Västkustens sommaröring

Sommarens havsöring bjuder på ett spännande flugfiske. Under kvällen, natten och tidig morgon går den dessutom mycket strandnära och kan lätt nås med korta kast

Text: Niclas Andersson
Foto: Björn Hell & Niclas Andersson
Teckning: Gunnar Johnson

Till sommaren har vårens slanka kustöring 
ätit sig i god kondition. (Foto: Björn Hell)

  Den första mars sker varje år en märklig "folkvandring" till många av västkustens vikar. Det är havsöringspremiär och en efterlängtad tid för vintertrötta flugfiskare, trots bister kyla och slanka, utlekta fiskar. Egentligen är det hela väldigt märkligt; under mars månad och en bit in i april kan det många gånger tyckas omöjligt att hitta en enda vik fri från andra fiskare. Men i maj, juni, juli och augusti är situationen den omvända, då tycks varje människa utrustad med flugspö ha gått i dvala. Ju längre fram på säsongen vi kommer, desto starkare och större blir havsöringen, men samtidigt blir det färre antal flugfiskare som tar sig an dem. Det hela kanske beror på minnen från det tidiga vårfisket; man minns bara den ruggiga kylan och de trådsmala havsöringarna som tycks hugga på allt som är stort och orange. Och när värmen sedan blir allt mer påtaglig börjar också andra fisken konkurrera om den knappa fritiden, så man försöker glömma minnena av de slanka havsöringarna och fiskar istället efter nyinsatt regnbåge, vakande bäcköring eller småharr i Klarälven.

  Många kanske också tror att havsöringen ger sig av från de strandnära kustområdena och därmed blir omöjlig att nå med flugspöt. Aven om en del havsöringar gör detta, så stannar många kvar och förvandlas från huggvilliga "slipsar" till selektiva krutpaket när den riktiga sommaren gör sitt intåg. Att sommartid fiska efter havsöring på den svenska västkusten är därför något av det mest intressanta och spännande man som flugfiskare kan pröva på. Det är en tuff utmaning som ställer stora krav både på förmågan att välja rätt fluga och presentationsteknik, men ett försök är väl värt besväret...

  Sommarens föda

  Till skillnad mot vårens tidiga fiske, så kräver sommarhavsöringen en helt annan fluguppsättning, långtbort från rosa Maraboustreamers och röda Dog Nobblers. Precis som för sötvattenlevande fiskar, som bäcköring, harr och röding, så ökar tillgängligheten och variationen på födan också för havsöringen under sommaren. Värmen skapar liv, och rörelse under vattenytan och fiskeri får ett rikligt utbud av 6vtesdjur att välja på. Men vad många flugfiskare missar i sin jakt efter västkustens sommaröring är just kunskapen om vad fisken äter under denna tid. Man förknippar ofta kustfisket med stora, färgglada streamers och tänker inte på alla de små bytesdjur som finns alldeles framför fötterna.

  Men ruskar man om lite i tången, så kommer man mycket snabbt att se att där formligen sjuder av liv. Tusentals små märlor, tångloppor, räkor och andra djur söker skydd inne i tången och utgör en viktig del i havsöringens sommardiet. Dessa smådjur äts av alla havsöringar oavsett storlek, men i första hand är det mindre till medelstora öringar, upp till 45-50 centimeters längd, som föredrar denna typ av föda. Större fisk, den som är över 50 centimeter, kräver ett större energiintag och söker istället efter större räkor eller småfisk. Framför allt spelar hästräkan en stor roll i dessa öringars sommarföda. Hästräkan kan bli 3-5 centimeter och återfinns i tångruskor som hänger ut från bergskanter där havsöringen snabbt finner tillgång till lite djupare vatten utanför.

  Ibland talar man också om de så kallade "sill-ätarna", vilka är de riktigt stora havsöringarna, vilket i till exempel regionen runt Göteborg innebär öringar som är 55-60 centimeter och större. Dessa havsöringar är i huvudsak på jakt efter små bytesfiskar, vilka främst utgörs av just sill. De förflyttar sig snabbt i jakt på sin föda och tycks oftast försvinna bort från fiskeplatsen i samma hastighet som de kom.

