Laxen, silvret från havet
Av Jan Faltin

  Att laxfisket kan vara en evig väntan på hugg och fast fisk, det vet var och en som ägnar sin tid till detta fiske. Men samtidigt så är det väl på det viset att har man en gång krokat en lax så är man fast för livet i alla fall är det så för min egen del.

  Men den här säsongen har inte varit speciellt fångstgivande för mig när det gäller laxfångster. Detta trots en tredagars tur till Mörrum, med en förhoppning om att äntligen lyckas med att fånga en av dessa stora Mörrums laxar. Men för min egen del blev det tyvärr inget lyckat fiske där denna säsong men man får glädja sig åt att andra lyckas desto bättre.

  När jag så kom hem efter denna fiskeresa var det dags för fiske i Ätran igen, och här fick jag nu äntligen känna på lax för första gången i år. Men efter en stund så går fisken lös igen, och där står man med en tom känsla och undrar hur fasen kunde den släppa. Skam den som ger sig, det är bara att bita ihop och försöka igen för det gäller att man har uthållighet i detta fiske.

  Min nästa upplevelse var under en tur till Ätran igen någon dag senare, nu fiskade jag på felsidan över en plats där det brukar stå fisk. Under utlägget ser jag hur flugan hakar fast i tafsen, fasen muttrar jag för mig själv men jag låter ändå flugan fiska över platsen. Helt plötsligt ser jag hur vattnet reser sig efter flugan när en lax sätter fart, och hela ryggen och fenan syns när den jagar efter flugan utan att hugga. Den här händelsen "the riffling hitch" upprepar sig även under nästa försök, på samma plats, jag tar hem flugan under raska drag och återigen händer samma sak men hugget uteblir ännu en gång.

  Jag berättar för min fiskekompis Leif vad som hänt, och han säger skrattande att du är otursförföljd och jag börjar tyst undra för mig själv att det ligger nog något i detta. Alltså återigen gick jag hem utan fångst, det här har blivit en vana nu, skämtsamt säger jag att nu är det dags för golf i stället!

  Dagen efter nämligen lördag den 23/7 ringde jag Leif igen, och undrade vad han tyckte om en fisketur, detta trots att vi nog båda kände oss lite sega. Jag inleder samtalet med att säga att naturligtvis kan inte vädret vara bättre, mulet samt att det är betydligt svalare i luften nu, det måste bara vara läge i ån för laxfiske. Naturligtvis håller Leif med mig, men beklagar att han inte kan komma eftersom han redan bokat upp sig för helt andra aktiviteter, allt har sin tid och plats som det heter.

  Sagt och gjort jag packar ner lite grejor i min väska, och skyndar mig iväg efter middagen ner till ån för att först kolla vattenståndet innan jag löser kortet. Vid framkomsten till ån, ser jag att vattnet var helt perfekt ringer igen för att höra med Leif, när jag så berättar om vattenståndet denna lördag så kan vi båda bara konstatera att bättre läge för laxfisket går bara inte att önska. Iväg och hämta kortet och när jag frågar om det är fler sålda kort så får jag veta att så är inte är fallet, jag har alltså hela ån för mig själv fantastiskt!

  Nu tacklar jag upp mitt för året nyinköpta Hardy Grahphite 11 fot -7/8, ett spö som dom slutat att tillverka men som är helt underbart att kasta med, rullen som jag använder är en Hardy Gold Sovereign 8/9 som Mats Larsson på Edgeflyfishing sålt till mig, och som fullbordar utrustningen denna dag. På tafsen sätter jag så på min Black & Orange fluga, som har ett antal laxar på sitt samvete.

  Gick så med försiktiga steg ner mot den plats där jag skulle börja kvällens fiske.

  Ett svagt duggregn hade börjat att falla när jag lade ut mitt första korta kast, när så flugan fiskat klart lyfter jag för ett nytt kort utlägg, tafsen hade precis sträckt ut när laxen tar, och med en rusning sticker den iväg 30-40 meter ner i strömmen, upp med spöt det står nu lika böjt som ett cykelhjul. Den här gången har jag inte tänkt att vara lika försiktig som förra säsongen när jag tappade en storlax i ån.

  Laxen kommer nu med fart mot mig, och jag får snabbt veva in lina för att fortsätta min press, den knycker och gör återigen en ny utrusning, men får nu jobba både mot rullens broms samt spöt. Efter att den stått och stångas en stund börjar trycket att släppa, och den kommer in mot kanten där jag står.

  Herregud tänker jag det här var ingen dålig fisk, det är garanterat min största lax någonsin jag tippar att den garanterat väger över 10 kg strecket. Nu får jag fram min lilla krok som jag har i innerfickan och när laxen sakta glider förbi mig upp mot gruset, så lyfter jag upp den med kroken i ena gälbågen och springer upp med den på fast mark, allt detta har inte tagit mer än 5-10 min. efter att den tog min fluga.

  Vilken lax, 11 kg och över 1 meter lång, min största lax och att få den i vår lilla å är för mig mer värt än alla andra platser som finns. En sak som jag med facit i hand måste medge, Mikael du har helt rätt i det du alltid sagt, nämligen ett mjukt flugspö är helt underbart att drilla en stor fisk med, och det tröttar ut fisken betydligt snabbare.

Bästa flugfiskehälsningar Jan Faltin

"Silver from the sea
is gold worth for me"
Tänkvärda ord av Björn Harnebrandt