En stor och buskig torrfluga - en attraktor - är vid vissa tillfällen speciellt lockande för fisken. Du kan till och med använda den som "nappindikator" när du fiskar med en larv, nymf eller puppa

Varför inte prova en överdrivet stor torrfluga?

  Varken Henrik eller jag kunde se någonting som ens påminde om en fisk i det klara vattnet.

- Det är en rejäl fisk, fortsatte vår nyfunne amerikanske vän, Brad Jackson.

Precis som vi hade han färdats runt halva jordklotet för att här på Nya Zeeland tampas med några av världens största öringar i vatten klarare än gin.

  Trots att varken jag eller Henrik upptäckt fisken, såg vi med stor förväntan på när Brad ålade sig fram för att komma i rätt kastposition. Med en kaströrelse som låg långt från skolboksexemplen, som förvisso aldrig tar upp aspekten hur man bäst kastar liggande på mage, lade Brad sin stora och buskiga torrfluga någon meter uppströms. Som skjuten ur den djupa poolens mörker tog den stora regnbågen med rejäl kraft. Flugan hade tydligen gjort ett rejält intryck på fisken, som stigit från flera meters djup för att ta den. Regnbågen slet, rusade, stångades - ja, den gjorde allt som en stor fisk brukar göra när den blivit krokad på en lätt flugfiskeutrustning.

  Vattnet rann av regnbågen likt svett från en maratonlöpare, när den försiktigt lyftes strax ovanför vattenytan för en snabb fotografering. Det var en magnifik regnbåge, inte bara viktmässigt med sina uppskattningsvis 3 till 3,5 kilo, den hade också de vackraste färger och skiftade från svart och grönt till rött och silver.

  Efter att Brad hållit fisken någon sekund under vattenytan, simmade den med ett par snabba och kraftfulla slag från stjärtfenan åter ut i poolens djup.

 Attraktor-fluga

  Detta minne från Nya Zeeland är bara ett av många, där en onormalt stor och överdrivet buskig torrfluga lockat en stor fisk att stiga och ta från flera meters djup. Ibland verkar det till och med som om stora fiskar tycks föredra att stiga till en stor torrfluga framför att ta en nymf eller annan fluga som presenteras närmare fisken. Vad detta beror på är naturligtvis svårt att säga, men det tycks ändå finnas några klara regler för när en stor torrfluga kan fungera väl.

  Stora flugor fungerar bra som attraktorflugor i grunda, snabba strömmar, där man företrädesvis "fick-fiskar" bakom stenar och andra intressanta platser. I dessa strömmar, där nymffiske annars ger det bästa resultatet, är det emellertid mycket lättare både att ha koll på var flugan befinner sig och när en fisk hugger, något som är betydligt mycket svårare vid fiske med nymf, även om en stor nappindikator används. Förvisso kanske man inte får lika många fiskar som om man använder och fiskar en nymf på bästa sätt, men å andra sidan får man uppleva ett mycket trevligare hugg.

En stor torrfluga kan faktiskt fungera både som attraktor och som nappindikator med en larv, nymf eller puppa fäst i en bit tafsnylon från krokböjen.

  För den som ändå vill använda sig av en nymf, så fungerar faktiskt dessa stora torrflugor även som nappindikator. Genom att knyta fast en bit vanligt tafsmaterial i krokböjen på torrflugan och därefter fästa nymfen i änden på linan, så har man en "nappindikator" som fisken med jämna mellanrum kommer att vilja smaka på. Grovlek och längd på tafsbiten mellan torrflugan och nymfen varieras efter rådande förhållanden, men normalt väljer man en tafslängd mellan 5 och 50 centimeter med en tjocklek på 0,16 till 0,20 millimeter.

  Men de tillfällen då jag själv främst gillar att använda dessa monstruösa torrflugor kan begränsas till två, och båda har att göra med fiske under perioder med kläckningar. När en rejäl kläckning är på gång, oavsett insektens art, tar det sällan lång tid innan fisken reagerar och börjar ta för sig av det som bjuds.

  En kläckning bör ar alltid med att insektens nymfer, eller puppor, börjar röra på sig i större utsträckning än vanligt. Först blir det en större bottenaktivitet, eftersom de flesta håller till där, därefter övergår aktiviteten till att allt fler nymfer, eller puppor, börjar ta sig upp mot ytan eller mot stranden för att där nå upp till vattenytan, där de skall kläckas. Detta är visserligen en generalisering, eftersom det inte kännetecknar alla insekter, men de allra flesta uppvisar detta mönster vid sin kläckning.

  Som flugfiskare lägger man först märke till att några få sländor "poppar" upp ur vattnet här och där, men för fisken börjar det hela med den gastronomiska delikatess som nymfer eller puppor tycks kunna vara. Vid dessa tillfällen, när de första insekterna lämnar vattenytan i början av en kläckning, kan det vara svårt att veta var fisken befinner sig, och dessutom gäller det ju att få fisken att ta den valda imitationen framför den äkta varan.

