Uppströmsfiske med djupnymf
Text & teckning: Johan Klingberg
Foto: Ulf Börjesson

Uppströms nymffiske kan vara en mycket effektiv teknik, som får nymfen att snabbt sjunka genom det snabbare ytvattnet ner till fisken, där den normalt står i strömlä nära botten

Även i till synes grunda vatten kan ytströmmen göra det svårt att få ner nymfen till botten - om man inte använder rätt teknik. Foto: Ulf Börjesson ©

  Solvärmen har ännu inte lyckats tränga undan den råa morgonkylan. Dimslöjorna dröjer sig kvar långt in på förmiddagen och kläckningarna är av naturliga skäl ännu sporadiska. Därför har nymffisket visat sig mest effektivt.

  Jag följer den klara strömmen en bit tills jag ser ett trädöverhäng på andra sidan ån. Strax uppströms ligger en stor sten, och bland alla barkflagor och grenrester på botten kan jag genom polaroidglasögonen se en stor öring som då och då plockar i sig en nymf eller annan godbit. Fisken verkar stundtals riktigt ivrig. Ibland lämnar den botten och går upp någon meter för att plocka i sig av det som kommer driftande.

  Jag binder ett förtyngt Haröra i storlek 10 på tafsen och lägger kastet ett par meter ovanför fiskens ståndplats. Flugan sjunker - men driver förbi fisken helt obemärkt. Nästa kast placerar jag ytterligare tre meter uppströms. Nu når flugan helt ner till botten och rullar makligt mot fisken. När den befinner sig strax framför öringen lyfter jag spötoppen så att flugan stiger.

  Hugget kommer omedelbart och tveklöst!

  Öringen rycker, skakar och går runt i cirklar för att bli kvitt min fluga, men snart ligger den i håvnätet...

  Detta är ett utomordentligt trevligt sätt att fiska med djupnymf - att fiska på en utvald fisk som man ser i vattnet. Men för det mesta fiskar man ju efter fisk man inte ser, det vill säga rent blindfiske, och då kan det många gånger kännas ganska hopplöst att bara gå och kasta sin djupnymf över förmodade ståndplatser. Men misströsta inte. Finns det bara fisk i vattnet, så är den vanligaste orsaken till uteblivna napp helt enkelt att du inte urskiljer dem. Öringen ser din fluga och tar den säkert också många gånger för att prova om den är ätbar - men spottar sedan utan att du upptäcker det. Men den bristen kan du åtgärda med rätt fisketeknik och en tafs som indikerar när fisken tar din fluga i munnen.

  Teknik och utrustning

  Självklart ska du variera längd och linklass på ditt spö efter storleken på vattnet. Men ett gott råd vid djupnymffiske är att använda ett så långt spö som förhållandena och omgivningarna medger. Inte för kastlängdens skull, för vid det här fisket är det aldrig fråga om några långa kast. Men ett längre spö ger bättre kontroll och möjlighet att styra linan på vattnet - och därmed tafsen och nymfen nere i vattnet.

Ankarflugor måste vara tunga och kompakta som husmaskimitationer eller guldhuvudlarven till vänster, medan upphängarflugorna till höger kan vara mer traditionellt bundna och försedda med hackel.
Foto: Ulf Börjesson ©

  Om strömmen är bredare än tio meter brukar jag använda mig av ett 10 fot långt spö, klass 5-6, med en ganska snabb aktion. Till spöt har jag en flytlina i passande klass. En något för tung lina gör emellertid att du bättre utnyttjar spöts aktion vid de korta kast det här är fråga om.

  Blindfisketeknik, vilket det ju oftast handlar om i våra nordiska vatten, går till så att du vadande ute i strömmen kastar din fluga sju, åtta meter snett uppströms. Uppströmskastet ger din djupnymf möjlighet att sjunka på slak lina medan den flyter ner mot fisken. I takt med att nymfen driftar mot dig, höjer du spöt och får därmed kontroll över slaklinan och har hela tiden kontakt med din nymf. När nymfen är jämsides med dig mendar du linan och sänker sedan spöt i takt med att linan fortsätter att flyta nedströms.

  Var extra uppmärksam och beredd att göra mothugg just när kastet fiskats ut, eftersom fisken ofta nappar när linan sträcks. Det beror på att linan då tvingar flugan till en uppåtgående rörelse på grund av pressen från det snabbare ytvattnet på tafsen, samtidigt som denna bromsas av den sträckta linan. Denna uppåtgående rörelse verkar mycket övertygande på fisken och har omvittnats av många flugfiskare, bland dem den amerikanske våtflugefiskaren Jim Leisenring, och efter honom har tekniken döpts till Leisenring's lift.

  Men händer ingenting, tar du ett steg uppströms och lägger ut nästa kast på samma sätt. Du kan självklart också sprida ut flera kast från samma position. Men genom att du långsamt förflyttar dig uppströms mellan varje kast, fiskar du av strömmen utan att lämna något parti ofiskat bakom dig, eftersom kasten i solfjäderform kommer att täcka över varandra - med andra ord den gamla hederliga våtflugefisketeknik som nästan är bortglömd idag...

  De flesta fiskar står normalt i strömlä nära botten. Därför fiskar du också din djupnymf där. Ett bra tips är att göra ett något häftigt och aningen för hårt kast, så att flugan lättare slår igenom vattenytan och sjunker snabbare. Men välj också flugor med vad engelsmännen brukar kalla "good entry" - det vill säga bundna utan alltför buskiga hackel eller andra material, som hindrar dem att bryta vattnet.

