|
Vildsinnt
Fiske
- On tour 12/5 2004! -
Vädret hade varit underbart en längre
tid, inte ett regnmoln på himmelen på fjorton dagar, termometern hade parkerat sig på
drygt +10 grader C, allting var som upplagt för att testa ett nytt vatten. För
vårfloden var väl på nedgång?
För att vara på den säkra sidan ringde
jag dagen innan och berättade att vi tänkte komma till Klintforsåns Övre FVO för att
göra ett reportage till vår Internetportal. Killen jag talade med blev väldigt
exalterad när han hörde att vi tänkte komma, han berättade glatt och villigt var
största chansen att få närkontakt med öringen var, att vattnet var på kraftig
nedgång och att det redan dragits upp en hel del fisk var han även väldigt snabb att
poängtera.
Morgonen kom efter en plågsam natt, ty
jag får liksom barnen på natten innan julaftonen alltför mycket längtan i kroppen för
att helt kunna sluta mina ögon och somna in i ro, och allt såg ut att bli en trevlig
resa.
När jag tittade upp på himmelen kunde
jag dock konstatera att den bytt skepnad från det vanliga klarblå till en väldigt
mörkgrå nyans, nåväl tänkte jag skam den som ger sig. Jag gnuggade den sista sömnen
ur ögonen och kisade på den digitala inne/ute termometern som ligger på nattduksbordet
just för sådana här resors skull, -5 grader C. Min gamla skolfröken sade till
oss det där med väder och kläder.. Jag skulle vilja diskutera det med henne mellan fyra
ögon någon gång.
Nåväl, jag sökte genast fram alla
kläder som var på väg i förrådet för sommarförvaring innan jag kokade kaffe och
finslipade det sista på utrustningen.
Väl framme vid ån hade vi kört 5 mil
genom ömsom hagelbyar, spöregn och snömodd. Men det sista som överger en är hoppet,
så vi promenerade och läste en sträcka på ungefär 1 km. det första vi kunde
konstatera var att det var extremt högt vatten, minst 1,5 meter över
normalvattenföringen och att vattnet formligen hade hög fart.
Jag testade en försänkt en "Nalle
Puh", men trots att den var försänkt så hade jag problem att få ned den på
lämpligt djup.
Nu var goda råd dyra, jag vände ut och
in på alla fluglådor, vägde noggrant upp och kämpade med mitt inte alltför bra minne
att på något sätt hitta den fluga som på något sätt skulle ta sig ned genom den
strida strömmen. Efter 3 timmar experimenterande med blyhagel och olika flugor gav vi så
småningom upp för att söka oss till någon gäddtjärn istället.
Valet blev Stöversjön, en sjö helt
omgärdad av gungfly som således är tämligen svårfiskad under sommaren, här var dock
isen under själva gungflyn kvar så det var bara att trava på.
Vi hann inte vara där i mer än 10
minuter innan första gäddan landades, den var inte stor men trots det var det årets
fösta gädda och förhoppningar fanns på att det skulle bli den sista tagen i hagel.
Ytterligare tre gäddor landades, dock inte i hagel, utan i regn. Den femte och sista
gäddan högg i regn och landades i snöstorm.
Jörgen Vidmark 2004 ©
|
