|
EMÅN
Av Jan Faltin
För första
gången besökte jag Emån, ett underbart vatten med långa anor som
jag hade läst en hel del i från boken som Pelle Klippinge
skrivit, så man kanske kan säga att jag visste lite grand om ån
och dess öringar trots att jag ej varit här tidigare.
Vattenståndet i ån
visade sig vara bra, men vädret var kanske lite för fint enligt mitt tycke, jag såg
fisk redan på min första dag och förväntningarna var av naturlig själ ganska höga
efter den upplevelsen.
Att sedan andra flugfiskare redan fått
fisk innan vi anlände skruvade upp pulsen ytterligare, så man kan gott säga att man var
ordentligt laddad för fiske dessa dagar. Så här på första turen så är det en hel
del man vill prova nya flugor bland annat. Men även då klassiker som Em-Silver och andra
nyare flugor som visat sig vara mycket fångstgivande i andra sammanhang skulle testas.
Startade upp med en fluga som jag tagit
både lax och havsöring på, nämligen mitt egna mönster Faltin’s black &
orange. Men efter att jag fiskat hela förmiddagen med denna fluga och enbart haft ett
hugg, så började det vara dags att ta en välbehövlig paus, och äta en riktig middag,
lite väl tidigt men hungern styr ju som bekant.
Efter att vi fått i oss lite mat så var
det dags att knalla upp och börja fisket fram till 19.00 då det blir fiske stopp. På
vägen upp träffade jag killarna från Edge Flyfishing, och av Mats fick jag hans giftiga
tubfluga som han haft ett helt otroligt bra fiske med. Så nu blev det genast en ny fluga
till att fresta öringarna med. Men för min egen del så hände det inget speciellt denna
första dag, däremot så fick Leif och hans fiske kompisar fisk redan på morgonpasset.
Jag och min fiske kompis Fredrik,
startade vårat fiske runt 06.00, och det gjorde tydligen andra också, så vi var några
stycken som skulle börja på den övre sträckan. Denna morgon kändes det mycket bra,
det hade regnat under natten och nu duggade det lätt samt att det blåste.
Precis ett sådant väder som jag tycker
är perfekt för mitt öringsfiske, nu fiskade jag med ett mönster som M. Ingvarsson
komponerat, och när jag fiskat mig ner mot Black Pool med denna fluga så sitter helt
plötsligt min första Em öring på kroken ett riktigt hårt hugg.
Efter en stunds kämpande i strömmen så
följer fisken med in och jag kan backa den upp på strandbrinken. Uppskattar att den
väger någonstans mellan 3-4 kg, och upptäcker sedan att min peang är i klenaste laget
när man skall återutsätta en fisk, den sitter ordentligt fast under tungan och här
skulle jag ha behövt en tång istället. Efter lite fumlande på grund av att fisken
sprattlar och slår så får jag då till slut loss flugan och kan återutsätta fisken.
Nu äntligen hade jag fått min första
fisk, och jag kunde slappna av och fiska på ett helt lugnare sätt än tidigare. Efter
den här fisken så blir det en paus på bänken, sitter och tittar ut över poolen och
därute ligger det en stor sten mitt ute i strömmen. Några lärkor passar på att plocka
åt sig några insekter vid kanten av vattenbrynet runt stenen, och då helt plötsligt
hoppar en öring rätt upp mot fåglarna dom blev garanterat lika skärrade som jag blev.
Var det bara en tillfällighet eller körde verkligen öringen bort fåglarna från sitt
revir? Jag tror åtminstone att så var fallet.
Nu visste jag var det stod en mycket fin
fisk, och den skulle jag fresta med samma fluga som tidigare men den visade inget intresse
under hela tiden som vi fiskade på den.
När så klockan började närma sig
17.00 så säger Erkki att om jag vore som du så skulle jag gå runt och vada ut på
nacken och lägga flugan bakom stenen så kanske du får den att hugga.
Sagt och gjort, jag hade inget att
förlora så jag gick runt och vadade försiktigt ut och började närma mig platsen, vid
den här tidpunkten var det bara Leif och jag som fiskade här. Nu var vi på varsin sida
av ån, och jag lade ut ett kast nerströms mot platsen där fisken stod, mendade linan en
aning, hugg direkt, och det gick så fort så att jag nästan inte hann att reagera. Den
här fisken ville på inga grunder flytta sig från sin ståndplats utan den körde bara
ner huvudet hela tiden så det tog en bra stund att trötta den, så att den så
småningom kunde styras mot stranden jag uppskattar den till 5 kg och när jag böjer mig
ner för att lossa den så behöver jag inget göra för den saken sköter den själv med
ett riktigt plask.
Jan Faltin © 2003
|