  Men när fisken väl börjat frossa, så tar det inte lång tid förrän den är igång, och i sin iver att ta för sig under jakten lämnar den sina vanliga födoplatser och formligen "tokäter" Fisken kommer snart att vara så upphetsad av tillställningen att den utan problem kommer att lägga märke till "något utöver det vanliga" som kommer farande på vattenytan - och detta "något" är ju givetvis din rejält tilltagna och buskiga torrfluga!

  Större synfält från botten

  Varför skall man då välja en extra stor torrfluga framför en större nymf eller rent av en rejäl streamer, om nu fisken äter under vattenytan? Och varför kan den stiga från stort djup för att ta en torrfluga uppe på vattnet? Svaret ligger i det vi brukar kalla fiskens "fönster", med andra ord det område ovanför fisken, där den kan se genom vattnet och flugan syns som en siluett. Utanför fönstret ser fisken visserligen också, men här endast flugans "fotavtryck" i en för övrigt upp och ned vänd spegelbild av botten. Som framgår av illustrationen blir detta "fönster" större ju djupare fisken står, och det innebär i sin tur att en fisk från botten har en bättre överblick över vad som händer vid ytan än om den står högre upp i vattnet. Den får alltså bättre tid på sig att upptäcka en torrfluga och ser den dessutom i ren siluett passera över en större yta.

Ju djupare en fisk står, desto större blir ytan av det "fönster", där den kan se genom vattenytan och där flugan flyter fram i siluett. Utanför fönstret ser den bara flugans avtryck i ytfilmen och i övrigt endast en upp och ned vänd spegelbild av botten.

  Därtill kommer att flugan lättare upptäcks även om den hamnar lite vid sidan om fiskens "normala" födolinje. Den kommer ändå att kunna se och ta flugan.

  När fisken är i gång och äter ordentligt är det också som om alla spärrar släpper. Lagen om största möjliga födointag till minsta möjliga energiåtgång försvinner och fisken stiger gärna upp och tar flugan i ett överdrivet våldsamt hugg. Men den överdimensionerade flugan signalerar ju faktiskt ett rejält proteintillskott, som det kanske ändå är väl värt priset att stiga till.

  Det andra tillfället då jag föredrar de stora torrflugorna är när en stor kläckning pågår som bäst. Vi har säkert alla upplevt en gigantisk kläckning med vakande fisk överallt - och självklart tycks fisken alltid föredra de naturliga insekterna framför vår fluga. Vid sådana tillfällen kan en avvikande och stor torrfluga många gånger fånga fiskens uppmärksamhet och avbryta den ordinarie dieten från smörgåsbordet av kläckande insekter.

  Även om jag bara nämnt två bra tillfällen att använda extremt stora och buskiga torrflugor, så finns det fler det är bara att ge sig ut och upptäcka dem. Men för att bespara dig lite tid vid vattnet, så kan jag ge ytterligare ett tredje tips.

  Nattetid ger sig de riktigt stora fiskarna ut på jakt, och en favoritfluga för dessa tillfällen, oavsett om man fiskar i sjö eller strömmande vatten, är en imitation av en mus! jo, det är faktiskt sant. Imitationer av möss tycks kunna få även den skyggaste öring att löpa amok och hejdlöst kasta sig över flugan.

  Så tveka inte att binda ett par rejält stora torrflugor att ha med i asken inför sommarens fiske. Du vet aldrig när de kan komma att behövas ... !

Stimulator

Krok: Eagle Claw, eller liknande 11 "curved nymph hook" nr 6-10.
Tag: Rostfärgad Fly-Rite eller liknande material.
Stjärt: Naturfärgat elk hair. Görs endast så lång att stråna sticker ut någon millimeter bakom krokböjen.
Kropp: Gul Fly-Rite eller liknande material.
Kroppshackel: Grizzlefärgad tupp.
Vinge: Naturfärgat elk hair. Skall nå lika långt bak som stjärten.
Hackel: Grizzlefärgad tupp. Använd två fjädrar till de större flugorna.

Koeltzer

Krok: Torrflugekrok nr 6-10.
Stjärt: Brun ekorre eller liknande material.
Kropp: Orangefloss, alternativt någon bra torrflugedubbing.
Kroppshackel: Brun tupp.
Vinge: Brunt polygarn eller liknande. Görs relativt tunn.
Hackel: Brun tupp.

Madame X (variant)

Krok: Streamerkrok nr 8-12.
Kropp: Gul Fly-Rite eller liknande material.
Vinge & huvud: Naturfärgat elk hair. Binds in på samma sätt som i den smått klassiska torrflugan Elk hair Caddis.
Ben: Svarta gummiben i storlek small eller medium.

Text & foto: Niclas Andersson ©
Teckningar: Gunnar Johnson ©