Första öringen på fluga
Av Jonas Björkman

  Det var torsdag den 21 augusti år 2003 och redan dagen innan hade jag bestämt mig för att åka till Nydala för att försöka lura en regnbåge eller öring. Nydala är en sjö i Umeå där årlig insättning av regnbåge, öring och även splejk sker. Fisket i sjön hade tidigare under sommaren varit bedrövligt, till stor del beroende på den varma sommaren som gjort vattnet varmt och fisken allmänt slö.

 Under dagen hade jag förberett mig inför kvällen. Knutet egna tafsar till flugfisket efter ett "recept" från Internet. Jag upptäckte att det blev alldeles för dyrt att inhandla färdigt taperade tafsar, speciellt när kasttekniken inte är den bästa. Det finns inte en människa i världen som kan åstadkomma de knutar som kan uppstå på en flugtafs när inte tekniken stämmer.

  Gick under dagen oroligt och tittade ut genom fönstret. Ville att vinden skulle mojna lite. Finner det roligare att flugfiska när inte vinden ställer till besvär vid kastet, samt att vaken syns tydligare. Det närmade sig middagstid och snart var det dags att åka ut. Efter att ha samlat ihop sakerna och kontrollerat en fjärde gång att allt är med bar det iväg. Det är ett par kilometer till sjön från där vi bor och ivern att få lägga ut flugan stegrades ju närmare jag kom sjön.

  När bilen var parkerad såg jag att det i stort sätt var spegelblankt på sjön, endast en liten lätt krusning på vattenytan. Ett stilla regn började falla och det var väl runt 15-16 grader i luften. Det måste vara bättre fiske nu tänkte jag när jag började promenera den sista biten till bryggan där jag tänkt fiska och började montera ihop spöet och rullen.

  Spöet införskaffades för ungefär en månad sen och är ett Strömsländan SS, 9 fot i klass 4/5. Jag valde att köpa ett 4-delat spö för att lättare kunna transportera det. Jag fiskar med flytlina och en 3 meters tafs och för dagen använde jag en 0.20 mm tafsspets.

  Under tiden jag gjorde i ordning sakerna spanade jag efter vak på sjön. Vis av all läsning i fisketidningar och på Internet försökte jag studera insektslivet för att kunna avgöra vilken sorts fluga som kunde vara aktuell för tidpunkten. Det flög förbi någon enstaka nattslända modell mindre, det var det enda insektsliv mitt oerfarna öga kunde se. Detta med att sitta och studera vattnet en lång stund innan man börjar fisket såsom de riktiga flugfiskarna gör visade sig vara svårt. Ivern att lägga ut flugan tog överhanden relativt snabbt.

  Inga vak syntes till och jag tänkte att en Wolly Bugger storlek 12, egenhändigt knuten dagen innan kanske kan fungera. Jag ringlade ut 7-8 meter lina framför mig och började kastet med att lyfta fluglinan från vattnet. Första kastet gick bra, inte så långt men fluglina och tafs rätade ut sig bra. Lite stolt över att den egentillverkade tafsen verkade fungera. Jag startade intagningen av linan, hade väl inte riktigt koll på hur man ska fiska en Wolly Bugger, men jag gjorde 3 snabba 15cm drag i linan och lät sedan flugan vila ett par sekunder. Plums! Lät det lite längre ut på sjön, troligen en regnbåge som jagar småfisk i vattenytan. Önskade att jag hade en båt. Inget hugg på första kastet och jag lade det andra kastet lite till höger om det första och startade intagningen på samma sätt som tidigare. Efter ett tag uppenbarade sig en stor pil på vattnet och halva ryggen på en regnbåge eller öring skymtade genom vattenytan. Ett stim småfisk verkade vara på menyn. Det såg ut som att den var på väg mot mig och pulsen ökade markant. Måtte jag nu få till kastet hann jag tänka när jag lyfte spöet för att starta bakkastet. Ett par luftkast och sedan sköt jag så mycket lina jag förmådde mot stället där jag såg fisken för ett ögonblick sedan. Ändrade intagningen lite grand detta kast, korta 5 cm ryck i linan följt av en lite längre paus. Höll hela tiden koll på fluglinan. Helt plötsligt, när jag i fantasin drillade en öring, rätade fluglinan ut sig. Nu tappade jag nästan konceptet, inte för snabb och inte för långsam med motrycket hade jag läst. Nåväl, jag gjorde ett rejält ryck i spöet och det kändes som att den satt bra krokat.

  Min första riktiga fisk på fluga, har tidigare "bara" fått abborre, mört och annat som jag inte velat ha. Det blänkte till under vattnet när fisken, jag visste ännu inte vad det var för sort, gjorde tappra försök att slita sig loss. Nu skulle all kunskap jag försökt samla på mig användas. Lugnt och metodiskt, låt fisken trötta ut sig mot spöet. En riktig tjurrusning rakt ut fick rullen att låta som en dåligt ljuddämpad moped (märklig jämförelse!).

  Vände mig åt det håll där jag placerat mina attiraljer för att upptäcka att håven låg vackert hopvikt bredvid fiskeväskan. Förbannade min dumhet och försökte lirka upp håven samtidigt som jag försökte hålla koll på fiskens djärva rusningar. Med spöet i ena handen försökte jag veckla upp håven med den andra. Håven är inköpt på OK och håller definitivt inte hög standard. Själva mekanismen som gör att man så vackert kan fälla ihop håven är värdelös. Den vill på vika ihop sig själv när man minst önskar det. Inte nog med det så satt det en kvist i håven som gjorde att garnet numer liknade ett tennisracket. Ner med håveländet på bryggan och tappra försök att få bort kvisten. Helt plötsligt slackade linan. Jag insåg att fisken var på väg mot mig, och inte i någon maklig takt inte. Jag vevade som besatt för att få in löslinan och återfå kontakten med fisken. Äntligen fick jag se den! En grann öring, större än jag trodde från början. Fick i alla fall in löslinan och kunde, nu när håven var användbar, lite mer avslappnat försöka få in fisken till bryggan Nu började den äntligen visa lite trötthet. Gång efter gång lade den sig på sidan och jag fick in meter efter meter av linan. Nu var det alldeles strax klart för den kritiska delen av kampen, få in den i håven. Som jag sett på fiskebilder där proffsen landar fisk greppade jag tag om linan med högerhanden och fattade håven i vänsterhanden. Här uppenbarade sig det faktum att jag borde ha haft en håv med 5 meters skaft. Fiskskammen ville inte komma nog nära. Inte nog med det så gick den in under bryggan. Nu är det klippt han jag tänka. Lade ner spöet på bryggan och tog istället tag i tafsen och försökte dra fram öringen. Som tur var så var den allt för utmattad för att göra något ytterligare motstånd och håvningen gick bra.

  Det var en helt fantastisk teckning på öringen och den var enorm tyckte jag. Vågen visade 2.9 kilo och måttbandet 55 cm. Satte mig, lite skakig på bryggan och konstaterade att min första öring på flugspö låg avlivad och redo att rensas på bryggan. Efter denna kväll är jag helt såld på flugfiske och hoppas på ytterligare fångster innan vintern kommer.

Jonas Björkman © 2003