|
Ätranlax… den
tionde!
Jan Faltin
Med det menar jag inte att
antalet fångade laxar är tio, snarare ett lyckligt fiske datum när allt helt plötsligt
stämmer, om det nu kan göra det när det gäller laxfisket. Att bli riktigt klok på
detta fiske är inte det lättaste här i världen som man kan försöka sig på.
Men just denna dag kändes det helt rätt
att pröva fisket, vattnet gick med 12 kubik och vädret det var mulet och inte alltför
blåsigt, en nackdel var ju förstås att dom börjat med ett större arbete i
Garvareforsen, dom skall tydligen gräva ner en bredbandskabel där. Så var och en kan ju
själva räkna ut att laxen blir störd av detta arbete.
Detta var ju ingen höjdare direkt, och
absolut inget som man räknat med när man åkte iväg till Ätran från Göteborg. Men
efter att arbetet slutat för dagen, och grävmaskinen var uppkörd så lade sig lugnet
så småningom till slut. Någon timme senare så visade sig konstigt nog lax på detta
ställe igen och förhoppningarna steg om att det kanske gick att få fisk där trots
allt.
När klockan började närma sig 18.30
så låg platsen i skugga för solen som bröt sig fram mellan molnen, och det kändes på
något konstigt sätt att laxen inte var långt borta. Jag hade precis lagt ut linan när
det hugger, och helt plötsligt så sitter min första lax för säsongen på min fluga,
gissa om det kändes skönt.
Slingan gick och jag spände upp den mot
spöt, den gick sedan fram och tillbaka några gånger runt ståndplatsen innan den
började komma mot mig och jag fick veva in linan i expressfart, nu stod laxen helt
plötsligt alldeles nedanför mina ben.
Jag försöker att få laxen att gå ut
igen, men den står envist kvar på samma plats i strömkanten lyfter så mitt flugspö
lite högre upp, och då händer det som man aldrig vill uppleva när det gäller
laxfiske, kroken lossnar retfullt och det härliga laxruset som jag kände rinner av mig
och frågorna kommer istället, vad gjorde jag för fel? Är det kroken som är dålig
eller vad?
Vadar så upp från ån och sätter mig
ner för att ta mig en kopp kaffe, det är aldrig fel det känns genast lite bättre efter
att man tagit en paus. Tittar därefter på min fluga och bestämmer mig för att slipa
kroken, när jag så är helt nöjd med detta så muttrar jag för mig själv, att nu
räcker det med att laxen tittar på kroken för att den skall fastna.
Så äntligen är det min tur att börja
fiska igen, jag kommer så sakta fram till platsen där laxen tog min fluga, men denna
gång är det ingen fisk som visar intresse, men det kunde jag väl räknat ut, men hoppas
kan man!
Så ser jag helt plötsligt en lax som
välver sig i ytan på nacken och säger högt för mig själv att nu är du min! Fiskar
mig så snabbt ner mot nacken och lägger ut men inget händer på första eller andra
utlägget. Nu lägger jag i stället mitt tredje kast långt ner till höger på nacken
och linan sveper väldigt nära kanten laxen hugger direkt, och den här gången känns
det att den sitter ordentligt. Den försöker att gå över nacken, men jag sätter
ordentligt med press direkt och ger den ingen möjlighet till detta.
Laxen kör runt där nere och går runt,
för att senare bjuda på ett vackert hopp och en rusning innan den lugnar ner sig lite,
nu kan jag trötta ut den och försiktigt styra in den mot land, och efter en del fumlande
med att försöka få ett fast grepp om en hal stjärtspole så får jag då äntligen upp
min första lax i år.
Jan Faltin © 2004
|