  En av sommarens riktiga höjdpunkter för havsöringen - och för havsöringsflugfiskaren - är när borstmasken skall till att leka. Borstmasken håller till inne i lite grundare vikar, ner till cirka 2 meters djup, med en mjukare botten bestående av finkornigt sediment. Leken inträffar i början på sommaren när vattentemperaturen är mellan 7 och 11 grader och brukar pågå lite styvt en vecka. Borstmasken är en rejäl matbit för öringen och storleken på maskarna varierar lika mycket som deras färg. Normalt är de dock 10-20 centimeter långa och oftast svarta, mörkbruna, mörkt lila eller olive i färgen.

  Precis som i allt annat finns det "ingen regel utan undantag" även i kustöringens val av föda. Visst kan du få en öring på 60 centimeter med en imitation av en liten märla, eller en öring på 30 centimeter med en streamer som imiteraren sill. Lite ovanligare föda för sommarens kustöring innefattar också harkrankar och nattfjärilar, vilka under främst tidiga morgnar längre fram på sommaren ax, misstag kan hamna på ytan och där utgör ett uppskattat byte för öringen. Om någon av dessa insekter i sitt larvstadium kan leva i saltvatten känner jag inte till, men troligtvis finns de i närliggande vattenpölar och dammar med sötvatten och hamnar sedan av misstag ute på det salta havsvattnet.

Sommares kustfiske bjuder på möten med större 
strandpipare och många andra trevliga strandfåglar.
Teckning: Gunnar Johnson ©

  Flugvalet

  Vad fisken äter och vårt val av fluga går ju hand i hand. Själv försöker jag alltid i största möjliga mån att förenkla mina flugor men bibehåller de "drag" som är karaktäristiska för det flugan skall imitera. Min typiska sommarflugask för västkustöringen innehåller förhållandevis lättbundna flugor som täcker in de vanligaste djuren (och insekterna) som öringen äter.

  För att imitera små tångloppor, räkor och andra liknande smådjur, så fungerar en traditionell harörenymf mycket bra, men jag föredrar att binda mina på en böjd krok, en så kallad "shrimp/caddis krok", med en tunn och transparent plastfilm, till exempel BodyFlex, vikt över ryggen för att bilda en genomskinlig ryggsköld. Dessa flugor ribbar jag med vanlig tafsnylon i passande grovlek, varefter jag ser till att peta fram dubbingen för att imitera benen och för att ge liv åt flugan. Hästräkorna går att imitera på samma sätt, men då på en större krok av den typ som oftast kallas "curved nymph hook".

  Borstmasken går att imitera med en rad olika flugor. Oftast görs de dock onödigt svåra. En Wolly Bugger i lämplig färg har alltid fungerat för min egen del - och är dessutom bekant för de flesta flugfiskare.

  De stora "sill-ätarna" brukar jag fresta med en zonker bunden på streamerkrok 8-12, med nummer 10 som absoluta favorit. Mina zonkers förtynger jag lätt och använder en helt vit kaninskinnremsa som vinge över en kropp gjord av flashabou chenille (eller liknande) i färgen pearl. Jag brukar dessutom lägga in en tunn strimma Angel Hair i färgen Black Ice över zonkervingen.

  Utöver dessa flugor brukar jag även binda upp några flugor speciellt för nattfisket, vilket oftast ger det bästa fiskeresultatet. Bra flugor för natten är svarta muddlers, oförtyngda svarta zonkers och därtill en namnlös fluga som jag binder på streamerkrok 8-10 med svart sälhårssubstitut som enda material och kropp. Gör flugan tunn och kamma sedan ut dubbingen med till exempel en gammal tandborste, så att materialet spretar ordentligt.

  För att imitera de tidigare beskrivna landinsekterna, som ibland hamnar på vattenytan, brukar jag i princip enbart använda mig av Elk Hair Caddis i lite olika storlekar - ett flugmönster som utan problem täcker in det mesta.

  Utrustningen

  Till skillnad mot det tidiga vårfiskets tunga harvande med "monsterstreamers" i kyliga stormvindar, så erbjuder sommaren ett förhållandevis lätt flugfiske i behaglig värme.

  Under främst kvällen, natten och tidig morgon söker sig havsöringen mycket strandnära i sin jakt på föda. Inga långa kast behövs. Istället är det mycket viktigare att snabbt kunna vinkla om kastet och lägga ut flugan på vakande fisk med god presentation. Detta innebär att man med fördel kan välja ett 9 fots flugspö som passar för en lina i klass 4, 5 eller 6. Valet av utrustning är till stor del en personlig sak, men för min egen del föredrar jag att använda ett spö för lina i klass 4 eller 5.

