På glid längs älven
Text och foto av Pål Krogvold

Mina finaste naturupplevelser är från härliga turer på älven. På kvällen har jag kanske sett 15 km älvsträcka med få fiskare. Jag upptäcker nya fiskeplatser varje år. Att fiska med enmanskanadensare är något av det finaste jag vet.

  Nästan överallt i världen där det finns vatten, har våra förfäder utvecklat en eller annan form av flytetyg. I många kulturer var och är båtarna långa, smäckra farkoster som paddlas med enkelpaddel, en farkost som liknar kanadensaren.

  Båttypen passar speciellt bra på mindre insjöar och strömmande vatten, även om det finns kanadensare byggda för stora vågor på hav och floder. Den kan göras så lätt att den kan bäras av endast en person, och är därför ypperlig att bära förbi hinder, Kanadensaren lämpar sig utmärkt för jakt och fiske; den flyter högt på vattnet och kan användas där det är för grunt för andra båttyper. En annan stor fördel, jämfört med roddbåten, är att man ser i färdriktningen.

  När Européerna kom till Kanada och Nordamerika, imponerades de av indianernas snabba och effektiva kanadensare. De upptäckte snart kanadensarens överlägsenhet vid färdsel på floder och sjöar. De använde därför kanadensaren som transportmedel under utforskningen av Kanada. Ända sedan jag var liten har kanadensaren varit en romantisk och spännande farkost för mig.

  För mig och många andra friluftsintresserade i Norge, har böcker som Helge Ingstads Pelsjegerliv eller Harry McFics tre böcker om livet i den Kanadensiska ödemarken, eldat på drömmarna om kanadensarlivet. jag drömde om stilla, lugna färder på floder och sjöar och spännande turer till nästan otillgängliga platser.

l bakvattnet. Fiske från en enmanskanadensare.
Foto Pål Krogvold

  Når fantasiplatser

  När jag i vuxen ålder bestämde mig för att skaffa en båt för fiske måste det bli en kanadensare. Genom åren har det blivit otaliga turer och denna geniala farkost har gett mig alla de naturupplevelser som jag hade fantiserat om.

  Paddling i kanadensare är en harmonisk, tyst, aktivitet precis som att flugfiska. Kanadensaren är både en slags plattform för fisket och ett transportmedel i ödemarken. Därför är kraven på en kanadensare varierande. När jag började att använda den till fiske efter öring ville jag ha den så stabil att jag kunde stå upp och fiska i den. De första åren var jag oftast ute tillsammans med en fiskekamrat. Efter hand upptäckte vi att det inte var speciellt bra att vara två i kanadensaren när vi, som vi oftast gör, är på jakt efter vakande fisk. Oftast blev det bara en som fick möjlighet att fiska och dessutom flyttade fisken sig när man reste sig upp för att kasta. Det var istället bättre att använda lite mer tid för att ankra upp ordentligt och kasta sittande. Därför övergick vi till att fiska med en man i varje kanadensare.

  Skuggorna är långa när Jacob och jag skall fiska av cirka tio kilometer av älven. Kanoten är packad med vadare, varma kläder, kamerautrustning, mat och fiskegrejor. Det är gott om plats och jag har riggat upp två spön. Vi puttar ut kanadensarna från land, riktar in dem och glider sakta nedströms. En härlig frihetskänsla fyller oss, inga modosamma vandringar genom buskar och ris, också bilresan slipper vi.

  Vi kommer till att fiska där det är omöjligt från land, antingen det är för djupt eller hopplöst att få plats med bakkastet och vi kan enkelt undgå fiskeplatserna där de som fiskar från land måste trängas. jag är ivrig att komma ner till "bakvattnet" och paddlar med lugna tag medan Jacob bara driver med paddeln över knäna för att studera några av sina favoritfiskeplatser. Stilla glider jag in i bakvattnet och låter strömmen ta mig en liten bit uppströms innan jag ankrar upp alldeles inne vid land. Kommer det att vaka här i kväll? På vattenytan ligger det massor av havererade insekter tillsammans med pinnar och annat skräp. En fisk har börjat att vaka bara några få meter från mig. Det är fantastiskt hur nära man kan komma fisken, bara man är lite försiktig.

