Öringsfiskarens laxfluga
Text & foto: Niclas Andersson
Steg för steg foto: Henrik Larsson

  Jag är egentligen ingen laxfiskare, känner ingen som helst besatthet att fånga lax på fluga. Så även om jag lyckats landa ett antal laxar på flugspö, har jag aldrig drabbats av den livshotande åkomman "laxfrossa". Visst är det roligt att fiska lax, den kan ju faktiskt nå vikter som en öringsfiskare sällan kommer i kontakt med, men samtidigt är det ett tidsödande och i många fall ganska ologiskt fiske ja, nästan orättvist.

  Laxflugfisket är något av ett älvens lotteri, Moder Naturs sätt att spela oss ett spratt; några få vinnare, men många, många förlorare.

  Jag har haft möjlighet att fiska lax i två älvar i Ryssland, Kola och Pana. Den sistnämnda hade ett smått fantastiskt bra laxfiske och var därför en plats där man vågar experimentera med flugor och fisketeknik. Det beror på att här är så otroligt enkelt att fånga lax och att man därför inte behöver vara orolig för att dyrbar tid går förlorad varje gång man testar en ny fluga eller en ny teknik.

  För även om man i denna älv lätt skulle kunna lyckas med bedriften att fånga en lax på en krok agnad med en lång lökremsa, så betyder det att man även snabbt kan se vilka färger och storlekar på flugorna och om flugor med fyllig eller tunn dressing fungerar bäst under olika förhållanden och med olika fisketeknik.

  Det känns som ett bra tillfälle att än en gång påpeka att jag inte är någon laxfiskare i första hand. Men det betyder samtidigt att jag inte heller har fastnat i några gamla "laxpoeters" osanna sanningar om laxen och laxfisket. jag utgår helt enkelt från att laxen är ganska dum i huvudet och reagerar instinktivt på huruvida den skall ta en fluga eller ej.

  Däremot tror jag mig veta att flugvalet har större betydelse än man kan tro, och inte minst då valet av material till flugorna. Under den tidigare nämnda fiskeresan till Pana fann jag till exempel snabbt att flugor bundna med fylligt och rörligt material och med få strån av Flashabou tycktes attrahera laxen mer än stelare material.
Allt sedan dess har jag vid mina få besök till något laxvatten använt mig av flugor bundna med räv - och kaninhår i stor utsträckning och med hygglig framgång.

  Tron viktigare än flugan

  Huruvida det är sant eller ej att tron på den fluga man fiskar med är viktigare än flugan i sig själv, vågar jag inte säga. Men jag vet att nästan alla flugfiskare mer än gärna använder uttrycket "tror man på en fluga, så fiskar flugan bra".

  Har man ingen tro på flugan, så blir det heller ingen fisk. Jag säger inte att detta är sant, men i sann politikeranda säger jag heller inte att det är osant. Troligtvis ligger sanningen någonstans däremellan; för visst spelar flugan roll, men visst spelar tron på flugan också en roll.

  En fluga som man själv tycker ser "giftig" ut fiskar man också effektivare och med större inlevelse. Mindre tid går då också åt till funderingar kring flugan och flugbyten, mer tid läggs istället på att ha flugan i vattnet - och det är trots allt där den bör vara om man vill fånga fisk.

  Men samtidigt är det ju så att tron på en fluga från början byggs upp efter vad den, eller liknande flugor, tidigare har presterat.

  Det är kanske därför som just laxflugorna inte haft någon våldsam uppsving i evolutionen, ingen har vågat experimentera med nya flugor, eftersom de gamla ju har fångat åtskilliga laxar.

  Men som en "icke-laxfiskande laxfiskare" ser jag faktiskt en självklar utmaning i att försöka finna den ultimata laxflugan - en fruktansvärt svår och kanske olöslig uppgift, men otroligt intressant.

  Vad äter dom?

  Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på ett tillfälle när jag besökte Klarälven vid Forshaga tillsammans med kamraten Jonas, som aldrig tidigare fiskat lax, och denne under en paus med ett antal lokala förmågor såg en lax rulla i ytan och helt allvarligt utbrast:

  "Jag undrar vad om äter".

  Alla skrattade tills tårarna rann. Men visst undrar vi alla vad laxen äter. För även om vi alla, nästan alla, vet att laxen inte äter under sin lekvandring upp längs älven, så vet vi ju även att den vid olika tillfällen tar en fluga som om den skulle till att "äta" den. Oftast handlar dock detta "ätande" mer om ett aggressivt utlopp för att i bästa förmåga försvara sitt revir än att mätta sin mage.