  Detta lättare spö bör kompletteras med ett spö som tar en tyngre lina i klass 6, 7 eller rent av 8 vid de tillfällen då vinden är hårdare eller om långa kast med till exempel zonkers eller andra större flugor blir nödvändiga.

  När det gäller linan och dess utformning, så finns det idag två typer av linor som fungerar mycket väl för de förhållanden som råder på kusten. Den vanligaste typen är världens tveklöst mest sålda modell, den traditionella flytande WF-linan. En annan lintyp som fungerar mycket väl vid kustfisket, och som under de senaste åren vunnit många anhängare, är shootinghead linan. Fördelen med denna lina är att man på egen hand kan ta fram den optimala linan för sin egen kastteknik och sitt eget spö.

  Förutom den flytande linan, så har jag numera alltid med mig ytterligare en lina. För något år sedan provade jag nämligen en helt ny lina från Scientific Anglers med namnet "Stillwater". Det är en transparent, långsamt sjunkande WF-lina avsedd att användas i klara vatten där fisken är mycket skygg. Idag använder jag denna lina allt oftare, dels med mycket stor framgång i bland annat Hökensås, men framför allt på kusten.

  Oavsett vilken lintyp man föredrar, så måste man använda en tafs. Dels använder jag vanliga taperade nylontafsar, men allt oftare sitter en transparent intermediate poly-tafs i änden på mina linor.

  Tafsens längd och grovlek avgörs utifrån flugans storlek och vattnets utseende, det vill säga om det är grumligt eller klart, djupt eller grunt, etc. För streamerfiske och större räkimitationer är en tafs på 9-12 fot med en spets på 0,18-0,25 millimeter lagom. För mindre imitationer av småräkor eller insekter och vid ytnära fiske bör tafsen vara 12-18 fot lång och ha en spets på 0,16-0,20 millimeter. Under nattfiske, eller om det blåser hårdare än normalt, kan man korta ner tafsen och använda en grövre spets.

  Under sommaren känns vadarbyxor eller till och med vadarstövlar överflödiga. Man kan med fördel vada i endast sandaler och ett par kortbyxor. Men den som känner sig naken utan komplett vadarmundering bör ändå avstå från såväl neoprene- som PVC-vadare och istället satsa på ett par bra andningsbara vadarbyxor.

  Var finns fisken?

  Sommarens havsöringar finner man i stor utsträckning i de vikar som fiskar bra riktigt tidigt på våren, det vill säga i långgrunda vikar med sand- eller grusbotten, som fläckvis har små ansamlingar av tång eller annan växtlighet på botten. Västkustfiskaren brukar kalla detta utseende för leopardbotten", eftersom den ovanifrån sett påminner om leopardens fläckiga dräkt. Sådana vikar fiskar oftast bäst när en lite hårdare vind legat in i viken under någon eller några dagar så att vattnet grumlats upp. När vinden sedan avtar och vattnet klarnat brukar man kunna förvänta sig ett mycket bra fiske.

 
Under sommardygnets mörka timmar går havsöringen
mycket strandnära. (Foto: Niclas Andersson)

De typiska platserna för att finna kustöringen under sommaren är dock några helt andra, även om bottnarna gärna får se ut som ovan beskrivits. Små, relativt grunda (0,5-2 meter djupa) sund mellan två öar, eller ännu hellre mellan fastlandet och en mindre ö, är mycket intressanta platser att bedriva sitt flugfiske på.

  När vattnet i havet stiger eller sjunker till följd av månens dragningskraft, så blir dessa sund strömsatta och därmed en naturlig plats för öringen att söka upp, då det under sådana förhållanden tycks vara ett oändligt smörgårdsbord av kulinariska läckerheter som passerar med strömmen - och öringen är aldrig sen att utnyttja situationen.

  Vill man i första hand rikta in sitt fiske efter de större öringarna, så kom mer även dessa tidvis in i de strömsatta sunden. Men främst finner man dem där tillgången på lite större bytesdjur, främst småfisk, är större. Den stora havsöringen gillar att stryka kring grynnor och öar med tångbevuxna sidor. Viktigt är att de där finner en snabb tillgång till djupare vatten strax utanför, där fisken kan söka skydd undan predatorer, men också finna kallare vatten.