  Jag tar fram spöet och kastar så att bakströmmen skall föra flugan upp till den vakande fisken. Men den flyttar hela tiden på sig, fiskar gör ju gärna det i bakvatten.

  Efter några kast tar den en slända alldeles vid sidan av min. jag skärper till kasten och känner att pulsen ökar. Så - i ett lugnt vak - försvinner min egen fluga. En vacker öring på trekvarts kilo. Turen tillbaka upp genom stryket gick "greit", en omöjlighet med något annat än en lättpaddlad och rank båt.

Mäktig. En flott öring tagen från kanadensare.
Foto: Jacob Krogvold)

  Driver fritt

  Den bästa metoden, om man är två, är att bytas om att fiska. Den som inte fiskar paddlar och håller kanadensaren hela tiden i rätt position. Ett annat alternativ är att ankra upp och fiska av ett område och därefter flytta sig. Skall du fiska vid fri drift, kom ihåg att kanoten lätt tas av vinden. Att driva fritt är därför inte så lätt. Ett drivankare gjort av en spann eller liknande är bra att ha.

  Vid ankring i en sjö eller i ett bakvatten är det svårt att förutse hur kanadensaren kommer att lägga sig. Därför är det klokt att ha två ankare, ett i var ände eller ett huvudankare och ett som du släpper i vid sidan av dig. jag har under de senaste åren utrustat min enmanskanadensare med ett ankare i varje ände.

  I älvar måste huvudankaret vara placerat i den änden av kanadensaren som blir lättast efter ankringen ( dvs. fören). Är du ensam sitter du alltså bakom mitten. Om du inte gör det ligger båten och slänger fram och tillbaka vilket är både obehagligt och störande. Dessutom blir det nästan omöjligt att veta var fisken vakar då avståndet hela tiden varierar. I enmanskandensaren sitter man i mitten och kan därför använda ankaret i bägge ändar även i stark ström. Det är en stor fördel. Jag låter ankarlinan gå längs ett hemgjort" bogspröt som sticker ut framför och bakom kanadensaren och fram till sitsen där jag fäster den i en "cleat" (en fästanordning som bl a används i segelbåtar). När jag har släppt i ankaret och drivit till den önskade fiskepositionen fäster jag bara ankarlinan i "cleaten". Det kan vara svårt att få upp fisken när man ligger ute i strömmen och det är därför en fördel om man kan ta upp ankaret samtidigt som fisken drillas. Det gör du lätt om du har en "cleat".

Repklämmor. "Cleat" underlättar enhandsoperationer med ankarrepet. Har du behov av att veta vattentemperatur kan termometern fästas på båtens undersida. Foto: Pål Krogvold

  I en älv måste ankaret kunna tas upp från sittande position. Om du måste flytta till uppströmsänden kan kanoten stegra sig, det är fort gjort med ett ofrivilligt dopp och kan också vara farligt. jag uppmanar därför alla att använda flytväst. Den mest funktionella för detta ändamål heter "SOSpender". När du drar i dess handtag blåses den upp.

  Ankarpiggarna fastnar

  För älven räcker det med en ankarvikt på fyra, fem kilo för en person, för insjön räcker ett lättare. Kom ihåg att ett tungt ankare är mycket obehagligt att paddla med när det hänger och slänger ned från "bogsprötet". Mitt väger fyra kilo och är gjort av gammalt balansbly från bilhjul som jag smält ned och hällt i Cola-burkar. 0,33-liters är lämpliga för medelstark ström och halvliters i starkare ström. i Undvik vanliga ankares långa piggar. De kan fastna och det är inte lätt att försöka dra loss ett ankare i en kanadensare. Senast förra sommaren såg jag några som använde ett vanligt ankare, för småbåtar. Det hela slutade med att de, på sin första tur var tvungna att kapa ankarlinan.

