|
Bone 3 O'clock
Av Claes Ylving
Del 3. Resan hem
Efter en dryg
vecka i ben-fiskar-himlen så var det oundvikliga ett faktum; hemresan.
Vi kände oss
faktiskt nöjda, och att åka hem var inte en helt otrevlig idé. Men
faktum är att så fort man satt foten i Sverige igen så ville man bara
tillbaka..
Vi packade på
morgonen, eftersom planet inte skulle gå förrän efter lunch. Det går
inte att boka flygningar FRÅN Grand Roque hemmifrån, utan det sköts av
innehavaren av Posadan efter att du har anlänt. Vi hade hört att vi
skulle flyga med ett annat bolag hem: TransHaven, och de som varit här
förrut meddelade bittert att dessa plan var helt horribla, samt att de
var avsevärt mycket mindre än det vi anlänt med. De hävdade dessutom
bestämt att vi aldrig skulle få med allt vårt bagage. Jag ställde mig
aningen skeptiskt till detta, men det visade sig snart att de skulle få
rätt. När nästan allt bagage var packat, låg fyra väskor kvar på
marken, bl.a undertecknads och Tord Andreassons (fiskeutrustning för
åtskilliga tusenlappar).
Nu gick Tord i
taket och kaptenen försäkrade att vårt bagage skulle skickas med det
större planet vars avgångstid var en timma senare. Efter att Tord fått
vår pilots visitkort så hoppade vi in i planet.
Planet var något
mer skralltigt än vårt plan på ditresan.. Piloterna satt helt synliga,
bagaget låg i en hög längst bak i planet.. hade det varit turbulent så
hade vi alla fått hela bagaget i knät.. Dessutom stod allt i planet på
ryska.. och evakuerings-broschyren tillhörde en helt annan flygplanstyp..
men vi anlände hela och rena till Carracas flygplats.
Foto: Tryggve Rolfsnes
2005 ©
Byråkrati..
Nu vidtog en
lååååång procedur, med massor av olika köer.
Inchecknings-kön
Vid Lufthansas
disk, varvid jag och Tord fick förklara för dem att vårt bagage skulle
komma med en senare flight från Los Roques.
Flygplatsskatte-kö
Nästa kö för
att betala flygplatsskatt, det visade sig att vår avgift redan var betald
i biljetten, men vi var ändå tvungna att få en blankett där som skulle
fyllas i.
Lämna-tillbaka-turistvisums-kö
Nästa kö: för
att lämna tillbaka det turistvisum vi fått på inresan, om ni reser hit
TAPPA INTE BORT DET.. När vi står där mitt i kön, dyker vår
TransHaven kapten upp jämte oss... och lämnar över incheckningskvitton
till mig och Tord, vi var nog båda lika överraskade.. jag tror att vi
så gott som räknat med att det bagaget möjligen skulle hinna ikapp oss
hemma i Sverige (om vi hade tur..).
Men vid närmare
undersökning av hans visitkort såg vi att han inte bara var pilot utan
också "Director of operations"... go figure. I alla fall, vi
utnyttjade tiden i kön till att fylla i den nya blanketten vi hade fått.
Security-check-kö
Ett måste på
alla flygplatser.
Lämna-in-ifyllt-papper-kö
Här skulle man
lämna in det papper man precis fyllt i..
Nu äntligen hade
man kommit in i avgångshallen.. vi traskade raskt fram till första
bästa hamburger-ställe (9 dagar utan kött, ger en hallucinationer..),
det var ootroligt gott med hamburgare nu.. men vi hade inte lång tid på
oss och snart kom vår gate upp, varvid vi gav oss iväg dit. Nu blev det
en ny kö för här hade de bestämt sig för att grundligt gå igenom
ALLAS handbagage..
Väl ombord på
vårt Lufthansa plan till Frankfurt, så gjorde jag det bekvämt för mig
själv och förberedde sig inför den långa flygresan hem.. Strax efter
takeoff serverades det mat, och jag valde att dricka vin till. Det var nog
ett smart drag, för kort därefter somnade jag och vaknade en timma innan
vi skulle landa i Frankfurt.. underbart sätt att resa på! Tord som satt
jämte mig, sov han med men antagligen aningen mer oroligt då han hade
hög feber.