  Ett av de absolut hetaste områdena för lite större havsöringar är på utsidan av de landnära öar som bildar ett sund med fastlandet. Dessa platser lockar till sig små bytesfiskar, som även de vill frossa på alla de smådjur som dras med när det strömmar inne i sundet.

  Men småfisken vågar sig inte in i själva sundet, utan håller sig en bit utanför, och blir där i sin tur byte åt de större havsöringarna.

  Självklart kan man få sommarhavsöringen på en rad andra platser, men de här beskrivna är "säkra kort", och även om det har påpekats tidigare, är det inte fel att sägas igen; under sommaren bör man bedriva sitt fiske på kvällen, natten eller tidigt på morgonen, eftersom det är de tider då fisken är mest aktiv.

Till sommaren har vårens slanka kustöring 
ätit sig i god kondition. (Foto: Björn Hell)

  Fisketeknik

  Sommarens överflöd av mat gör att havsöringen blir "kräsnare" i sitt födosök. Ganska ofta konfronteras man med ett stim öringar som frenetiskt vakar och plockar allehanda föda i ytan utan att till synes ens lägga märke till den eller de flugor man så föredömligt presenterar för dem. Som alltid skall man vara ganska försiktig när man talar om "selektiv" fisk, vilket oftast förknippas med fisk som enbart äter av ett enda utvalt bytesdjur eller insekt, men som egentligen i de flesta fall kanske inte tagit vår fluga på grund av att vi inte presenterat den på rätt sätt. Visst spelar flugans storlek, form och färg en viktig roll och är på det viset en del i vår presentation, men viktigare är ändå flugans rörelse, hastighet och det djup den presenteras på.

  Under sommaren sker ofta en febril aktivitet i ytregionen. Ofta har man möjlighet att fånga havsöringen på torrfluga.

  Ett bra tips är därför att också binda några räkimitationer, där man byter ut plastfilmen i ryggskölden mot vanlig foam eller polycelon och på detta sätt får en flytkraft hos räkan, så att den hänger i ytan.

  De havsöringar som aktivt jagar i ytan och främst äter lite mindre bytesdjur, tångräkor, tångloppor, hästräkor etc, föredrar oftast att ta en fluga som presenteras mycket långsamt. En effektiv metod är att fetta in en vanlig nylontafs, så att endast någon eller några decimeter av spetsen sjunker. På detta sätt kan man fiska flugan "deaddrift" och helt enkelt låta fisken finna flugan i sitt näringssök.

  Även om det är en tålamodskrävande metod, så är den mycket effektiv.

  I övrigt brukar imitationer av mindre bytesdjur fungera bra om de fiskas hem med en långsam handtwist.

  En av de absolut mest framgångsrika metoderna under sommarfisket efter den kustnära havsöringen är för övrigt att i änden av tafsen knyta en zonker och sedan 30-40 centimeter upp en liten upphängarfluga, till exempel en imitation av en räka eller en liten harörenymf.

  På detta sätt kan vi gardera oss rätt väl för hugg från både stora och små havsöringar, samtidigt som det tycks vara en extra intressant attraktion för öringarna med en liten fisk som jagar någonting ännu mindre.

  Som i allt annat fiske är det viktigt att inte låta sig låsas för mycket av vad andra flugfiskare anser vara en korrekt form av presentation, utan själv våga pröva egna idéer och metoder. Omvänt får man inte vara trångsynt åt andra hållet, utan hela tiden lyssna och ta till sig av det som man finner intressant för sitt eget fiske.

  Till sist...

  Har du aldrig besökt kusten med ett flugspö i handen, så har du definitivt missat en trevlig upplevelse. Västkusten erbjuder ett fascinerande flugfiske efter silverblanka och starka sommaröringar i en vacker omgivning.

  Flugfisket efter kustöringen är dessutom ett ganska problemfritt nöje som inte kräver någon särskild specialutrustning. Därtill är det helt gratis, då det inte krävs något fiskekort för kusten.

  De områden som jag finner trevligast att fiska med fluga, och som dessutom erbjuder en otroligt fin natur, är från 5-6 mil söder om Göteborg och därefter hela vägen norr ut till Gullmarsfjorden.

  Tänk slutligen på att det salta kustvattnet kan skada din utrustning, om du inte ser till att spola av den ordentligt i sötvatten när fiskedagen är slut.

  Trevlig sommar och ett riktigt salt fiske!

Text: Niclas Andersson ©
Foto: Björn Hell & Niclas Andersson ©
Teckning: Gunnar Johnson ©

Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/