Bogspröt med ankare. En Colaburk med bly är lagom som ankare för en enmanskanadensare. Foto: Pål Krogvold

  Skall du fiska på vakande fisk i en älv gäller det att planlägga ankringen så att du inte skrämmer fisken. Är du väldigt nära när du ser ett vak är det bästa att bara glida sakta förbi. Därefter placerar du dig i kastposition. Om det är möjligt väljer jag oftast att kasta lite snett nedströms, Är jag nedströms där jag skall fiska, paddlar jag så långt ut till sidan om fisken som jag tycker är nödvändigt till ett stycke ovanför där jag skall ankra.

  Så förflyttar jag mig sidleds med fören pekande rätt uppströms. Här är det kraften i strömmen och mina lugna paddeltag som får kanoten att gå åt sidan. När jag har kommit in i det "spåret" som jag vill ankra upp i, låter jag kanadensaren glida ner i rätt ankringsposition. Hela tiden håller jag fören uppströms.

  Ligger du på tvärs när du ankrar skapar kanadensaren mycket bråk och vågor när den skall rätta upp sig. Det är för övrigt bättre att ankra upp med för lång ankarlina än för kort. Om jag önskar att ankra med akterankaret gör jag det på motsvarande sätt. Ser jag ett vak nedanför mig när jag driver med strömmen ankrar jag ofta upp med akterankaret när jag väntar på att fisken skall vaka på nytt så att jag kan planera fortsättningen på fisket.

  Ankringen måste ske lugnt och stilla. Här är det inte bara plasket i vattnet som jag tänker på utan också ljudet när ankaret slår i älvbottnen. Många fiskare har ljuddämpat sina ankare. Idealet är att täcka det med gummi men bly i ankaret är också bra. Det ger inte så kraftigt ljud som stål.

  Sitter du med ansiktet vänt uppströms är det lättast att kasta mot vänster för en högerhänt fiskare. Skall du fiska mot höger är det lättast vända sig om kanoten är tillräckligt stadig Om du sitter i en enmanskanadensare med ett akterankare kan du bara vända kanoten.

  Slutar fisken att vaka när du ankrar upp måste du ha tålamod att vänta. Gör det bekvämt för dig ta fram kaffet, luta dig tillbaka och njut av fridfullheten. Ute över vattnet är det mindre mygg än inne vid strand.

  När nattsländorna ilar över vattenytan och fisken rör sig mycket har jag haft bra utdelning genom att fiska uppströms. Då paddlar jag så nära fisken som möjligt och ankrar med kort ankarlina så att kasten blir så korta som möjligt.

  Flat eller rundbottnad?

  Har du aldrig paddlat kanadensare tidigare, är det klokt att hyra eller låna en under en helg, sa att du kan prova på innan du bestämmer dig att köpa en. Då får du en egen uppfattning om hur det egentligen är att paddla, hur stor/liten plats det är i en kanadensare och hur stabil du tycker den skall vara. Om den bara skall användas till fiske är för många stabiliteten den viktigaste egenskapen.

  När det gäller stabilitet pratar vi om två typer: Primärstabiliteten är hur stadig kanoten upplevs när du sitter i den - de breda, flatbottnade har stor primärstabilitet. Sekundärstabiliteten känner du av när du paddlar. En kanadensare med stor sekundärstabilitet rör sig bättre i vågor och är säkrare även om den känns lite instabil i början. De med lite rundare bottenform har större sekundärstabilitet än flatbottnade, men är ändå väl lämpade för jakt och fiske även om de kräver en viss tillvänjning.

  För många jägare, fotografer och fiskare överskuggar behovet av en extra stabilitet alla andra egenskaper. Många använder kanadensaren mer som en plattform för sin aktivitet än som ett transportmedel. Det finns några som är specialgjorda för detta ändamål. De är ofta breda (90 - 100 cm), flatbottnade och korta (under fem meter). De är ofta tungpaddlade, vilket har liten betydelse om du inte skall paddla långt, men som kan göra det omöjligt att paddla uppströms i en älv.

