detta. När en fiskare tappat tron på att nåt skall hugga brukar det resultera i ett stelt apatiskt inhämtande av betet som än mer sällan ger hugg. Därför har jag nu inför årets gäddfiske med fluga försökt skapa en enkel och effektiv fluga. Önskvärt vore så klart att jag hade testat skapelsen i praktiskt fiske och på så sätt fört i bevis att den fungerar, men jag har gjort badkarstest som verifierar gången och grundtankarna är hämtade från Sören Essebo's vita gäddsara samt den allmänna teorin att ju mer rörelse i flugan desto sugnare gäddor.

  Smakar det så kostar det brukar det heta och det har en viss sanning även här. Flugan baseras på tre eller fyra tupphackelstammar, en rejäl bunt strutsherl, lite tinsel, ett par strån flashabou och en tuss marabou. Det är allmänt känt att man skall köpa dyra fina tupphackel till sin flugbindning, men inte här. Köp smala och billiga tupphackel. Det viktiga är att de har korta fibrer och inte blir för breda en decimeter in från toppen räknat. För breda är över 2 cm, men å andra sidan skall vi inte göra något liten torrfluga så man kan trimma dem.

  När det gäller färgval så är det helt upp till dig, mina erfarenheter att gädd och gösfiske från småland säger dock att grönt, gult och rött funkar bäst i grumliga insjöar medan vitt, svart och blått funkar bättre i stora klara vatten. En papegojblandning kan funka varsom. Så när du köpt hem material i rätt färg och valt ut en rejält krok i storlek 6 till 1 är det bara att sätta ingång.

  Så här lyder receptet.

1. Linda kroken från öglan och nedåt med bindtråd. Bind in en ganska fet bunt maraboufibrer längst bak på flugan där krokböjen börjar vinklas nedåt. Bunten skall stå rakt bakåt, inte nedåt. Jag brukar ta rött, av någon anledning tror jag gäddan gillar det.

2. Bind in 5-10 styck mellan 5 och 15 cm långa(olika längd ser snyggt ut) strå flashabou runt marabou bunten.

3. Bind in 2 styck cirka 10 cm långa tupphackelstammar en bit upp framför flashaboun. Avståndet skall vara så stort att du glest kan linda först den ena hackelstammen bak till hårbunten, sedan även den andra hackelstammen bakåt genom den första så det bildas ett tätt hackel. Hacklen skall lindas ungefär tre varv så en halv till en cm brukar det bli. Fäst sedan hackelstammarna så att resten av hacklet hänger bakåt som två små svansar. Se till att hackelstammarna ligger på varsin sida om kroken, de jobbar inte bra om de ligger ihop.

4. Bind nu ovanför det täta hacklet in hälften av de strutsherl du tänker använda. Jag förslår att du börjar med 8 stycken. Längd mellan 8 och 12 cm, men försök ha med så jämnlånga som möjligt. Nu binder du med en krysslindning in dem jämnt fördelade runt kroken. Det brukar gå bra att binda in dem två åt gången. När du är färdig skall strutsherlen stå rakt ut runt flugan som ett mycket glest cirka 10 långt hackel. Oroa dig inte för att det ser spretigt ut. Det skall se yvigt ut.

5. Nu kan man om man vill binda in två nya tupphackel som i punkt 3 och
se till att dessa ligger på andra ställen än de tidigare två. Låg de andra på sidorna bakåt skall de här ligga ovanför och under bakåt. Om man inte
vill hoppar man över till punkt 6.

6. Linda in ännu en bunt strutsherl precis som du gjort i punkt 4.

7. Linda resterande längd av krokskaften med ett fint glittrande tinsel fram till kroköglan, fäst tinsel och tråd vid kroköglan.

8. Avsluta med att göra ett rejält huvud av tråd och lacka flera gånger eller avsluta med ett huvud av en droppe epoxylim.

9. Om du valt ett huvud av epoxylim kan du gärna färga limmet och eventuellt även måla ögon på om du tycker det blir snyggt. Gäddan lär aldrig bry sig om ögonen ;)

  Nu har du gjort en mycket yvig och spretig gäddfluga som jag hittills inte
sett något recept på, men det finns säkert. Jag föreslår nu att du provar
den lite i badkar eller någon annan balja. Du kommer nu se att när du drar flugan i vattnet kommer strutsherlen att vikas bakåt av vattnet. När du stannar flugan kommer herlen att resa sig fram p.g.a. krysslindningen och den lilla hjälp de får av hacklet bakom. Hacklet bakom kommer även att bidra till att de inte trycks så tätt mot kroken när man drar flugan. Detta tycker jag ger är bättre och mer böljande gång än annars. Maraboufibrerna lägger sig i vattnet mest som en tråkig blöt socka som bara släpar med. De fungerar därför enligt min mening bäst som en tuss i baken för att bygga flugan runt.

  Vattentestet medför även att du kan låta flugan torka med fibrerna ihopklibbade bakåt, flugan blir då mycket lättare att få ner i flugasken sen. Du burrar lätt upp den ihoptorkade flugan vid fiskeplatsen genom att blåsa på den bakifrån.

  Hoppas jag bidragit något till ett konstruktivt fiske.

Andreas Lindholm © 2002