  Olika typer av nappindikatorer

  Det är oftast omöjligt att känna när fisken tar en djupt fiskad nymf. Därför måste du hela tiden titta på tafsen och låta den indikera nappet. Så fort du ser att den stannar upp, dras ner eller åt sidan - eller gör någon annan onaturlig rörelse - ska du omedelbart svara med ett mothugg, så att du inte missar någon fisk.

Vid fiske med djupnymf behövs en tunn tafs och någon form av nappindikator. På den övre teckningen består denna av en infettad buttdel av tjockare nylon, medan den andre teckningen visar en 40 cm lång indikator klippt från en tjock fluglina och försedd med en ögla för snabbkoppling.

  Den tafs jag använder för det här fisket år mycket enkelt konstruerad; närmast fluglinan sitter 40 cm 0,40 mm nylonlina, därefter följer en tunn spets på 0,14 mm. En tunn spets har stor fördel genom att den har liten "yta' och därmed ger lågt motstånd i vattnet. Den hjälper alltså djupnymfen att sjunka snabbare. En tjock tafs har svårare att sjunka igenom den snabbare ytströmmen - något de flesta flugfiskare aldrig tänker på. Men gör bara experimentet att hålla handen utanför bilförstret och vrid den sedan växelvis med "tumsidan" respektive hela handflatan mot fartvinden, så märker du snart vilken inverkan den större, vindfångande ytan har. En liknande effekt har det strömmande vattnet på din tafs.

  Spetsens längd varierar jag beroende på vattendjupet. Är detta 1 meter, så låter jag spetsen vara 0,9 meter lång. Tafsens korta, 0,40 mm tjocka buttdel har jag alltid infettad med Gink eller liknande flytmedel. Det är nämligen buttdelen som indikerar nappet.

  Om du ändå har svårt att se buttdelen, finns det en uppsjö av andra nappindikatorer att välja mellan; allt från en påknuten och infettad garnstump till olika typer av påträdda småflöten. Men det går sällan att enbart lita till fluglinans spets eller tafsens buttdel i lite snabbare strömmande vatten. På flytlinor i lägre viktsklasser är dessutom spetsen oftast så tunn att den består mer av kärna än coating. Spetsen vill därför gärna sjunka, även om du fettar in den gång på gång. Därför kan det vara lämpligt med en tjockare fluglina och använda denna speciellt för ditt djupnymffiske - speciellt i lite oroligare vatten. Som jag redan poängterat, så är det aldrig fråga om annat än korta kast.

Det är nära nog omöjligt att knyta samman så skilda lindiametrar som 0,40 och 0,14 mm med traditionella tafsknutar. Använd istället den skarvknut som redovisas ovan: Slå en vanlig överhandsknut på 0,40-linan, men dra endast ihop knuten till en lös, mindre ögla. För in den tunna tafsspetsen genom öglan och gör en glidknut (A) runt den grövre butten. Fukta med saliv och dra åt båda knutarna. Dra sedan ner glidknuten mot den åtdragna stoppknuten. Trimma.

  För att belasta ditt spö och ta fram aktionen i det, kan du därför med fördel till ett klass 5-6 spö använda en billig WF7 flytlina, som du helt enkelt klipper av spetsen på framför klumpen. Montera sedan tafsspetsen direkt i linan och strunta i buttdelen av nylon. Då får istället den tjockare och mer välflytande fluglinan fungera som nappindikator. Ett billigare alternativ år att klippa cirka 40 cm av klumpen på en kasserad lina, förse den med tafsspets och montera den med en ögla för snabbkoppling till din fluglina. Då har du en fluglineindikator som tydligt visar när fisken tar.

  Manipulationer av detta slag har ingen betydelse för presentationen av flugan. Djupnymffisket är ett korthållsfiske, och dessutom gäller det ju att med hårda kast få nymfen att bryta ytan. Så det är knappast tal om någon delikat presentation, där du smeker ut din fluga och därför behöver en långsamt taperad fluglina med tunn spets.

  Ankare och upphängare

  Vid djupnymffiske brukar jag använda mig av två flugor samtidigt - ett ankare och en upphängare. På så vis fiskar jag av två djup samtidigt; ankarflugan nere vid botten och upphängarflugan en bit ovanför.

  Flugmönstren skiljer sig säkert inte från dem du redan brukar använda. Men det är viktigt att ankarflugan är bunden så att den lätt slår igenom vattenytan och sedan sjunker mot botten. Därför bör den inte vara försedd med yvigt hackel och helst bunden av vattensugande material, till exempel chenille. Den kan också vara förtyngd med blytråd eller försedd med guldhuvudpärla.

  Upphängarflugan ska vara lättare än ankaret och kan också vara mer traditionellt bunden och till exempel försedd med ett livfullt hackel. Upphängarflugan fästs på en kortare eller längre upphängartafs en bit ovanför ankarflugan så som framgår av teckningen, Längden på upphängartafsen väljer du naturligtvis efter det djup du vill att denna fluga ska fiska på.

  Många kanske tvekar för att fiska med två flugor på tafsen, eftersom man tror att det lätt innebär trassel. Men vid korta kast är den risken minimal. Däremot gäller det att ta hänsyn till den extra kroken når man drillar och landar fisken - eller fiskarna - för med den här metoden kan man ju faktiskt få en doublé...

Text & teckning: Johan Klingberg ©
Foto: Ulf Börjesson ©
Besök gärna Johans hemsida och Blogg