Kilosöring tagen på Grey Goose Nymph

I Sawyer's fotspår

Den engelske flugfiskaren Frank Sawyer visade att hans mycket enkla nymfimitationer var verkliga "killers" - om de bara fiskades på rätt sätt. En flugfiskare berättar här om sina erfarenheter med Sawyers nymfer i svenska vatten.

Text och foto av Björn Möller

  Jag var vid ån en solig och vacker dag. Det var inte tal om någon ytaktivitet från fiskens sida, förutom något enstaka vak. Flugspöt hade tacklats upp och den gynsamma solriktningen från den sida av ån jag befann mig på gjorde det möjligt för mig att kunna se ner i vattnet. Detta resulterade snart i att jag fick syn på en öring, som stod över botten på knappt en meters djup. Den stod och svajade med kroppen i den relativt svaga strömmen. Ibland öppnade den munnen för att ta något ätbart som kom drivande utefter bottenströmmen.

Nu skulle det passa utmärkt att pröva Frank Sawyer's nymfteknik, tänkte jag och knöt på en Pheasant Tail Nymf i storlek 12 på tafsen. Tafsen fick en infettning till sista metern som förblev ofettad. Öringen befann sig fem meter rakt ut från mig. Jag kastade uppströms fisken för att nymfen skulle få chansen att sjunka ner till öringens nivå. Det blev inte tillräckligt mycket uppströms, nymfen nådde aldrig ner. Öringen hade inte blivit skrämd, så jag fortsatte att kasta. Inte förrän i fjärde försöket hade nymfen placerats tillräckligt mycket uppströms mitt byte för att nymf och öring skulle mötas på samma nivå. Då såg jag hur öringen öppnade munnen, och i samma stund gjorde jag ett mothugg - och där satt den. En våldsam rusning nerströms fick rullen att tjuta och det skulle bli en fin kamp tills jag med varsam hand kunde lossa och kroka av min vackra kilosöring och låta den gå tillbaka ut i ån igen. Det blev fler öringar fångade denna dag med samma teknik och förutsättningar.

  Frank Sawyer

Frank Sawyer tillbringade en stor del av sitt liv vid ån Avon i England. Där utvecklade han en teknik att fiska med nymf på fisk han kunde se stå i ån. Hans nymfer var enkla skapelser med förtyngning för att nå ner till öringens och harrens ståndplatser. Detta gjorde honom till en av världens bästa nymffiskare, i alla fall i hans hemvatten. Men han påstod att han kunde fånga fisk varhelst i världen med sina nymfer, och vi får väl tro hans påstående. Han var en gång i tiden i Sverige och tog fisk på sin teknik och nymfer.

Vi här i Norden har inte samma förutsättningar som Frank Sawyer hade i floden Avon, att fiska på öring man kan se stå i ån. Avon är en kalkström och har mycket klart vatten jämfört med de flesta svenska åar. Men det finns undantag. En del åar har klarare vatten och är på sina håll grunda. Det har till följd att man med polaroidglasögon har stora möjligheter att upptäcka öring. I sådana vatten kan man med stor framgång fiska likt Frank Sawyer även hos oss.

När man spanar efter öring, skall man inte tänka sig att man alltid skall se en hel fisk. Ibland kan man se en hel fisk, men ofta kanske man bara ser en del av fisken. Speciellt den rörliga stjärtfenan avslöjar ofta en ståndplats som hyser en öring. Det gäller att hålla sinnena öppna för alla tänkbara detaljer som kan avslöja öring. Med polaroidglasögon ökar chanserna avsevärt. De är en mycket bra investering.

En nymfätande öring i bildens mitt.
Till vänster två öringar i väntan på driftande nymfer.

