Septemberlax i Ätran

Av Jan Faltin

  Jag och min fiskekompis Peter, samt en kille som heter Daniel åkte ner till Ätran för några timmars eftermiddagsfiske. Vattenflödet låg på måttliga 13 kubik, tyvärr så blåste det en hel del och det underlättade inte fisket direkt. Så här i slutskedet av laxsäsongen är det inte så många som fiskar eftersom eventuell semester för länge sedan är förbi.

  Så man kan ta det lugnt, sitta och ta en kopp i lugn och ro och lyssna till lite trevligt fiskesnack. Så var det dags att börja med fisket, det är ju trots allt det man är här för, ingen som var här före oss på morgonen har fått fisk, men däremot så visar sig en del lax på olika platser.

  Men ingenting händer på ett bra tag och den första som får en lax är Peter, den tar precis bakom min rygg så det är bara att lyfta på hatten och kliva upp. Efter denna händelse så dröjer det fram till 19.30 innan det blir liv i luckan. Vi sitter och pratar lite vid kaffet, när Daniel kommer och ställer en lite försynt fråga! Kan jag låna en fluga av dig? En fluga säger jag skämtsamt vet du inte att en laxfiskares flugask är helig. Men efter en stunds tjat så får jag böja mig för hans vädjan, och får hans förtroende att själv välja vad han skall sätta på tafsen.

  Det blir en fluga med silverkropp, svart vinge, cerise, samt lila hackel som jag ger honom. Han går ner, lägger ut två kast, fisk hojtar han skrattande, jag har en lax, i samma stund anländer "Bralle" på sin cykel och vi börjar diskutera vilken tur vissa kan ha.

  Han berättar en intressant fiskehemlighet för mig som jag inte tänker föra vidare här. Under tiden så börjar Daniels fisk att krokna så jag bestämmer mig för att hjälpa honom att landa fisken.

  När jag så får tag i den förmodade laxen visar det sig att det är en havsöring på 4,2 kilo som han fått och ingen brun lax. Vilken vacker öring. Nu är det dags för mig att återigen fiska men Bralle frågar om han får gå före, det kan du gärna göra svarar jag varvid han lyfter på kepsen som tack och börjar fiska sig neröver.

  Så är det då min tur att fiska, och jag lägger ut ett kast utanför U-båten, flyttar över flugspöet till höger hand samt lyfter och mendar linan en aning. Det är då cirkusen startar. Laxens hugg blir våldsamt, den tar i samma veva som jag gjorde min mendande rörelse, linan har snott sig runt fingret och det bränner till som om jag bränt mig på en het spisplatta, förbannat, skriker jag.

  Vad gör jag? Gissa det om ni kan! Släpper mitt flugspö för att blåsa på fingrarna och utan en tanke på att mitt flugspö glider iväg i strömmen, när jag så böjer mig ner för att plocka upp det så dras det retfullt iväg av laxen samt strömmens hastighet.

  En sådan tur att jag lät "Bralle" gå före mig och fiska, med ett elegant kast lägger han ut sin fluglina över strömmen och lyckas med konststycket att kroka fast sin fluga i mitt korkhandtag. Sedan räcker han över sin vadarstav till mig, och lotsar mig fram och förbi djuhålorna som han väl känner till, nu når jag fram och med utsträckt hand lyckas jag greppa mitt spö igen.

  Vilken lycka, nu vevar jag in löslinan och Peter ropar frågande är fisken kvar? Jag vet inte, hojtar jag, är bara glad att jag fick tag i mina grejor igen, men nu känner jag att den fortfarande sitter fast. Så det var bara att drilla den en kort stund, innan den fick sin frihet åter, ingen bjässe, cirka 3,5 kilo men ett ettrigt hugg blev det. "Bralle" han fick sig ett gott skratt och säkerligen ett oförglömligt fiske minne, det är inte ofta man drillar en lax med dubbla flugspön.

Mvh Jan Faltin © 2003

Ps: Ett stort tack till dig "Bralle"