En gråsugga till vårfisket
Text & foto: Björn Möller  

Jag binder mina imitationer så att de får
gråsuggans breda och platta kroppsform.

Gråsuggorna kan lokalt i vissa sjöar - eller delar av en sjö. vara stapelföda för fisken under en del av året. Magundersökningar visar till exempel att öringen i ett av mina hemmavatten hade 90 procent gråsuggor i maginnehållet de första veckorna i maj månad

  Jag tycker att vi flugfiskare borde uppmärksamma gråsuggan som förebild för våra flugor i större utsträckning än vi gör idag. Själv började jag binda mina första imitationer 1983 och fiskade dem med viss framgång. Men det var först några år senare som jag noggrant började undersöka fiskens födoval i de vatten jag brukade fiska, och det var då som mitt intresse ökade på allvar.

  Det var visserligen inte i alla vatten som fisken åt gråsuggor i någon större utsträckning, men i de vatten som hyste stora mängder gråsuggor var den vissa tider på året den bästa imitationen att sätta på tafsen. Gemensamt för dessa vatten har enligt min erfarenhet varit att de haft en riklig bottenvegetation. Det tycks vara en förutsättning för att gråsuggorna ska förekomma i stor mängd. Så har till exempel varit fallet i en sjö, där en större vik har en rik bottenväxtlighet, men där sjöns botten för övrigt är relativt vegetationsfattig. Fisk som jag fångat i just denna vik har ätit gråsuggor i mycket större mängd än fisk fångad i andra delar av sjön.. En viktig upptäckt som visar att man måste presentera rätt imitation i rätt lokal, även om det är samma vatten.

  Gråsuggan tillbringar hela sitt liv under vattnet. På latin heter den asellus och är ett litet kräftdjur, som kan bli 15-20 mm långt. Kroppsformen är platt och den är mycket tydligt segmenterad. Dessa kräftdjur är tillgängliga för, fisken hela säsongen, men fiskens födoval beror också på om det finns annan tillgänglig föda, som den för tillfället föredra, Det kan också skilja mellan olika fiskarter vad de väljer att äta. Ett exempel visar hur det kan skilja mellan fiskarna i en och samma sjö, som jag brukar fiska i.

  Ungefär, så här stor procent av bytesvalet utgjordes av gråsuggor i de maganalyser jag gjorde på olika fiskar under de två första veckorna i maj månad. Det vill säga innan myggpuppor och flicksländenymfer börjar exponera sig och dra till sig fiskens uppmärksamhet. Min undersökning begränsar sig till början av maj månad, eftersom vattnet öppnas först vid denna tidpunkt, men troligen är gråsuggorna stapelföda även tidigare under våren.

  Mängden gråsuggor av det totala maginnehållet fördelade sig så här mellan de tre fiskslag som finns i vattnet:
Öring 90%, Bäckröding 75% , Regnbåge 25%.

  Detta visar att man har störst chans att lura gammal öring och bäckröding i det aktuella vattnet vid den här tiden på året, om man väljer att fiska med en gråsuggeimitation. Men gör gärna egna undersökningar i dina egna hemmavatten för att konstatera om - och i så fall under vilken period på säsongen - som fisken koncentrerar sig på just gråsuggor.

  Fisketeknik

  Gråsuggan rör sig inte speciellt snabbt i vattnet. Därför fiskar jag den långsamt med små korta dragningar i linan och låter den vila en kort stund innan hemtagningen upprepas. Försök att fiska den så nära botten det går eller, strax ovanför bottenväxterna. Själv föredrar jag att fiska gråsuggeimitationen med flytlina och lång tafs med nappindikator.

  Jag binder mina gråsuggeimitationer på krok med uppåtböjd krokögla, för att få tafsen att gå i cirka 4-5 graders vinkel från flytlinan i ytan ner till den djupt fiskade imitationen, som då är fast i den uppåtböjda kroköglan. Jag tror detta får till följd att gråsuggeimitationen fiskar riktigare efter botten.

  Ett annat förslag till fisketeknik med gråsugga är att placera flugan i närheten av ytnära växter och låta den sjunka för att ge sken av en gråsugga, som släppt taget från växten och simmar mot botten. Kolla tafsen noga för att inte missa hugg.

Fiske med en gråsugga på tafsen kan
bjuda på trevliga överaskningar.

  Störst framgång har jag haft vid grynings- och morgonfiske med gråsuggor, eller överhuvudtaget vid tillfällen då det inte varit alltför starkt solsken. Men ingen regel utan undantag - se bara på bilden här ovan.

  Bindbeskrivning

Fäst en krok med uppåtböjd krokögla i städet och linda en bindttrådsbädd. Förtyng med blytråd på var sida om krokskänkeln och lacka. 

Bind fast polygarn i krokböjen.

Fast in stjärtstrån på var sida om polygarnet ungefär en tredjedel av krokskänkens längd. Fäst även här bak ribbing samt ett strusherl.

Forma en dubbingloop av bindtråden och gå fram med bindtråden till kroköglan.

Stoppa in kanindubbing i den formade dubbingloopen och tvinna denna. Linda fram dubbingen till kroköglan och lås med bindtråden.

Klipp ovan- och undersidan plan samt ansa sidorna.

Ribba strutsherlet till kroköglan som ben och klipp ovan- och undersidan ren.

Vik över polygarnet som rygg fram till kroköglan och fast in med bindtråden. Följ efter med ribbingwiren och avsluta. Lacka.

Kläm slutligen med en oräfflad tång till gräsuggan för att ännu mer understryka det platta utseendet. Sedan kan man valfritt försöka efterlikna kamouflagemönstret på ryggskölden med vattenfast tusch.

Mönsterbeskrivning

Krok: Typ Mustad 94842
Tråd: Grå 6/0
Förtyngning: Anpassad blytråd
Stjärt: Hackelfibrer eller stickelhår
Rygg: Gråbrunt Flyfloat polygarn
Rib: Guld-, silver eller kopparwire
Ben: Grå struts
Kropp: Adexas gråbruna kanindubbing

Text & foto: Björn Möller ©
Björns hemsida www.abatarphoto.fotosidan.se/