  En vanlig turistkanadensare (5 - 5,5 m x 85 cm, rundare bottenform) ger betydligt mer paddlingsglädje och effektivitet. Det är den perfekta typen för långfärder i ödemarken men den är också bra för fiske. Skall den användas ensam bör den vara fem meter eller något kortare.

  Ensam och lätt

  Skall du paddla ensam mycket är det viktigt att du har en lätt kanot. Tvåmanskanadensare väger ofta 35 - 40 kilo. Det är mycket när den skall lyftas upp och ner från biltaket av en person och gör att man tvekar att flytta sig frän en plats till en annan med hjälp av bilen. För ödemarksturer anser jag att det är oanvändbart med så tung kanadensare. jag vill inte rekommendera tvåmanskandensare över 30 kilo eller enmans över 25 kilo.

Fjälltur. En hopfällbar kanadensare är perfekt för älvfärder.

  Min tvåmanskanadensare av kevlar, 5,65 meter och väger inte mer än 20 kilo. Den är självklart inte billig, men för mig och makan är den värd vart enda öre. Vid fiske med två i båten är den mycket bra men den är för lång för solofiske. jag har också en 17-fots, hopfällbar Ally-kanadensare som väger ungefär det samma som tvåmanskanadensaren. Den är perfekt till långturer i ödemarken då den kanske måste fraktas med flyg, tåg, buss eller liknande. Den tål också steniga älvar bättre än de flesta andra typer. Jag gillar inte att använda den om jag bara skall flugfiska, men väljer den ändå framför många av de tunga klumpiga kanadensare som finns på den Skandinaviska marknaden.

  Redan i affären bör du provlyfta kanadensaren som du tänker att köpa, och även bära den en bit. Då förstår du vad jag menar. När du väl har gjort ditt val bör du montera ett bärstag i mitten av kanadensaren som gör den mycket lättare att bära.

  Skall den användas till fiske i älvar, är det en fördel att den är så lättpaddlad att man kan paddla uppströms igen efter att du släppt dig ned ett stycke i älven. Skall den alltid användas av två personer samtidigt är detta inte något stort problem. Värre blir det om du önskar att använda den själv, då gäller det att den är både riktningsstabil och snabb. Då får du hellre vänja dig till att den känns lite ostadig i början.

  En bra kompromiss

  Jag har många kamrater som har köpt ranka tvåmanskanadensare och de paddlar dem ensamma. Det verkar att vara en mycket bra kompromiss mellan framkomlighet och stabilitet. Någon har satt sitsen lite lägre än vanligt (cirka 18 cm) och även nybörjare klarar den fint. När den solopaddlas sitter paddlaren på aktersitsen, så att kanadensaren egentligen backas. Placera gärna en 15 liters vattendunk som ballast i det som blir fören. Om du i huvudsak skall paddla långa sträckor ensam och använda den mycket får du mest glädje av en enmanskanadensare. Du sitter du i mitten, får mer riktningsstabilitet och du kan ta styrtag både framför och bakom mitten av båten - något som ger bättre kontroll. Dessutom är det mycket roligare att paddla en enmanskanadensare än att vara ensam i tvåmansvarianten. Min egen (ca 13 kg, ca 5m) är en av mina bästa investeringar av friluftsutrustning. Härlig att paddla och lätt att bära.

  Väl uppankrad måste jag erkänna att själva fisket är mer komfortabelt i en tvåmans- än i enmanskanadensaren. Du kan sitta på tvären, flytta dig och i stadiga tvåmanskanadensare till och med stå upp. I singlarna är det omöjligt och sitsen måste vara mycket låg om det skall vara möjligt att vrida sig. jag tycker ändå att enmanskanadensaren fördelar klart överskuggar dess nackdelar.