Väl framme i
Frankfurt hade vi många timmars väntan på oss innan flyget till
köpenhamn skulle avgå, vi tre: Jag, Niklas och Mikael försökte
förgäves få våra biljetter ombokade till Landvetter istället, men det
var omöjligt.. Vi fick se oss besegrade när det gällde det och tillslut
var det dax att borda planet till Köpenhamn. Frankfurt-Köpenhamn
avlöpte smärtfritt.
Bytet i Köpenhamn
till tåg mot Göteborg var nog det smidigaste på hela resan, vi tre fick
vårt bagage så gott som först, vi såg då på skärmarna att nästa
tåg till Göteborg avgick om 10 min, vi sprang ner och löste biljetter
och han med det. Även Anders Ekdahl hann med det tåget, och efter att ha
sagt hej och tack till honom i Lund fortsatte vi vår resa mot Göteborg.
Resan avslutades
som den började, med buss från Kungsbacka till Göteborgs C. Varvid
taxi, buss och Flickvän tog oss skilda vägar. Jag bad min taxi köra
förbi Mc Donalds på vägen, och gissa om det smakade gott när jag satt
i min lägenhet en stund senare och tryckte i mig en Big Mac Co.
Utrustning
Surf Candy
Flugor
När det gäller
flugor så finns det ganska mycket information att hämta på nätet, men
vi använde oss dessutom av scandicAngler som fick i uppdrag att sätta
ihop ett paket med Bone-flugor till oss. Detta gjorde de och ett par
veckor innan avresa anlände ett paket med 75st flugor med posten. I detta
paket fanns:
- Crazy Charlie
- Surf Candy (eller
standard A1, som den fick som epitet..)
- Borsky slider
- Gotcha
- Fyggi
- Polarfiber Baitfish
(eller standard A2)
Om man ska säga
något om vilken som fiskade bäst så får det nog bli Surf Candy (eller
A1) men det kan bero på att vi efter att ha fått de första fiskarna
fiskade klart mest med denna.
Lina
RIO Mainstream
Saltwater
Denna fungerade mycket bra, och kan rekomenderas.
Spö
2st G.Loomis IMX
9" #7, 1st 10" #8
Extraspön: G.Loomis GLX 10" #6, Guideline 10" #8 och Sage
9" #6
Rulle
Huvudrullen för
oss alla tre var en Loop CLW, spolad med 150m backing, tre extrarullar var
med också.
Kläder
- Hatt eller keps
(mörkt brätte)
- Polariserande
glasögon (brun ton)
- Långärmad skjorta
(snabbtorkande)
- Långa byxor
(snabbtorkande)
- Flatboots eller
dykarskor med bra sula
Visum
Turistvisum får
man vid inresa i Venezuela
Vaccinationer
- Havrix
- Gula febern
- Stelkramp
- Nästa gång: Turist
Diarré
Bonefish (Albula
vulpes)
Bonefish finns på
grundare kuststräckor i varma vatten från Atlanten (Biscaya-bukten),
Florida till Bahamas och Bermuda. Den silvriga färgen, dess skygga natur
och hastighet har naturligtvis bidragit till dess latinska namn Albula
Vulpes vilket betyder "Vit Räv". Det är den enda medlemmen i
familjen "Albulidae" och dess närmaste släktingar är Tarpon
och Ladyfish. Dess kropp är lysande silver och rygg och övre sidor har
en blå-grön nyans.
Foto: Jan Melin 2005 ©
Bonefishens
livshistoria är inte känd men man antar att fortplantning sker på
djupare vatten under den sena vintern- tidig vår. Man tror att Bonefish
max blir ca 30 inch och väger som mest 20 pounds. Dess jaktmarker är
nära kusten och på de sk "flats" som finns runt om i dess
levnadsmiljö. Det är antaget att dess huvudsakliga föda är
bottenlevande djur som lever här. Det är inte ovanligt att man ser dess
stjärtfena ovanför ytan när den rotar på botten för att få loss;
maskar, musslor, räkor och krabbor, detta kallas för
"Tailing".
Tillbaka till:
del 1,
del
2
Text: Claes Ylving 2005
©
|