  Och om nu tron på flugan spelar en viktig roll i huruvida den kommer att prestera bra vid laxälven, varför lägger vi då inte mer tid på att skapa flugor som vi verkligen tror på? Flugor som ser "mumsiga" ut?

  Fylliga och rörliga flugor

  Det första steget i en "laxflugfiskerevolution" kom när rävhåret introducerades. Genast skulle alla byta ut sitt styva bucktailhår mot det nya och rörliga rävhåret. Idag finns det väl få laxfiskare som inte har ett antal flugor bundna av rävhår i sina askar. De flesta flugfiskare, såväl öringfiskare som laxfiskare, som jag mött, har tyckt att flugor, som "lever" ordentligt i vattnet och som rör sig förföriskt, är de flugor som fiskar bäst. En mjukhacklad nymf framför en med plastben, en laxfluga med rävhår framför en med bucktail.

  Detta bör ju också innebära att en majoritet av våra laxflugor skall bindas med mjuka och rörliga material. Med detta i baktanke har jag skapat ett grundmönster för hur mina laxflugor ser ut, flugor som även visat sig fungera vid fiske efter steelhead samt en del andra laxarter utöver atlantlaxen. Detta grundmönster går sedan att variera i det oändliga. Man kan också själv avgöra hur fyllig flugan skall vara genom att öka eller minska mängden material. Samma sak gäller för olika Flashabou-material, det är upp till var och en att välja såväl sort som mängd. Detsamma gäller slutligen också för färgerna. Även här är det upp till var och en att avgöra hur flugan skall se ut för att fiska bra.

  För det är väl trots allt så att en fluga som vi tror på ändå är den som fiskar bäst? Själv tror jag att mjuka flugor fiskar bättre än de som är bundna av styvare material. Vad tror du?

Grundmönster för "öringfiskarens" laxfluga

Krok: Valfri, tryck gärna in hullingen för lättare återutsättning.
Butt: UNI-Stretch i valfrifärg. Lackas en eller två gångerför bättre hållbarhet.
Stjärt: Kaninhår i valfri färg.
Kropp: Valfri. Personligen föredrar jag en kropp av UNI-Strech eller Super Bright Dubbing. Ibland kombinerar jag även materialen.
Ribbing: Valfri. Jag använder främst silvertinsel.
Vinge: Rävhår i valfri färg, gärna i kombination med Angel Hair eller annat Flashabou-material.
Hackel: Hacklet är en mycket viktig del i dessa flugor. Det utgörs alltid av ett material som tagits fram med just laxflugor i åtanke. Materialet heter "Thin Cut Zonker Stripes" och består av mycket tunna strimlor skurna ur kaninskinn. Dessa finns i en rad olika fätger och är mycket enkla att linda som ett vanligt hackel.
Övrigt: Bind gärna några varianter med Coneheads för att öka vikten på flugan.

Börja med att trycka ner hullingen för att underlätta återutsättning om så önskas. Fäst kroken i städet och linda tråden från krokögat och bakåt och stanna en bit ner i krokböjen. Fäst in buttmaterialet och linda en butt. Lacka butten för bättre hållbarhet. Ett tips är att förse flera krokar med endast butt och lacka dessa samtidigt.

1. Fäst in en stjärt av kaninhår i önskad färg och mängd. Stjärtens längd ska nå något bakom krokböjen.

2. Fäst in önskad ribbing. Gör därefter kroppen av Super Bright Dubbing i önskad färg och linda därefter ribbingen över denna.

3. Bind in en vinge av rävhår i valfri färg och mängd. Om så önskas binds även något flashmaterial in. Personligen föredrar jag Angel Hair, vilket använts på den fotograferade flugan.

4. Fäst en remsa Thin Cut Zonker Stripe i önskad färg. Fäst remsan med undersidan upp. Detta underlättar när du sedan lindar remsan framåt.

5. Linda kaninhårsremsan framåt. Stryk håret bakåt för varje nytt varv. Genom att variera hur tätt du lindar rernsan uppnår du olika fyllighet. I detta fall har hacklet gjorts relativt glest för att skapa ökad rörlighet hos flugan. Detta grundmönster kan varieras i färg och storlek. Riktigt stora laxflugor kan bindas på tub.

Text & foto: Niclas Andersson ©
Steg för steg foto: Henrik Larsson ©

Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/