En för mycket. Två man i en kanadensare är enligt författarens mening långt ifrån idealiskt. Foto: Pål Krogvold

  Vid fiske frän kanadensare kan du bli sliten i ryggen. jag har skaffat ett ryggstöd som heter, "super seat" tillverkat för enkel montering på sitsen -en otrolig förbättring av komforten. Det är foam klätt med tyg och är inte i vägen när du paddlar.

  Det går fint att paddla en kanot med kajakpaddel. Det kan dock bli mycket vatten i båten och vara problematiskt i vind när du kanske måste paddla bara på den ena sidan. Om du ska uppströms tätt intill land under överhängande träd finns det inte plats till åran.

  Enkelbladig paddel är det traditionella och det som ger bäst kontroll. Kontroll över båten är mycket viktigt vid flugfiske. Paddelns längd är viktig, den får inte vara för lång. Det är skaftet som skall mätas och bör vara lika långt som, mätt när du sitter på en stol, avståndet mellan näsan och stolsitsen plus fem centimeter (beroende på hur högt sitsen är monterad). Paddeln har rätt längd när den översta paddelhanden är mellan hakan och ögonen då bladet är under vattnet och paddeln står lodrät. Personligen föredrar jag en lite för kort paddel än för lång. jag rekommenderar på det varmaste att du köper en vinklad för bättre kraft. Den bör inte ha för stort blad (max bredd 22,5 cm, längd 45 - 50 cm). Väldigt många av mina flugfiskekompisar har köpt sådana här paddlar efter att ha provat min.

  Övning ger färdighet

  Det är klokt att ha lite paddelträning innan du drar på fisketur. Du får ut mer av både paddling och fisket när du kan kontrollera båten ordentligt. När du sitter mitt i kanadensaren, som i enmanskandensaren kan det i början verka svårt att vända den, men man lär sig fort. När du skall svänga använder du paddeln i solfjädertag på motsatt sida mot dit du vill svänga. Lutar du dessutom båten bort från dit du vill (alltså det motsatta vad du gör på cykel) går det ännu lättare.

  Att man använder kanadensare under flugfiske betyder inte att man fiskar från den hela tiden. I första hand är den ett transportmedel och jag föredrar att vada och fiska om det är möjligt. Stora djupa älvar kan vara svära att fiska av från land. Vadmöjligheterna är begränsade och det kan snabbt bli trångt mellan spöna.

  Fler borde ta efter kanotfisket, även om det alltid kommer att verka störande för landfiskande. De irriterar sig ofta över båtens närvaro även om det är utan grund. De tror också att båttrafik skrämmer fisken mer än den i verkligheten gör.

  Vi har flera gånger paddlat efter varandra uppströms i en älv, plötsligt har det börjat vaka efter att första båten har passerat. Detta tyder på att fisken störs lite. Vi som färdas med båt på fiskeälvar måste trots detta komma ihåg att vi kan verka störande och pröva på att störa minimalt Man skall hålla sig på sa långt avstånd som möjligt från dem som fiskar från land. Fråga vadaren var du bäst ska passera.

  Det är bättre än att glida rätt över hans vakande fisk. Om du inte vet var han fiskar är det dock bättre att bara glida förbi än att börja med en massa ljudliga paddeltag. Min erfarenhet är att kanoten påverkar fisken mycket mindre än bråket från paddlingen.

  Från kanadensaren har jag haft många fina fiskeupplevelser. Jag upptäcker nya vakplatser varje år och att färdas längs älven blir behagligt istället för jobbigt. jag kan ha med mat, varma kläder för kvällen, vadarna, fotoutrustning etc. och det väger ingenting. Klädseln kan var lätt.

  Kombinationen flugfiske och min enmanskanadensare är något av det finaste jag vet.

Pål Krogvold © 2004
http://www.palkrogvold.no/

Red's anm: Pål Krogvold har tillsammans med Laila Krogvold skrivet en mycket bra bok om kanoter, kanadensare och fiske från dessa. Boken innehåller massor av nyttig information. Läs mer här: Kanoboka