  Fisketeknik med Sawyernymfer

Utse en fiskabel öring att fiska på i strömmen. Räkna ut vattendjupet där öringen befinner sig och avväg strömhastigheten. Fetta in tafsen efter detta. Försök att "droppa" nymfen så långt framför fisken att eventuella störningar på vattenytan inte hindrar dig från att hålla bytet i sikte. Nu sjunker nymfen mot ståndplatsen och driver fram mot fisken. Gör dig beredd för mothugg. Håll ögonen på öringen för att registrera om han tar nymfen. Nymfen ser man sällan, det man får rätta sig efter är om öringen flyttar sig i sidled eller uppåt en aning, eller man ser kanske den vita munhålan då fisken öppnar munnen för att ta nymfen. Gör omedelbart mothugg på dessa indikationer. Så här går det alltså till - om allt fungerar som det skall.

Om inte öringen accepterar en fritt driftande nymf kan man praktisera induced take (framkallat hugg). Det går till så att man, när nymfen befinner sig framför öringen och en aning djupare än öringen, höjer spöspetsen. Nymfen stiger då uppåt mitt framför nosen på öringen, som tar den rent reflexmässigt. Med denna teknik kan man lura öringen, om den inte vill ta nymfen på vanligt sätt. Jag prövar alltid först vanlig fritt drivande nymf på öring jag upptäcker, för att sedan om inget annat hjälper försöka med induced take.

Sawyers teknik kan också användas på fisk man inte kan se, men som avslöjat sig exempelvis genom ett vak. Då använder man sig av den fettade delen av tafsen som ett slags "flöte". Hugget upptäcker man genom att tafsen, där den bryter igenom vattenytan, stannar upp eller dras under eller på annat sätt avslöjar att öringen tagit nymfen. Ge mothugg snabbast möjligt.

En extra förtyngd nymf binds upp vid ån

  Nymfimitationerna

I denna artikel beskriver jag mönstren på fyra av Frank Sawyers fem berömda nymfer. Den femte är en fjädermyggpuppa och fiskas med en helt annan teknik som inte är beskriven här. Nymferna bands av Frank Sawyer med koppartråd som bindtråd, men de blir inte speciellt hållbara då. Vanlig bindtråd är lättare att binda med och gör flugorna mer hållbara. Förtyngningen görs med koppartråd eller blytråd beroende på hur tunga man vill ha nymferna.

Mönsterbeskrivningar:

Pheasant Tail Nymph
Efterliknar baetis-nymfer (åsländor).

Krok: Mustad 3906 B 10-16
Bindtråd: Rödbrun
Stjärt: Fasanstjärtfibrer
Förtyngning: Koppartråd eller blytråd
Kropp: Fasanstjärtfibrer
Ribbing: Koppartråd
Vingsäck: Fasanstjärtfibrer

Grey Goose Nymph
Efterliknar cloeon-nymfer (dammsländor).

Krok: M 3906 B 10-16
Bindtråd: Grå
Stjärt: Ljusgrå gåsfibrer
Förtyngning: Mässingstråd eller blytråd
Kropp: Ljusgrå gåsfibrer
Ribbing: Mässingstråd
Vingsäck: Ljusgrå gåsfibrer

Sawyer Swedish Nymph
Efterliknar siphlonurus-nymfer (simsländor), i små storlekar Leptophlebia (vassländor).

Krok: M 3906 B 10-16
Bindtråd: Grå
Stjärt: Mörkgrå gåsfibrer
Förtyngning: Koppartråd eller blytråd
Kropp: Mörkgrå gåsfibrer
Ribbing: Koppartråd
Vingsäck: Mörkgrå gåsfibrer

Killer Bug
Efterliknar sötvattensräkor (gammarus), nattsländelarver och -puppor. Överhuvudtaget något ätbart.

Krok: M 3906 B 10-12
Bindtråd: Rödbrun
Förtyngning: Koppartråd eller blytråd
Kropp: Tre lager Killer bug garn, Chadwick nr 477

Foto och text: Björn Möller © 2003
Björns hemsida www.abatarphoto.fotosidan.se/